Två söta nagellack i diskreta färger som man skulle kunna ha på anställningsintervju är mitt senaste inköp. Hoppas att jag får tillfälle att använda dem snart!

Då var jag färdig med ett edelpussel föreställande ett par som dansar tango. Det tog inte riktigt så lång tid som ett såhär stort edelpussel brukar göra. Jag kanske har blivit bättre!

Han menar inte det han säger och han hör inte vad jag menar, min älskade Totte. När han pratar hoppar han över att berätta vad som är problemet och går direkt på lösningen, så att jag står där och undrar varför han sa så. Annars när jag säger något utgår han ifrån att jag inte heller menar vad jag säger och tolkar in alla möjliga saker som jag inte alls menade.

"Den här maträtten passar inte att ha som matlåda." påstod Totte när han skulle sätta på pastavattnet och jag undrade för mig själv varför den inte gör det. Blir den äcklig när man micrar den?  Eller finns det någon annan anledning? "Eller det ryms ju pasta till fyra portioner i den här kastrullen. Jag gör matlådor." säger Totte plötsligt. Då visar det sig att maträtten visst passar till att ha som matlådor. Det han egentligen menade var att kastrullen är för liten för att göra pasta så att det räcker till matlådor. Synd, men nästa gång om vi har en större kastrull så kan vi göra matlådor då.

Jag blir förvirrad när han inte menar det han säger utan något annat som har lett till det han säger. Jag vet att han försöker vara positiv. Det är ofta därför jag aldrig får höra problemet, utan bara lösningen. Som när han tog fram en mjölk som precis hade gått ut, smakade på den och sa "Den smakar bra ändå". Lite senare hittade han ett till mjölkpaket i kylskåpet, ett som inte hade gått ut, och sa "vi hade ju kunnat ta den här tidigare". Om han hade sagt det han menade när han smakade på den utgångna mjölken så hade jag berättat för honom att vi hade en till. Men nu sa han ju att den smakade bra, så varför ska jag föreslå en annan mjölk? Han borde ha sagt "Den här mjölken smakar lite skumt, men den går an." Det uttalandet låter mer negativt, men det var ju så han menade. Och hade han sagt så hade jag förstått vad han menade och då hade jag kunnat lösa problemet på ett bättre sätt.

När jag säger något tror han ofta att jag har baktankar med det jag säger, fast det inte alls är så. Jag brukar mena det jag säger. Och oftast säga det jag menar. Om jag ställer en fråga vill jag ha svar på den. Om jag säger att jag tycker om något så tycker jag om det. Om jag vill att han ska göra något så ber jag honom. När jag säger "Jag är törstig." springer han iväg och hämtar vatten. För han tror att jag menade "Kan du hämta vatten åt mig?". Men om det var det jag ville så hade det varit det jag sagt. Och när jag säger att jag är törstig så vill jag bara att han ska veta att jag är törstig. Jag kan hämta mitt vatten själv. Eller bara vara törstig. Men det är jättesnällt av honom att hämta vatten åt mig. Det får han gärna göra. Bara han inte tror att det var det jag menade. När han nyss frågade ”Vill du göra kaffe åt mig?” svarade jag med ett leende ”Nej, men jag kan göra det ändå!” och så gick jag och gjorde kaffe. Man ska vara ärlig. Nu fick jag de snäll-flickvän-poäng jag förtjänar.

Kommunikationsproblem som dessa är nog svåra att göra något åt. Det är bara för mig att fortsätta mena det jag säger och berätta för honom så ofta jag kan att jag menar det jag säger. Och jag får komma ihåg att han inte menar det han säger. Jag får fråga honom vad han egentligen menar när jag misstänker att han inte säger det han menar. Huvudsaken är att vi älskar varandra och vad vi än säger eller menar så vet vi båda att allt vi vill är att den andra ska vara lycklig.

Maxpulstestet jag gjorde i mellandagarna på mammas träningscykel verkar inte stämma. Min syster gav mig en pulsklocka i julklapp och sen gjorde vi maxpulstest båda två hemma hos mamma och pappa. Usch vad jobbigt det var! Men jag tror att det kan ha varit så att benen gav upp innan hjärtat gjorde det.

Så jag var nyss och gjorde ett nytt maxpulstest på gymmets löparband. Totte följde med och hjälpte till. Man vill ju inte svimma inne på ett gym fullt med folk som inte känner en. Springa har benen lärt sig, så nu var det konditionen som svek först. Trodde nästan att hjärtat skulle hoppa ur bröstet så hårt det slog. Jag låg hyfsat stadigt på 207 på slutet, men när jag precis gav upp och började sakta ner farten kom jag upp i 209 innan det rasade.

Om jag har fattat rätt så ska man ligga på en genomsnittspuls på 75% av maxpulsen när man ska springa jättelångt. En mil till exempel, som jag har tänkt göra i sommar när jag springer tjejmilen för första gången. Men när man tränar kortdistans så kan man ligga på en betydligt högre puls. Maxpulsen klarar man dock bara av att hålla i kanske en minut, så 90% av maxpulsen är kanske lagom om man vill ta i hela tiden i 20 minuter. Det innebär att jag kan träna med 188 i puls när jag tränar kortdistans och med 157 i puls när jag springer långt.

Om du vill läsa mer om min träning så kommenterar jag varje träningspass på jogg.se. Fast jag har inte lagt in att jag var på gymmet idag. Det var bara ett maxpulstest. Man kan inte påstå att jag har tränat idag.

Maddi fick kolla på Madagaskar idag. Han är så lik den lilla söta som de knuffar fram för att se om Alex vill äta upp dem.

Valdis fick också kolla, men han var lite ledsen för att jag blev arg på honom när han spillde delicato-dammsugare-smulor över hela soffan.