Det regnade idag när jag skulle till jobbet. Som vanligt hade jag inte en tanke på att det ens kunde regna när jag steg ut genom dörren. Det var först när jag kom ut och det var för sent att välja lämpliga kläder som jag märkte att det regnade. Min väska är inte helt idealisk i regnväder heller. Den stängs bara ordentligt i mitten, så på båda sidorna sticker innehållet i väskan upp och blir vått.

Regnet överraskar mig varje gång. Har det varit uppehåll i mer än två dagar glömmer jag bort att det finns något som heter regn. Eller i alla fall vad det rent praktiskt innebär. Det är inte så att jag är så optimistisk att jag alltid tror att solen ska skina när jag går ut genom dörren. Det är bara det att jag har glömt bort att vädret kan vara en faktor överhuvudtaget. Temperatur räknar jag med. Hela vinterhalvåret är det mössa, vantar och halsduk som gäller. På sommaren ser jag till att aldrig ta på mig en sjal eller kofta som inte ryms i handväskan, för jag vet att det kan vara så varmt att jag måste ta av mig. Men på något sätt glömmer jag av att det kan regna eller skina sol.

Jag minns att regn är något man brukar bli negativt inställd till, men jag kommer inte riktigt ihåg varför. Jag har förträngt att regn innebär vatten på sina byxor som inte torkar på hela arbetsdagen, utan ligger och vattnas i skåpet tills det är dags att ta på sig dem igen när man ska åka hem. Jag har glömt att regn innebär vatten på bänken vid spårvagnshållplatsen så att man måste stå och vänta om man inte vill ha en stor blöt fläck på rumpan. Jag minns inte heller att regn kan innebära trasig mobiltelefon och förstörda böcker om man inte packar ner dem riktigt ordentligt i väskan.

Så när jag med förvånad min ser vattenpölarna som ständigt träffas av nya droppar känner jag mig lurad. Regnet lyckades återigen smyga sig på mig från ingenstans och tvinga mig att tänka om min plan på två sekunder. Byxorna är inget att göra något åt, men väskan får jag täcka med armen och mobilen får packas om, djupt ner i väskan. Stå får jag göra när jag väntar på spårvagnen, och håret måste fixas lite framför spegeln i omklädningsrummet. Jag kan inte visa mig för kunderna med blött, halvlockigt hår som tovat sig på mystiska ställen.

Men när jag har tid att njuta av regnet, då är det inte alls hemskt. Det får gärna överraska mig en sommarkväll i juni, när man redan har krupit ner i sovsäcken med sin älskade i det lilla tältet på campingen. Då kan det få smattra mot tältduken medan vi myser och gärna spöregna hårt när vi ska somna. En dag då man är på väg hem utan packning och inte har någon tid att passa får regnet gärna också överraska mig. Om jag blir blöt ända in på trosorna så gör det inget när jag har tid att hänga alla kläder på tork när jag kommer hem, duscha mig varm och ren från regnvatten och krypa ner i soffan med en filt runt mig.

Någon gång ibland händer det att jag och Totte överraskar regnet också, genom att gå ut frivilligt och dansa runt på gräset och bara bli blöta. För oj vad härligt det kan vara att inte behöva tänka så mycket ibland, utan bara få bli blöt!

Det har inte blivit mycket vettiga saker gjorda idag. Både Totte och jag har ägnat oss åt sådant som vi kan göra med båda ögonen bakbundna och med total inaktivitet i hjärnan, eller ja, du förstår vad jag menar. Totte har spelat WoW och jag har löst edelpussel och slöglott på TV. Såhär såg vi i alla fall ut i ett utflippat försök att se glada och entusiastiska ut:

Vad innebär egentligen begreppet "städa"? Jag tänker först och främst på att plocka i ordning när jag hör ordet städa. Och med plocka i ordning menar jag att man tar alla saker som står framme och ställer undan dem på sin plats. Om det är nya saker i hemmet, som inte har någon speciell plats får man ordna runt lite av sina gamla grejer för att skapa plats åt dessa nya grejer. Om det är tillfälliga saker, som en dagstidning eller en tom godispåse plockar man i ordning genom att först bestämma sig för om man ska slänga eller spara sakerna och därefter genom att göra plats för sakerna eller slänga sakerna sorterade enligt miljöstationernas indelning.

