När man googlar på ”Erica är” får man fram dessa sökresultat som de fem första:

1. Erica är Sveriges sämsta reafyndare

2. Inlägg publicerade under kategorin Erica är arg på.

3. Erica är tillbaka från föräldraledigheten.

4. Erica är duktig!

5. erica är lycklig

Att googla på sitt namn + är har blivit lite av ett kedjebrev på vissa bloggar. Bloggare utmanar varandra att redovisa sina resultat på sina bloggar. Jag har inte blivit utmanad, men jag blev lite nyfiken på vad jag skulle hitta om jag googlade på ”Erica är”, så jag gjorde det ändå. Och nu när jag fick så bra resultat på nummer 4 och 5 så ville jag dela med mig av resultatet.

Resultat nummer 7 var nog det bästa på hela sidan. Men får jag redovisa nummer 7? Leken brukar gälla de fem första resultaten. Jo, jag får göra som jag vill. För jag är inte med i leken. Jag gör bara det här för att det är kul. Och det blir ännu roligare om jag får publicera nummer 7:

7. Erica är hetast - även i kylan

Kedjebrev är något som jag mest har dåliga erfarenheter av. Även om de är roliga eller kluriga så slutar de oftast med en hot-mening som skapar dålig stämning. ”Om du inte skickar detta vidare till minst tio kompisar inom tio minuter så kommer du att ha otur i tio år.” eller något liknande brukar det stå. En del kedjebrev som är jättegulliga och går ut på att man ska skicka ett gulligt meddelande om att man uppskattar sina kompisar och att de är starka och unika brukar också medföra dålig stämning på slutet. ”Om du inte får det här skickat tillbaka från de du skickar till så betyder det att du är en dålig kompis.” Jaha. Kul. Eller så betyder det att de tycker att jag är stark och unik, men att de inte hade tid att ägna sin dag åt sådan här skit.

Det är inte ovanligt att jag får kedjebrev, eller kedjemail eller kedjesms från ”kompisar” som inte har hört av sig till mig med något de själv har författat på flera år. Lite glad blir jag när jag får ett ”Du är en bra kompis”-kedjemail från dem. Men om jag verkligen är en så bra kompis till dem så undrar jag inte varför de inte har skickat ett egenförfattat ”Hej! Hur är det? Gjort något roligt sedan sist?”-mail på mer än ett år. Det känns som att kedjebreven mest går ut på att inte få dåligt samvete. Tråkigt!

En gång för länge sedan fick jag ett kedjebrev som gick ut på att man skulle skicka en tablettask till den personen som stod överst i en lista. Sedan skulle man skriva av brevet, fast utan den som stod överst, och skriva in sig själv längst ner. Och det nya brevet skulle man skicka till fem kompisar. Pappa hjälpte mig att skriva och skicka breven och att skicka en tablettask till personen som stod överst. Sedan var det bara att vänta. Jag hade räknat ut hur många tablettaskar jag skulle få om ingen bröt kedjan. Nu kommer jag inte ihåg hur många det var, men jag fick inte alla. Fast jag fick en tre, fyra stycken askar i alla fall, så jag var rätt så nöjd ändå. Det är nog det enda bra minnet jag har av kedjebrev.

Som ni har förstått är jag inte överförtjust i kedjebrev. Speciellt inte själva måstet med kedjebreven. Men en del kedjebrev är ändå roliga, och sådant som är roligt ska man inte undvika. Jag utmanar därför inte er att googla på ert namn + är. Jag gör inte upp regler om att ni ska redovisa era resultat som kommentarer till det här inlägget. Och framförallt så kommer ni inte ha otur i tio år om ni inte gör det. Ni kommer inte heller att räknas som dåliga kompisar. Men om det skulle vara så att ni känner för att googla på ert namn + är och ni vill redovisa era resultat som kommentarer till det här inlägget så är ni fullt tillåta att göra det. Men bara som en kul grej.

Valdis och jag sitter på tåget på väg till Uppsala. Jag ska se om det går bättre eller sämre att söka jobb från mina föräldrars hus än från Tottes och min lägenhet. Valdis ska bara göra mig sällskap och se till så att jag kan sova utan Totte. Vi vet inte hur länge vi ska stanna, för vi har inte köpt någon tågbiljett tillbaka än. Men vi åker tillbaka innan påsk i alla fall.

Det ska bli roligt att träffa mina föräldrar. Och det ska bli skönt att inte vara ensamt ansvarig för disken. Jag kommer nog att bli lite bortskämd, men jag behöver det nu. Det har varit jobbigt att vara sjuk och jobba och diska och söka jobb samtidigt, som jag har gjort de senaste dagarna. Jag är ganska frisk nu, men jag hostar fortfarande. Idag satte jag i linserna innan jag åkte. Fram tills nu har jag varit för sjuk och ögonkliig för linser.

Den stora frågan är: Hur ska jag klara mig utan Totte? Och hur ska Valdis klara sig utan Nin? Vi lämnade dem hemma, Totte och Nin. Vi saknar dem redan och känner oss oroliga för hur det ska gå. Men vi har ju varandra, jag och Valdemar, så vi ska nog lyckas trösta varandra ganska bra.

Känns lite dumt att åka ifrån Göteborg nu när det precis börjar bli vår. Det är ganska kallt i Göteborg fortfarande, men det är i alla fall ingen snö. Mamma berättade att de hade snöstorm i Uppsala igår och jag ser redan genom fönstret att det är snö i skogarna på väg mellan Göteborg och Stockholm. Förhoppningsvis blir det en skönare förvandling när jag åker hem sedan. Direkt från snön till soligt varma Göteborg. Man kan ju hoppas i alla fall.

Nu när Valdis och jag är ute på nya äventyr ska vi försöka se till att utnyttja tiden till max. Vi ska vila upp oss lagom mycket, träffa folk lagom mycket, söka jobb lagom mycket, träna lagom mycket och förhoppningsvis äta lagom mycket. Och när vi saknar Totte och Nin så mycket att våra hjärtan håller på att spricka då ska vi åka hem igen.