Alla inlägg under februari 2009
Muffinsbak igång, för att förse pluggande pojkvän och hans kursare med tilltugg till pluggandet imorgon. Hoppas det smakar!
Mitt fyrklöverpussel var roligt att bygga, men det gick ganska fort. Snyggt och grönt!
Den här halva tandpetaren hittade jag i soppan jag åt. Sparrissoppa var det och tandpetaren hittade jag mitt i en sparrisbit. Det var färdigsoppa, så Totte hade bara värmt den. Det går inte att skylla på oss med andra ord. Skumt!
Upptäckte precis att min lyckotomte hade ramlat. Inte bra. Hoppas att jag får ett jobb nu när jag har ställt honom upp igen.
Illustrerad vetenskap skickade med ett spel för att fira sitt 25-årsjubileum. Vad kul, tänkte jag, det finns massor av spelpjäser, poängbrickor och frågekort att ta isär och vika rätt. Jag gillar sådant pysseljobb. Helt ärligt tycker jag nog att det här är det roliga. Om det är kul att spela spelet sedan vet jag inte, men förmodligen är det inte lika kul som att förbereda det.
Totte är mitt allt. Han betyder massor för mig.
Och det betyder massor för mig att jag betyder massor för honom.
Är det bara jag som blir sugen på att skaffa barn när jag tittar på Familjen Annorlunda? Det ser så mysigt ut att ha en massa barn som springer omkring och är roliga, gulliga, stolliga. Men jag kan tänka mig att många blir avskräckta från att skaffa barn när de ser den serien.
Jag kanske inte vill ha tio barn, men fem stycken verkar inte så hemskt. Det verkar ganska lagom. Fast jag vill börja med ett barn. Jag skulle nog få lite panik om jag började med att få tvillingar eller trillingar. En sak i taget blir bra.
Min älskade Totte snarkar ibland när han sover. Det låter underbart. Jag ligger där med huvudet mot hans bröst och hör hur hans andningar går över i snarkningar. Det låter inte så högt att det stör. Och det är charmigt oregelbundet, så man tröttnar inte på ljudet.
När jag hör honom snarka känner jag mig trygg. Nästan som att om han snarkar så sover han, och om han sover så är han inte rädd för något, och om han inte är rädd för något så är jag trygg. För han skulle vara rädd om jag var i fara. Därför känner jag mig trygg när han snarkar.
Jag undrar hur länge det kommer att vara underbart att höra honom snarka. Hur många år kommer jag att förknippa snarkande med trygghet? Och när kommer jag börja tycka att det är irriterande? Förhoppningsvis snarkar han underbart för alltid.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|