Vad jag än gör så får jag mersmak. När jag bloggar vill jag fortsätta med det. När jag sover vill jag ligga kvar i sängen. När jag väl kommer igång med att diska eller städa så blir jag jättesugen på att diska allt eller städa hela lägenheten. När jag är ute och springer vill jag inte sluta springa. När jag och Totte sitter och myser i soffan, framför TV:n vill jag verkligen bara sitta kvar och fortsätta mysa.

Ibland är det bra att man känner för att göra klart det man håller på med. Men oftast är det bara dumt att jag inte vill gå vidare till nästa grej. Jag är så extremt svårstartad när jag inte vill komma igång med nästa grej för att jag har fått mersmak av det jag håller på med för tillfället. Och ofta går det inte att göra klart det man börjar med. Man måste göra avbrott för att göra andra saker också.

Om jag fick som jag ville så skulle jag väl sova en hel vecka i sträck först. Sedan skulle jag gå ut och springa en hel dag. Därefter skulle jag äta så att det räckte för en vecka, innan jag diskade en hel dag i sträck. Sedan skulle jag blogga i två dagar, och därefter mysa med Totte i en vecka. Då skulle jag slippa försöka ställa om känslan i kroppen så ofta. Då skulle jag bara få fortsätta med det jag håller på med så länge det känns bra.