"Vi går hem." tyckte Totte när vi hade ätit inne i stan. Sedan gav vi oss av till fots. Helt lyckliga av kärleksruset märkte vi knappt när det började regna. Vi såg ett café och gick in och köpte latte att ta med. När vi kom ut igen spöregnade det. Men vi drog på oss luvorna och gick vidare hemåt med värmande kaffemuggar i händerna.

Hur blöt jag än blev kunde jag inte få mungiporna att peka nedåt. Det är en bra dag. Jag är glad. Ingenting så obetydligt som ett regn kan ändra på det. Vi såg ett trappsteg utanför en stängd butik. Där satte vi oss i skyddet av en markis och drack kaffe, åt upp kakan vi köpt med oss och kysstes. Så mysigt som det bara kan bli. Regnet gjorde det bara ännu mysigare.

När vi såg blixten bubblade det till i magen. Jag älskar åska. Speciellt när man är med någon man tycker om och känner sig trygg med. Efter bara ett litet tag kom bullret. Men det blev inga fler blixtar sedan. Vi blev riktigt blöta och kalla den sista biten hem. Men jag är lika glad ändå. Vi är kära och galna. Älskar varandra och regnet.

Av med alla kläder och ner under täcket för att värma varandra så fort vi kom hem. Underbart. Sängen blev regnvåt, men det spelar ingen roll. Vi bryr oss bara om varandra. Egentligen vill vi ha ett tält att ligga och mysa i, men sängen får duga. Jag vill alltid känna såhär. Alltid vara kär, och galen.