Direktlänk till inlägg 20 januari 2009

Lycklig och deprimerad

Av Erica - 20 januari 2009 11:52

Känslorna i min kropp tävlar om att få komma ut. Min värld är inte helt balanserad just nu. Å ena sidan har jag aldrig varit såhär lycklig förut. Å andra sidan har jag aldrig varit såhär deppig förut.

Jag är lycklig över hela mitt privatliv. Det är absolut mest tack vare Totte! Men andra saker i mitt privatliv är jag också mer lycklig över nu än förut. Jag tycker att det är roligare att vara med kompisar och jag gillar lägenheten jag bor i bättre än den förra.

Jag är deppig över hela min jobbsituation. Framförallt är jag deppig för att jag har hållit på att söka juristjobb så länge nu och fortfarande inte fått något. Men jag är deppig över allt hattande också. Jag mår inte bra av att plocka extratider på ICA från vecka till vecka. Varje vecka tror jag att nästa vecka har jag nog inte tid att jobba så mycket för då ska jag söka jobb hela veckan, men det gör inget att jag inte får så mycket pengar då för om jag söker jobb hela veckan så kommer jag att få ett jobb sen. Men inget jobb kommer och jag måste plocka extratider som en galning i slutet av månaden för att få en hyfsad lön. Och då, när jag jobbar så mycket, blir jag deppig för att det var så länge sedan jag hade tid att söka något jobb. Det känns som att jag lever i väntan på mitt riktiga liv. Det skulle till och med kännas bättre att ge upp hela juristgrejen och be om ett heltidsschema på ICA. Då skulle jag i alla fall veta vad som gäller. Inget mer hattande. Jag skulle kunna strukturera upp mitt liv bättre då.

Känslan är underlig för det är inte så att lyckan och deppigheten tar ut varandra och blir någon slags neutral känsla i kroppen. Utan jag känner mig verkligen så lycklig och så deppig samtidigt! Det är klart att ibland tar den ena eller andra känslan över i en viss situation och då kan jag verka manodepressiv eller något. Totte säger eller gör något mysig och jag skiner upp som en sol, studsar över till honom och pussar honom för att sedan återvända till datorn och jobbsökandet och börja gråta otröstligt i tio minuter för att det känns så hopplöst, och sedan bli asglad när min syster ringer. Men när det inte är något speciellt som händer. När jag är ensam i ett rum och jag inte håller på och söker jobb eller fixar något gulligt åt Totte. När jag bara är jag. Då finns ständigt en underlig känsla i kroppen av att vara så lycklig att jag håller på att spricka samtidigt som jag är så deppig att jag håller på att skrynkla ihop. Det blandar sig i magen och kommer ut som en känsla som liknar den att man har för sig att det var något man skulle göra men man inte kommer på vad.

Tvärtom skulle jag aldrig vilja ha det! Jag vill inte förlora den här lyckokänslan i privatlivet för något enda jobb i världen! Hade det varit karriären som gick bra och privatlivet som var skit skulle man väl ha blivit en sådan där människa som jobbar jämt. Om det går bra i karriären vill man väl ha någon att dela den lyckan med? Nej, jag är hellre arbetslös för resten av mitt liv än att förlora Totte!!!

Psykiskt välbefinnande

Dela

Emma

22 januari 2009 12:25

Kan du bli asglad när jag ringer. Det var nice att höra :)
Wilma hälsar förresten. Fin bild på henne där förra veckan.

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...