Imorgon börjar GI-dieten för mig och Totte. Men jag har fortfarande inte alls koll på vad jag får äta och inte. Det verkar som att det varierar beroende på vem man frågar eller var man läser om GI.

Dum som jag var trodde jag att det var så enkelt som att inte äta potatis, pasta, ris, bröd och socker. Sedan var det inget mer med det. Det man ska äta är i så fall kött, ägg, grönsaker, frukt och mejeriprodukter som inte innehåller socker.

Efter lite närmare efterforskning visade det sig att det är kolhydrater man ska undvika. Inga kolhydrater alls ska man äta. I så fall är det i princip bara kött som går att äta. Men då blev det konstigt, för viss korv innehåller mer kolhydrater än smaksatt keso med socker. Och frukt får man nästan inte äta alls visade det sig.

Men så hittade jag min gamla kokbok med GI-recept som jag använde förut, fast jag inte gick på GI-diet då. Och i den är det fullkornspasta eller bulgur till nästan varje måltid. Jag trodde att man inte skulle äta pasta. Även om den är fullkorn så innehåller den ju kolhydrater. Om det bästa är att undvika kolhydrater så är det väl bara att inte ta med pasta i ett GI-recept?

När vi nu börjar med GI-dieten imorgon så vet jag alltså inte vad jag får äta och inte. Men jag håller i tankarna att kött är bra och pasta är dåligt. Dessertost är bättre än kladdkaka till efterrätt. Äggröra och avokado är bättre än macka och vaniljyoghurt till frukost.

Hur det än blir så är jag glad bara över att få äta mat. Kött och grönsaker är gott. Om jag håller mig till det så blir det nog bra.

Determinism går ut på att allting är förutbestämt. Om man hade en tillräckligt duktig maskin och man matade in data om exakt var alla atomer befann sig i hela universum, så skulle den kunna berätta för oss vad som kommer att hända härnäst. Givet alla atomers placering finns det bara ett alternativ på hur de kommer att flytta sig.

Det gäller även tankar. Människor har ingen fri vilja, utan de tankar vi tänker är en direkt följd av det våra hjärnor tänkte nyss. Så om man hade en maskin som visste hur lagarna för tankar såg ut, så skulle den kunna berätta för oss vad vi kommer att tänka härnäst.

Det kanske är så som deterministerna säger. När det gäller atomerna så låter det ganska troligt. De följer ju sina lagar om laddning och krafter. Om vi släpper en sak i luften blir vi inte förvånade av att den med hjälp av tyngdlagen faller till marken. Det var förutbestämt när vi släppte den att den skulle falla till marken. Varför skulle det inte gälla alla atomer i alla situationer? Det är bara det att vi inte har någon tillräckligt duktig maskin som kan räkna ut hur allt kommer att hända. Så för oss fortsätter världens atomer att överraska oss. Fast det egentligen bara fanns ett sätt de kunde agera på.

Om nu alla våra tankar redan är förutbestämda, så spelar det ingen roll. Vi kanske inte har någon fri vilja på det sättet att vi kan hitta på en ny tanke som en maskin som visste tankereglerna inte redan hade listat ut att vi skulle komma på. Men så länge det inte finns någon maskin som berättar våra tankar för oss i förväg, så tror vi ju att vi kommer på nya, fri tankar hela tiden. Jag känner inte att min fria vilja begränsas av att den är förutbestämd.

Valdis i lådan, Valdis i lådan, vad har du för dig? Sover du?

Jag vaknade upp och kände en konstig känsla. Jag kände mig helt frisk. Det känns inte som att det är något fel på mig. Nog var det lite segt att vakna till, men nu när jag har vaknat ordentligt så är jag inte trött längre.

Halsen gör inte ont, som den har gjort åtminstone på morgnarna i typ två månader nu. Jag har inte ont i huvudet. Ryggen känns bra, fast jag har jobbat några dagar i rad. Den brukar kunna göra lite ont när jag har jobbat mycket. Ingen oförutsedd händelse har lett till en ond tå eller något.

Det känns inte som att jag är hungrig eller övermätt, som annars kan vara riktigt jobbiga känslor också. Det känns inte ens som att jag är psykiskt sjuk just nu. Inte deppig över jobbsökandet eller ledsen i övrigt.

