Jag gick och la mig nio igår, vaknade tio. Nej, jag sov inte en timme. Jag sov tretton timmar. Snacka om att jag var trött. Hade bara sovit fyra fem timmar natten innan. Men det är ändå helt sjukt att jag sov tretton timmar tycker jag.

Vid klockan sju, när jag hade sovit tio timmar, gjorde jag ett försök att gå upp tillsammans med Totte. Jag kissade. Jag var fortfarande trött och linserna ville inte alls vara med. Jag duschade till och med. Skönt med värme. Men jag var fortfarande trött och linserna ville absolut inte vara med. Så jag kröp ner i sängen igen och tvärsomnade.

Tjugo över nio vaknade jag av mig själv och kände mig riktigt pigg. Jag tittade mig omkring och konstaterade att linserna hade vaknat nu också. Men innan jag hann bestämma mig för att gå upp somnade jag om. Lite senare fick jag ett sms som väckte mig, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna röra på mig, så jag somnade om direkt.

Väckarklockan ringde klockan tio i enlighet med mitt nyårslöfte (som jag inte har lyckats hålla men inte har gett upp på). Men jag kände mig inte pigg då, så jag snoozade en gång. Precis därefter ringde Totte och då lyckades jag bli pigg av att prata med honom. Så då kändes det okej att gå och hämta datorn. Men helt ärligt så sitter jag kvar i sängen. Om jag la ifrån mig datorn nu och hasade ner till liggande position igen så skulle jag säkert kunna somna.

Jag har alltid trott att jag ska vara pigg efter bara åtta timmars sömn om jag lyckas gå och lägga mig i tid så att dessa åtta timmar sker på natten och inte på förmiddagen. Men det verkar snarare som att timmar jag sover innan klockan två på natten inte räknas. För att bli pigg måste jag sova åtta timmar efter klockan två, dvs till klockan tio minst.

Kan man vara byggd sådan? Eller blir det såhär för att jag har gått och lagt mig två och gått upp tio så många gånger den senaste månaden att min kropp har vant sig vid det? Eller var jag bara extra jättetrött just i natt? Den som ändå visste.

Åh, jag har ju inte lagt upp en bild på min alla hjärtans dag ros som jag fick av Totte än. Här är den:

I flera månader har jag misstänkt att jag är en av de få på jobbet som faktiskt utövar proceduren "återlämna kuponger" i självscanningen. Jag har lite smått undrat om det är så att alla andra hinner göra det utan att jag ser det eller om det är så att de bara struntar i den arbetsuppgiften.

Det händer inte varje dag att situationen uppstår, men de gånger självutcheckningen går snett och man måste lämna tillbaka kuponger till kunden så att de kan börja om, så ska man logga in i datorn och "återlämnar kuponger" också. Det är inte svårt eller jobbigt egentligen, men det tar lite extra tid. Och kunden är ofta redan lite stressad då eftersom deras första försök att betala inte fungerade. Därför skulle det vara skönt om man slapp det momentet.

Till slut frågade jag en kassaledare hur viktigt det var att "återlämna kuponger". Jag tänkte att jag också kunde sluta göra det om det inte var så viktigt. Ingen annan gör det ju liksom. Hur viktigt kan det vara? Men svaret jag fick var att det är jätteviktigt att "återlämna kuponger" för annars stämmer inte kassorna.

Precis innan hade jag frågat en annan kassörska varför hon inte brukade "återlämna kuponger" och då visade det sig att hon inte ens visste vad "återlämna kuponger" var. Så jag nämnde för kassaledaren att inte alla kassörskor vet hur man gör när man "återlämnar kuponger". "Jag vet" sa hon.

Då undersökte jag hur många av de som jobbade just då som visste hur man gjorde. Det var jag och en till. Ingen av de andra hade någonsin ens hört talas om "återlämna kuponger". För oss kassörskor får ju den proceduren ingen verkan. Vi kan lösa problemet för kunden utan att "återlämna kuponger". Och vi räknar inte kassorna själva, så vi märker ingen skillnad.

