Vi avnjöt en god syltkaka medan vi såg Marlena Ernman göra ett storslaget framträdande i Eurovision Song Contest. Och vi lade undan resterna i kylskåpet när Norge tog hem segern.

Det är som min syster säger om syltkakan: ”Den ser inte god ut, men den är det.” I vanliga fall är inte ljusbruna kakor med sylt mina favoriter. Det ska vara choklad eller något kladdigt. Det är nog det som är hemligheten. Syltkakan ser inte kladdig ut, men lite kladdig är den. Inte alls sockerkakekonsistens som det ser ut som.

Och Norge var faktiskt bra. Jag är lite besviken över att Sverige fick så dåliga poäng bara. Norge hade kunnat få vinna och vi kommit femma eller något. Det är tråkigt att Malena inte blev en lika stor publikfavorit i Europa som hon blev i Sverige. Hon är speciell. Låten är riktigt bra. Och det tycker jag inte alltid om Sveriges bidrag bara för att de är Sveriges.

Medan min syster och hennes sambo sprang Göteborgsvarvet fick jag och Totte ha picknick i Slottsskogen med Wilma. Det var lugnt och skönt. Gott om tid och inget viktigt att göra. Helt underbart!

Wilma var jättesnäll, tills det kom barn som var jobbiga och sprang runt, runt vår picknick-filt. Då skällde hon lite, och jag håller med. Sluta störa oss, jobbiga ungar! Men då stoppade vi ner Wilma i sin väska där det var lugn och ro. Där hade hon det bra tills barnen hade gått.

Jag är inte avundsjuk på min syster och hennes sambo. Jag hade inte valt bort den här picknicken för att springa ett halvt maraton. Det verkar faktiskt helt sinnessjukt. Men jag är stolt över dem som klarade det så bra. Att vara ifrån söta Wilma i mer än två timmar, alltså. Nej, att springa ett halvt maraton, förstås.

Kanske att jag försöker springa det om två år. Kanske är det lättare att vilja göra det om jag inte är inställd på lugn fika med Totte och Wilma. Kanske det till och med skulle kännas som en besvikelse att hamna på en picknick-filt om man har laddad hela våren för att springa ett halvt maraton. Men bara kanske, för den här picknicken var riktigt mysig!

”Hej, det är jag som är ordföranden.” sa ordföranden i vår bostadsrättsförening efter att ha ringt på min dörr och jag öppnat. ”Och det är du som är revisor.” Där ser man. Vad roligt! Jag misstänkte att jag skulle bli vald, men jag kunde inte gå på stämman, för jag sprang Vår Ruset då, och ingen har hört av sig och sagt hur det blev. Men nu är det alltså bekräftat. Jag är revisor. Coolt. Bra för mitt CV.

Jag undrar vad en revisor gör. Det känns som att det skulle vara bra att veta nu när jag är en. Men egentligen har jag ingen aning. Revisorn ska granska styrelsen eller något sådant. Men vad betyder det då. Inte vet jag. Ska nog försöka ta reda på vad en revisor förväntas göra innan det är meningen att jag redan ska ha gjort något. Men inte idag. Idag är jag bara glad för att jag är vald till revisor.