Vi har gjort om Kassa 1 och Kassa 2 till kortkassor på jobbet. Det betyder att det inte finns några kontanter i kassorna, så man måste betala med kort. Det går fortfarande att använda kuponger och pantkvitton, men inte pantkvitton som överskrider beloppet, för det finns ju inga pengar i kassan att ge till kunden. Det tog ett tag att vänja sig vid att säga nej till folk som vill betala med kortet, men jämna ut till närmaste hundralapp. Det går nämligen inte heller så bra när man inte har några kontanter att ge till kunden. Lite tråkigt är det också när kunden upptäcker på kvittot att någon rabatt inte har dragits. Då måste jag hänvisa kunden till en närliggande kassa som har kontanter att ge till kunden, istället för att hjälpa kunden själv.

Det absolut jobbigaste med att jobba i kortkassorna är ändå att vissa kunder, trots stora skyltar, vill betala kontant. Ovanför varje kassa finns en stor, rund skylt med en siffra. Siffran motsvarar kassans nummer. Skylten är ca en meter i diameter och går att tända så att siffran lyser när kassan är öppen. Kassa 1 och Kassa 2 har fått nya skyltar på motsvarande ställe. Istället för en siffra är det bilder på betalkort, samt texten ”Kortkassa”. Mellan skylten som hör till Kassa 1 och skylten som hör till Kassa 2 sitter en stor rektangulär skylt med texten ”Endast kortbetalning i dessa kassor”. Jag har viss förståelse för om man missar dessa gigantiska skyltar, för man måste ju rikta blicken uppåt för att se dem.

På golvet, precis framför platsen där man ställer korgen för att packa upp på bandet, står en enorm skylt med texten ”Kortkassa, inga kontanter”. Skylten är verkligen stor. Vad är mycket större än ett A4? A0,25 kanske? De är i alla fall nästan lika stora som mig, de där skyltarna. Det finns en framför varje kortkassa. För att ta sig till bandet och börja lägga upp varor måste man gå en omväg runt skylten, för den står precis där man i vanliga fall skulle ha gått. Om det är en kö till kassan är skylten det som naturligast skulle hamna i blickfånget när man ställde sig i kön och tittade framåt mot kassan för att se hur fort det går för kassörskan. En del kundvagnar fastnar med hjulen i skyltens stativ för att den står så mitt i vägen. Men trots alla dessa enorma skyltar är det alltså folk som vill betala kontant ibland.

Jag får en känsla av att skyltarna är osynliga några minuter om dagen. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när kunden sträcker fram sin hundralapp. ”Jag är ledsen, men det här är en kortkassa. Vi tar inte emot kontanter här.” De flesta kunder säger ”Oj, det såg jag inte.” och låter sig snällt slussas ner till självscanningskassan för betalning och kommer sedan tillbaka och packar ner sina varor. De behöver inte registrera om sina varor i självscanningskassan, bara betala där. Även om jag tycker att det borde vara näst intill omöjligt att ”Oj, inte se” de stora skyltarna så har jag en viss förståelse för dessa kunder. Om det inte är någon kö, så ser man bara ett tomt band och siktar direkt dit för att packa upp sina varor. Skylten de slår tån i för att ta sig till bandet läser de inte för att de tror att det är information om något rabatterbjudande eller något och de vet att de inte ska köpa något mer, oavsett hur rabatterat det är. Om det är kö, så finns det risk för att någon i kön står i vägen för skylten på golvet. Och man tittar inte upp på skylten ovanför kassan för att se om den är tänd, för man vet att kassan är öppen i och med att det är kö.

De som inte pratar svenska är i viss mån också förlåtna. (Vi ska skaffa en skylt på engelska, men hittills är alla skyltar på svenska.) Det är omöjligt för dem att förstå vad det står på skyltarna. Men man tycker ju ändå att de också borde börja fundera. Om inte annat framgår det faktiskt ganska tydligt av de runda skyltarna över kassorna att Kassa 1 och Kassa 2 inte är vanliga kassor längre. De har inga siffror över sig. Dessutom är det bilder på betalkort, så man borde bli lite misstänksam. Jag skulle inte våga ställa mig i en kassa som inte såg ut som de flesta andra kassorna om jag var utomlands och inte förstod språket på skyltarna. Men jag köper det ändå. Man ser en kö och ställer sig i den och tänker inte mer på det.

De kunder jag verkligen inte har någon sympati för är de som skäller ut mig för att de inte får betala kontant. Även om jag har förståelse för att man kan missa skyltarna, så tycker jag inte att det går att kräva av oss att vi ska göra mer än vi redan har gjort. (Förutom att fixa en skylt på engelska.) De flesta kunder tycker att det är pinsamt när de frågar hur man skulle kunna veta att det var en kortkassa och jag pekar på skylten de snubblat över för att ta sig fram till bandet. ”Den borde jag ha sett.” Men en del kunder skäller alltså ut mig. De tycker inte alls att de borde ha sett den skylten, så jag pekar på de andra fyra skyltarna och föreslår att det går att ta reda på att det här är en kortkassa genom att titta på någon av de skyltarna också. Fast de är sura ändå. De får vara sura ändå. De har gjort en miss, och får vara besvikna på sig själva för att det ledde till lite krångel när de ska betala. Men jag har ingen förståelse för att de fortfarande är sura på mig. Jag tycker faktiskt inte att det går att begära fler eller större skyltar av ICA, eller bättre service från mig än att erbjuda dem att gå ner till självscanningskassan och gå före i kön, bara för att betala, utan att behöva registrera om sina varor. En del kunder kan jag helt enkelt inte förstå hur de tänker. Eller så är skyltarna magiska och blir osynliga på riktigt några minuter per dag.