”It’s nice to be important, but it’s more important to be nice”

Om man kommer till en picknick när alla andra redan är där är det svårt att inte hamna lite utanför. Totte, jag, min syster och hennes sambo satte oss helt enkelt på vår egen filt och pratade med varandra efter att ha sagt hej till några få.

När man för en gångs skull träffar sina bekanta så borde man ju prata med dem. Men om man hellre bara vill sitta på en filt i utkanten och prata med sina närmaste, ska man inte göra det då? Det är svårt att vara social när man måste tvinga fram det. Jag tycker att mina bekanta är jättetrevliga, men det är ändå nästan alltid mycket trevligare att vara med mina närmaste. Är det så fel?