Hur kan så mycket hår komma från en enda katt? Det finns katthår överallt i det här huset. Alla mina saker är redan fulla med katthår, så jag antar att det inte spelar någon roll hur mycket man försöker städa bort det. Inom ett par dagar är hela huset fullt med katthår igen.

Det mest obehagliga är att de nytvättade handdukarna lyckas bli fulla med katthår så fort. När man sedan torkar av ansiktet med handdukarna får man katthår i näsan, i munnen och på ögonfransarna. Hur man än gör så går det inte att undvika.

I vanliga fall är jag lite av en perfektionist. Jag går gärna och slänger en post-it-lapp så fort jag har avgjort att den ska slängas, även om det innebär att jag måste resa på mig och gå till papperskorgen på andra sidan av rummet, och även om jag vet att jag en kvart senare kommer att resa på mig och gå förbi papperskorgen ändå. Jag vill ha det snyggt runt om mig direkt.

Men i det här huset har jag gett upp när det gäller katthår. Jag satt med fötterna på soffbordet idag och tittade på TV när jag såg att en tuss katthår hade fastnat på min strumpa. Reflexmässigt ryckte jag till för att luta mig fram och ta bort det, men jag hejdade mig innan jag kom så långt. Jag insåg att det ändå inte är någon idé. Jag har säkert katthår på händerna också, så jag kanske bara förvärrar situationen genom att ta med händerna. Om inte annat får jag katthår på fötterna igen när Louise (som gick omkring på bordet) stryker sig mot dem.

Ifall man skulle se till att alltid ta bort allt katthår så fort man fick det på sig så skulle man inte göra något annat än att plocka katthår. Och det är ju inte hållbart. Så jag får helt enkelt finna mig i att ha katthår på mig och på alla mina saker. Det är inte så hemskt så länge det håller sig borta från ansiktet.

Nu har jag varit i Uppsala i några dagar och jag kan konstatera att jobbsökandet inte går ett dugg bättre här än det gjorde i Göteborg. Framförallt för att det inte dyker upp några juristjobb på platsbanken oavsett var man befinner sig. Däremot går det mycket bättre att träna här i Uppsala. Jag har både sprungit och gymmat. Men det beror nog mest på att jag är frisk nu. Annars hade det fungerat bra i Göteborg också.

En stor fördel med att vara i Uppsala är att inte behöva diska. En annan är att inte behöva jobba. Det brukar vara ganska distraherande att hela tiden antingen jobba på ICA eller fundera över om man ska ta en extra tid för att få in mer pengar. Nu är jag i Uppsala och varken ska eller kan jobba någon extra tid på ICA. Så det enda vettiga jag kan göra är att söka jobb.

Men vilka jobb ska jag söka? Det finns ju inga jobb att söka. Min syster berättade om hur hon gjorde när hon var arbetslös. Alla sätt hon sökte jobb på har jag också provat. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag kan inte komma på något nytt. Det blir till att fortsätta med att bevaka platsbanken och andra hemsidor för att hitta relevanta jobbannonser, som nästan aldrig dyker upp.

Jag undrar om jag ska plugga lite till. Jag vet ju ändå inte om jag vill jobba som jurist, och det finns inga juristjobb till mig. Då kan jag ju lika gärna utbilda mig till något annat och jobba med det. Men jag vet inte vad i så fall. Och det känns jättedumt att utbilda sig igen inom något område där det är omöjligt att få jobb. Men jag vet inte inom vilka områden det finns jobb. Jag skulle inte ha något emot att plugga, men jag har något emot att skjuta upp mitt arbetsliv ännu mer. Så helst vill jag inte plugga utan helst vill jag ha ett jobb. Tyvärr verkar det tydligen inte vara ett alternativ.

Det känns som att jag helt har tappat musten när det gäller jobbsökande. Jag känner inget engagemang längre och jag har inga nya bra idéer. Ska jag bara fortsätta som jag gör nu? Med risk för att jobba kvar på ICA i resten av mitt liv. Blir det inte bättre än såhär? Jag vill ta ett rejält krafttag och bli av med den här skiten. Så som man kan göra med allt annat som man vill ha gjort. Efter ett rejält krafttag med städning av lägenheten så är lägenheten skinande ren. Efter ett rejält krafttag med träningen så har man bättre kondition och mer muskler. Efter ett rejält krafttag med veckans post så är den sorterad och läst. Efter ett rejält krafttag på stan i december så är alla julklappar inköpta. Men efter ett rejält krafttag med jobbsökandet är läget helt oförändrat. Utom möjligen känslan inom mig som säger att jag aldrig kommer att få ett jobb, som är förstärkt.