I andra hand tänker jag på det många andra brukar tänka på först, nämligen att dammsuga, sopa, damma, tvätta fönster och torka av ytor. Jag vet inte varför det här kommer upp som nummer två i min hjärna, men det kan vara för att jag tänker i kronologisk ordning. Varje gång man ska städa måste man börja med att plocka i ordning innan man dammsuger, för annars kommer man inte åt att dammsuga överallt. Det kan också vara för att mer än 95% av alla gånger jag säger att jag ska städa eller håller på och städar så menar jag plocka i ordning. Plocka i ordning gör jag flera gånger om dagen, men dammsuger och sådant gör jag max en gång i veckan.

"Kan vi inte städa i köket?" frågade jag Totte och han var på vippen att ta fram dammsugaren. Döm om hans förvåning när han upptäckte att i min betydelse av "städa" vid just det här tillfället ingick inte ens att diska. Vi ställde undan elvispen på sin plats i skåpet, ställde undan rapsoljan som stod kvar på diskbänken sedan matlagningen och sköljde ur några tomma förpackningar. Vidare satte vi plastfolie på kladdkakan och ställde in den i kylskåpet, skrapade matrester från tallrikarna ner i komposten, tog undan grytlapparna och samlade all disk på diskbänken. Just diska tyckte jag att vi kunde spara till senare, men jag var ändå väldigt glad att vi hade städat. Köket var mycket finare efteråt. Det enda som var kvar var ju disken.

Totte tyckte att köket var lika stökigt efteråt som innan vi städade. Han såg tydligen bara disken innan också. Jag får hålla med om att disken fysiskt sett tog upp mest plats även innan. Men jag ser inte stökighet i fysisk rymd. Jag ser stökighet i minuter, tankeverksamhet och indelat i grupper. Bag-in-box-förpackningen med vin som skulle slängas tar inte upp större plats än den stora Margrethe-skålen som ska diskas, men den tar fler minuter att tömma ur, platta till, separera handtaget från och slutligen slänga sorterat i kartong och plast, än skålen tar att diska. Om man har mat kvar i en kastrull krävs det mer tankeverksamhet att bestämma sig för om det är någon idé att spara maten och i så fall i vilken matlåda, än det tar att diska nämnda kastrull. Jag känner dessutom att städningen nästan är helt klar när jag kan bocka av fler grupper än jag har kvar att göra. Vi var klara med gruppen "ställa undan saker på sin plats", gruppen "slänga saker som ska slängas" och gruppen "förpacka saker och spara undan i kylskåpet". Det var bara gruppen "diska" kvar.

Tänker folk i allmänhet mest på dammsugning när man säger "städa"? Och är det i så fall för att alla andra än jag dammsuger mest hela tiden? När jag var liten minns jag bestämt att "Städa ditt rum!" betydde "Plocka undan alla leksaker från golvet!". Sedan var det nog oftast mamma som kom in och dammsög, i alla fall tills jag blev lite äldre.

Det är intressant att ord kan betyda så olika saker för olika människor. Innan man har lärt känna någon kan det nog uppstå en del missförstånd när man inte menar samma sak med samma ord. Men man lär sig. Det är ju inte så att jag chokad konstaterade att Totte inbegriper "att damma" i ordet "städa". Det har jag ju förstått länge att det kan betyda, det är bara det att jag aldrig förut har kommit på att använda ordet så själv. Vilket snarare gör att jag lite generat kan erkänna "Jag borde kanske ha valt mina ord bättre och sagt plocka i ordning istället, för nu tror han att jag inte vet vad städa betyder.".

Jag tog en kort promenad runt kvarteret nyss. Ryggen känns mycket bättre, men inte helt bra. Tror nog att det ska gå bra att jobba imorgon. Jag tänker i alla fall försöka.

Gick samma väg som jag brukade springa innan det blev kallt ute, när jag gick hemåt. Kände jättemycket för att börja springa. Men ska nog låta bli det någon dag till. Vill inte förvärra situationen.

Det var skönt med lite frisk luft. Blir rätt så kvavt här inne bortåt kvällen när båda har varit hemma hela dagen och andats igenom all luft. Förmodligen inte så ovanligt när man bor i en etta.

Nya tag på måndag då jag förhoppningsvis känner mig helt frisk. Frisk och kry, go och glad, studsig och fin!

Det blev fredagsmys med skräckfilm och kladdkaka idag. Jag gjorde kladdkaka utifrån mitt recept med nötter och serverade med grädde till. Jag älskar att ligga och gosa med Totte i soffan!

Gosedjuren fick inte vara med. Filmen var för läskig för deras små ögon. Valdis tjuvtittade en stund, så han började gråta. Men sedan hoppade alla gosedjuren över till sängen för att leka istället.

God mat blev det också. Totte hade lagat entrecote med klyftpotatis och till det åt vi tomat, mozzarella och färsk basilika. Mmm!

