Hur kan jag ha grönt om han inte har rött? var min första tanke. Men sedan kom jag på att han förmodligen körde mot rött.

Det var när jag var på väg till jobbet och skulle gå över ett övergångsställe det hände. Övergångsstället är mitt på vägen, alltså inte vid en korsning, och det har trafikljus. När jag kom till övergångsstället var det en strid ström bilar som åkte på vägen, så jag tryckte på knappen och väntade tills jag fick grönt. Sedan, när jag fick grönt, tänkte jag gå över. Men då åkte en bil till förbi. Sedan stannade nästa bil.

Jag blev ganska snopen när det inte bara var att gå när jag väl fick grönt, men jag såg ju mig om först som en ansvarstagande gångtrafikant, så det fanns aldrig någon risk för att jag skulle bli påkörd. Jag undrar hur bilisten tänkte bara. Jag menar, hur bråttom kan man ha?

Den senaste tiden har jag köpt servetter som en galning. Man kan nästan tro att jag har börjat samla på servetter. Men jag har nog tänkt att de ska gå åt också så småningom.

Jag tror att det hela började med att jag för ovanlighetens skull såg några servetter som jag tyckte var fina, så då passade jag på att köpa dem. Annars brukar det bara finnas fula servetter när jag väl behöver servetter. Men efter att jag passade på att köpa den första förpackningen så har jag bara sett fler och fler servetter som jag tycker är fina. Och varje gång tänker jag ”Det är bäst att passa på nu när jag har hittat några fina.”. Men det verkar ju som att det inte är något problem att hitta fina servetter, så jag kanske ska sluta hamstra.

Till mitt försvar så använder jag faktiskt servetterna till vardags också. Det finns alltid servetter på bordet i vardagsrummet, så om man behöver spotta ut ett tuggummi, snyta sig eller använda när vi äter framför TV:n så är det bara att ta. Fast några extra fina servetter som jag har köpt sparar jag till något bra tillfälle när vi har gäster.

Det här är resultatet av min senaste servettfrossa på ICA:

Väckt av pussar en halvtimme innan jag måste gå upp. Och sedan serverad frukost. Totte skämde verkligen bort mig nu på morgonen. Det har varit en underbar morgon och det är bara Tottes förtjänst. Tack älskling, för att du finns, för att du är du, för att du är underbar!