Jag kan förstå att kassörskorna inte har känt något behov av att utbilda sig på det här området, speciellt med tanke på att det inte ens visste om att området "återlämna kuponger" fanns. Det jag inte kan förstå är hur kassaledarna (inte bara den jag pratade med utan hela kassaledningen) inte har känt något behov av att utbilda kassörskorna. De måste uppenbarligen ha märkt att det blivit fel i kassorna länge. Och den kassaledare jag pratade med visste ju att det berodde på att många kassörskor inte "återlämnar kuponger".

Man tycker att en liten lapp vid stämpelklockan vore på sin plats, som minst. Det skulle räcka att skriva "Glöm inte att det är viktigt att logga in och återlämna kuponger i självutcheckningen när ni lämnar tillbaka kuponger." Då skulle kassörskor som inte ens vet vad det här är bli uppmärksammade på att de helt har missat en viktig arbetsuppgift. Och då skulle de säkert fråga någon annan kassörska (förhoppningsvis en som vet) och så skulle kunskapen spridas.

Men nej, ingen lapp. Så månaderna går och ingenting blir bättre. Fast nu, tack vare mig och min undersökning, så har åtminstone de som jobbade med mig igår lärt sig att "återlämna kuponger". Vilket säkert innebär mer än en dubblering av kassörskor som kan "återlämna kuponger" totalt sett, även om vi fortfarande är få som kan.

Är det meningen att man ska tycka synd om en tant som sitter och andas i en flöjt? Jag har råkat ut för att hon sitter och tigger pengar på en bro flera gånger nu. Det finns två toner. Låååååång ton ett, låååååång ton två, låååååång ton ett, låååååång ton två osv. Det tar aldrig slut. Det låter hemskt och det låter hela tiden.

Får man betala henne för att sluta spela? Det skulle i alla fall aldrig falla mig in att skänka pengar till henne för att det är trevligt att hon spelar, för det är det inte. En del andra musikanter som man kan hitta på gator och torg skulle man kunna sänka en slant till för att de lättar upp stämningen och/eller har talang. Men henne blir man bara galen på.

Går det att anmäla henne för störning av ordningen eller förargelseväckande beteende eller något? Jag vill ha bort henne från bron. Eller kan någon åtminstone lära henne fler toner? Om hon spelade tre toner (och inte alltid ett, två, tre, ett, två, tre, utan lite mer varierat, typ ett, två, ett, tre, två, tre, ett eller något) så kanske det skulle gå att stå ut med henne.

Det är säkert jättesynd om henne och någon organisation eller myndighet (som jag har bidragit med pengar till via gåvor eller skatt) borde hjälpa henne om det nu är så att hon har det så dåligt ställt att hon måste tigga pengar. Men hur synd det än är om henne så tycker jag inte att hon är rättvis, varken mot sig själv eller mot oss andra. Hon själv skulle säkert få in mer pengar på att tigga om hon använde fler toner, och vi andra som förmodligen inte är skyldiga till hennes situation skulle slippa lida.

Totte fick ett såhär fint arrangemang och den här dikten jag skrivit åt honom till alla hjärtans dag.

Maddi och Valdemar gjorde hjärtan i olika rosa nyanser och delade ut till alla gosedjuren. Mysigt såhär på alla hjärtans dag. Totte och jag fick hjärtan vi också. Tack så mycket!

För en gångs skull har jag bakat något nyttigt: brytbröd. Eller ja, nyttigt och nyttigt. Det är vitt bröd. Inte så nyttigt. Men nyttigare än kladdkaka och muffins.

Så, nu har jag fixat alla hjärtans dags fina naglar också. Det är lite otydlig bild, men jag har rosa nagellack i en nyans och rosa hjärtan på det i en annan nyans. Fint!