Vad är det för fel? Det måste vara något fel. Jag känner efter en gång till. Nä, det känns helt underbart. Jag känner mig vanlig. Men vänta lite, jag har nog de torraste läpparna jag har haft på länge. I vanliga fall är mina läppar gjorda av torra hårda hudflikar som gör spår i Lypsylen, men nu är de så torra att de ser vitprickiga ut i kanterna av torkad hud som bara ramlar av så fort man nuddar den.

Då var jag inte helt frisk ändå. Men läpparna är något jag kan hantera. De stör mig inte. Så det känns helt bra. Nu måste jag låta bli att analysera varför jag mår så bra just idag. Det är sådant jag vill veta för att kunna återskapa känslan i framtiden. Men det slutar alltid med att jag blir irriterad för att jag inte kommer på varför. Nu ska jag bara vara glad. Jag ska nog gå till gymmet.

Det finns så många mysiga barn som följer och med sina föräldrar och handlar. När man sitter där i kassan och registrerar varor dyker de upp med jämna mellanrum. De som inte kan prata än är roligast. Eller de som är lite blyga. De spexar när man ler åt dem. Börjar sträcka ut armarna och flaxa, eller gömmer sig i vagnen och sedan tittar fram igen för att se om jag fortfarande tittar på dem.

En del gråter när de kommer till kassan, men så fort de ser att man ler åt dem så slutar de gråta. De glömmer bort varför de är ledsna och undrar vad det är för konstig tant som sitter och ler åt dem istället. Jag blir så glad när söta små barn kommer till min kassa. De livar upp min dag.

Tycker nog att Valdemar ser ut att ha blivit smalare. Jag visste inte ens att han hade hakat på Tottes och min naturdiet. Men det är väl som man brukar säga, de gör som man gör, inte som man säger, de små liven. Hur mycket jag än säger åt honom att det är viktigt att äta sin choklad vill han ändå ha det jag äter. Men oftast är han duktig och äter upp all choklad och allt godis han har på tallriken.

Det skulle vara så lätt att hålla en diet om man bara åt det man tyckte var gott. Man kunde välja ut de saker som dieten tillåter och som man vet att man tycker är goda. Sedan kunde man låta bli att äta alla onyttiga saker. Jag menar att det här skulle vara enkelt om man redan automatiskt höll sig borta från allt man inte tycker om att äta.

Ett av mina stora problem när det gäller mat och godis är att jag äter det som finns tillgängligt, inte det jag tycker är gott. Riktigt äckliga saker brukar jag lyckas hålla mig borta från. Men de saker som är ganska neutrala kan jag inte låta bli.

Om det finns mer mat så tar jag mer mat. Speciellt när jag har lagat maten själv och jag vet att det som blir över kommer att slängas för att just den maten inte går att göra matlåda av. Det känns som slöseri på mat att inte äta upp den, även om jag är mätt och även om den inte var supergod. Konstigt nog tycker jag inte att det är slöseri på en hyfsat snygg kroppsform att äta mer än jag behöver.

Om det bjuds på godis så äter jag godis. Det spelar ingen roll om det är sådant godis jag själv aldrig skulle köpa för att jag inte tycker att det är så gott. När det bjuds äter jag ändå. Ibland kan man ju ta en bit när någon bjuder för att det känns artigare att ta än att säga nej, men jag går längre än så. Även om jag får något gratisprov på stan som jag tar emot och tar med hem så äter jag upp det. Fast den person som gav mig det aldrig någonsin skulle få reda på om jag bara slängde det i komposten när jag kom hem.

Totte och jag fick en ask geléhjärtan av Tottes mamma på alla hjärtans dag. Det var jättesnällt! Vad passar bättre på alla hjärtans dag än geléhjärtan? Fast egentligen är varken Totte eller jag så förtjust i geléhjärtan. Vi fick med asken hem, så hon vet inte ifall vi äter upp den eller inte. Det är inte därför vi inte slänger den. Nu när asken med geléhjärtan finns så kan vi inte låta bli att äta av den. Just nu går vi på diet, så nu låter vi bli den, men innan det försvann det ett hjärta lite nu och då.

Jag skulle inte bli ledsen om jag aldrig mer i mitt liv åt ett enda geléhjärta. Jag tycker ju egentligen inte om dem. Det skulle inte kännas som någon uppoffring alls. Men jag skulle bli ledsen om jag aldrig mer i mitt liv fick äta ett enda geléhjärta, fast jag i resten av mitt liv var tvungen att ha en skål med geléhjärtan på mitt soffbord, som dessutom Totte åt ur ibland när jag såg på och inget annat godis fanns tillgängligt i hela lägenheten.