Totte spelar WoW och pratar till de han spelar med via datorns mikrofon:

"Vi gör precis som vi har gjort, fast den här gången dödar vi honom."

Man blir tråkig av att vara uttråkad. Det är som att hjärnan slutar tänka och kreativitetsförmågan dör. Utan inspiration kommer inga brillianta idéer. Det är en ond cirkel. När man redan är uttråkad är man så tråkig att man inte har en chans att komma på något roligt att göra.

Så när man har kul borde man passa på att hålla den sinnesstämningen kvar. Man får spinna vidare och komma på vad nästa roliga sak man ska göra är. För hinner man bli uttråkad innan man kommer på något att göra så är det kört.

Konstigt nog är jag mindre öppen för andras idéer också när jag är uttråkad. Jag borde bli hur glad som helst om någon annan kommer med ett bra förslag på vad vi kan göra. Jag borde nappa direkt. Men det gör jag inte. När jag är uttråkad är jag så tråkig att jag inte rycks med av något engagemang.

Till sluta får man tvinga sig att göra något ändå. När man väl har satt igång med något som borde vara roligt kanske man slutar att vara både uttråkad och tråkig. Och då kommer det glada humöret och idéerna tillbaka.

I juli blir det kryssning med hela familjen till Tallin och St. Petersburg. Jag ser fram emot det med stor förväntan. Det är ett enormt kryssningsfartyg vi ska åka med. Förutom det vanliga, barer, restauranger, casino, shopping och soldäck har det här fartyget även klättervägg, fitnesscenter, hälso- och skönhetsspa, teater och minigolfbana. Visst låter det underbart!

Men varför är det så himla underbart? Det finns klättervägg, spa, teater och minigolfbana i Göteborg också. För att inte tala om barer, restauranger och shopping! Men jag tycker inte att det är så fruktansvärt underbart att vara här varje dag. Det är väl för att man är på semester som det är så underbart. Om jag var i Göteborg för att semestra skulle jag ta mig tid till att göra lite sådana roliga saker som att spela minigolf och gå på spa.

En liten by med en klättervägg och ett spa och de andra sakerna som kryssningsfartyget har skulle i och för sig inte alls kännas lika lyxigt även om man är där på semester. Om byn inte har något mer än bara det som finns på fartyget menar jag. Det skulle bara kännas som en liten miniplutt-by. "Jaha, då blir det minigolf idag igen." skulle man tänka den fjärde dagen i byn som saknar biograf, djurpark, museum och tivoli.

Allt är bättre på vatten blir min slutsats. Det är helt enkelt mycket roligare, underbarare och framförallt lyxigare att spela minigolf på havet än på land. För att det är ovanligt och svårare att fixa. Man får se till att tänka riktigt mycket på att vi är på havet om man är besviken på något ur fastlandsperspektiv. Det kan ju vara så att maten inte är så god som jag hoppas på i en av restaurangerna på båten. Då gäller det att hitta ett fönster, lapa i sig solens strålar reflekterade från havets vattenmassor och tänka "Jag är ju på vattnet; den här maten är rätt så god ändå.".

Sedan har det sin charm att gå i land i olika städer också. Om man bara kryssade runt på havet och njöt av fartygets lyxaktiviteter på vatten kanske man skulle tröttna i längden. Men nu ska vi ju faktiskt få utforska både Tallin och St. Petersburg också. Om man ser det så så är fartyget bara ett transportmedel. Då är det väldigt lyxigt! När såg du senast en minigolfbana på ett tåg?

Det är något speciellt med havet. Jag kanske låter ironisk ovan. Rent teoretiskt tycker jag inte att det borde vara så himla underbart med en klättervägg på en båt jämfört med en klättervägg på land. Därav min ton. Men jag vet ju själv hur magin i vattnet fångar mig, väcker min äventyrslust och vaggar in mig i trygghet, när jag sitter vid ett av fartygens stora fönster och bara har hav i sikte. Jag vet att jag inte kan låta bli att le när jag tar ett felsteg i en trappa på grund av mild sjögång och jag får för mig att det är en hemlighet att vi är på vattnet för att det inte finns några fönster eller andra bevis i närheten. Jag vet att myskänslan i kroppen sällan är så hög som när man sitter med sina nära och tittar på vågorna som slår upp mot fartyget. Jag vet att det är något speciellt med havet.

Så jag behöver ingen påminnelse i juli när jag ligger i hytten, tittar upp mot taket och känner havet gunga mig. Det kommer att bli en underbar semester! Med eller utan minigolf.