Man vet att man är en riktig vän när man bara blir glad och inte alls avundsjuk, när något bra händer en kompis. Det är viktigt att kunna känna glädje för sin kompis skull. När det händer en själv något bra vill man ju att kompisarna ska bli glada. En del kanske vill att deras kompisar ska bli avundsjuka, men jag tycker att man inte är riktiga vänner i så fall. Riktiga vänner vill att det ska gå bra för båda två och blir glada oavsett vem det går bäst för just nu.

Sedan är det viktigt att inte skryta med att man själv minsann har det minst lika bra. När din kompis nyss har hittat en riktigt bra kille som hon trivs med ska du inte börja prata om hur bra du har det med din kille sedan ett år tillbaka. Ja, du har det säkert lika bra med din kille, men det som har hänt nu är att din kompis har hittat en kille. Då är det en bra sak som du ska vara glad över.

Du borde tänka på att inte vilja vara din kompis och inte vilja att din kompis ska vilja vara du. Om man känner så, nöjd med att vara den man är och glad för att ens kompis är nöjd med att vara den hon är, då är man en riktig vän. Då kommer man att ha det mycket bättre än om man var avundsjuk.

Hela gänget var på skogspromenad idag. Mamma, pappa, min syster, hennes sambo, Totte och jag. Och så Wilma förstås! Men Valdis och Maddi ville inte följa med. De har myst in sig i min tröja på bordet vid fönstret i gästrummet.

Alla är förvånansvärt pigga och fräscha efter gårdagen. Fast vi sov rätt så länge innan vi gick på vår promenad förstås. Ett perfekt sätt att börja dagen.