En del saker som jag brukar tycka är goda är inte alltid goda. Efter att man har ätit för mycket godis ett tag tappar de flesta godissorterna sin goda smak. Då borde jag låta bli att äta allt godis som, även om det bara är tillfälligt, inte är gott enligt mig. Ibland vet jag inte varför något som alltid brukar vara gott inte är gott. Det kanske kan bero på vad man åt precis innan. Eller om det är kort tid kvar till bäst före datumet. Semlor är något av det godaste jag vet när de är som bäst. Men det skiljer ganska mycket mellan semlor från olika konditorier.

För min egen skull borde jag låta bli att ens sträcka ut handen för att ta ett geléhjärta eller något annat som jag vet att jag inte tycker är gott. Dessutom borde jag sluta äta efter första tuggan när jag har något som brukar vara gott, men som jag upptäcker efter första tuggan att det inte alls smakade lika gott idag. Men det går inte. Oftast handlar det väl om att det känns dumt att slänga. Jag köper aldrig geléhjärtan och jag köper ju aldrig en semla som jag inte tror kommer att vara god. Så det känns inte riktigt som att det är mitt fel när jag befinner mig i situationer där det finns mindre goda saker hemma. Jag kan alltså inte undvika dessa situationer genom att ändra mitt beteende. Jag måste hitta ett bättre sätt att ta mig ur situationerna när de uppstår. Ska jag tvinga på Totte allt jag tycker är mindre gott? Eller ska jag helt enkelt slänga sakerna?

När Totte och jag ska grilla ensamma tycker jag att det godaste som finns är grillspett med fläskfilé, körsbärstomater, halloumi, schalottenlök och champinjoner. Sedan äter jag gärna det med bara gurka till. Men när vi har bjudit in fler personer känns det löjligt att inte bjuda på klyftpotatis, bulgursallad eller tzatziki till, så då blir det oftast så att vi bjuder på det. Och då kan inte jag låta bli att ta sådant också. Fast jag tycker att måltiden är perfekt med bara grillspettet och gurkan.

Det är svårt att hålla sig borta från saker man inte tycker om att äta.

Nu får det vara nog! Jag står inte ut längre! Jag orkar inte med att vara hemma hela tiden! Jag orkar inte med att vara ledsen hela tiden! Jag orkar inte med att söka jobb hela tiden utan att få något jobb! Jag vill jobba! Jag vill komma ut från lägenheten! Jag vill träffa människor! Jag vill slippa äta ensam! Jag vill slippa låta min älskade Totte trösta mig för att jag ska kunna sova! Jag vill vara glad! Jag vill vara frisk! Jag vill slippa längta! Jag vill vara nöjd med mitt liv NU!

Så nu blir det andra bullar! Jag tänker inte sitta hemma och vara missnöjd längre. Jag har ju faktiskt ett jobb. Ett jobb som jag trivs ganska bra med även om det inte är något jag vill jobba med för resten av mitt liv. Det är inte det jobb jag har utbildat mig till, men det är ett jobb som gör att jag inte måste sitta hemma. Jag kan välja att jobba istället för att sitta hemma och söka jobb. Så nu väljer jag att jobba ett tag istället.

Jag har precis bokat in mig på arbetspass under mars. Jag ska jobba minst 4 dagar per vecka istället för hittills i år, alltid 3, torsdag, lördag, söndag. Jag ska jobba mer i veckan och lite mindre helg, till exempel måndag, torsdag, fredag, lördag. När det går ska jag jobba dag istället för kväll. Även om det är mer ob på kvällen så att man får mer pengar då, så är det bättre för mig att jobba dag. Jag måste få jobba mer för att komma hemifrån, inte för att tjäna mer pengar, och jag måste få vara hemma kvällar när Totte är hemma.

Om jag har lust och tid att söka jobb när jag kommer hem från jobbet så ska jag göra det, men jag tänker inte se det som ett måste att söka jobb. I alla fall inte i mars. Jag behöver en paus från den skiten. Jag ska inte längta efter ett annat jobb eller tänka "åh, vad bra det kommer att bli i framtiden".

Jag ska njuta av varje dag som känns bra, utan att jämföra med hur det kunde ha varit. Mitt liv som kassörska på MAXI, med världens bästa sambo, i en lägenhet med nya IKEA-möbler och våren som börjar skymta mellan snöfallen är ett riktigt bra liv. Den här månaden tänker jag bara njuta av det jag har.