Nu har vi äntligen fått våra två, rutiga bokhyllor på plats. Än så länge är det ganska tomt i rutorna, men det kommer inte att bli något problem alls att fylla dem. Vi har fullt med saker i källaren om inte annat. Problemet kommer nog snarare bli att bestämma vad som inte ska få vara i bokhyllorna för att allt inte får plats.

I mitt huvud finns en ganska klar bild av vilka saker som ska vara på vilka ställen i lägenheten. Men för att flytta runt sakerna behövs tid, ork och en del medverkan från Totte. Detta innebär att jag inte kommer att bli klar idag. Det skulle nog behövas två hela dygn på rad eller något för att fixa hela lägenheten. Men eftersom jag jobbar oregelbundet och Totte går i skolan så får vi sällan två lediga dygn i rad tillsammans, så vi får småplocka lite nu och då. Fast det jobbiga med att småplocka är att då måste man komma igång så många fler gånger än om man bara gör klart allt på en dag när man väl har kommit igång.

Jag är glad att bokhyllorna är på plats i alla fall. Resten får lösa sig vartefter. Jag undrar om vi inte ska köpa en byrå till. Jag har fortfarande en del kläder i källaren och med den här möbleringen av bokhyllorna så ryms det faktiskt en byrå i vardagsrummet. Det tål att tänkas på.

Jag har inte saknat disken som vanligtvis bygger berg på vår diskbänk. Jag har inte saknat vår stationära dator där Totte alltför ofta hamnar. Jag har inte saknat jobbet på ICA som får mina naglar att gå sönder och min dag att inte räcka till. Jag har inte saknat ensamheten som infaller när Totte inte är hemma. Jag har inte saknat min korta joggingrunda i Göteborg, som är kortare än den i Uppsala. Jag har inte saknat vardagen, om man kan säga att jag har någon. Jag har bara njutit av en skön vecka i Uppsala.

Det enda jag önskar var annorlunda vår vecka i Uppsala är porten till Uppsala Domkyrka. Jag önskar att den hade varit öppen istället för låst, sent på kvällen när jag tänkte visa Totte Sveriges bästa domkyrka. Men det är inget jag kunde påverka, och vi får ju fler chanser att kolla in domkyrkan, så det gör inte så jättemycket. Det är det enda jag önskar var annorlunda. Då förstår ni hur bra vi har haft det.