Varför äter vi blomkål så sällan? Det är ju jättegott. Ikväll åt vi den rå, som snacks, och doppade den i dipsås. Fungerade alldeles utmärkt. Jag åt mycket mer av blomkålen än av chipsen som också fanns tillgängliga. Blomkålen är god utan att doppa också. Väldigt nyttigt. Mer blomkål i framtiden.

När jag blir stor ska jag inte bli tråkig. Jag ska inte gå hem från alla fester först av alla bara för att jag har barn. Jag ska aldrig sluta hångla med Totte, även om vi är skrynkliga som russin. Jag ska fortsätta åka den nyaste åkattraktionen på Liseberg varje år. Jag ska följa alla nya, bra serier på TV. Jag ska helt enkelt fortsätta att vara jag och inte bli tråkig.

Fast när jag var yngre så ville jag aldrig bli som mamma, och nu är jag redan på god väg. Det är inte så dåligt ändå. Vi oroar oss över samma saker. Vi har alltid bra saker i handväskan båda två. Vi försöker alltid planera så att det blir bäst för alla. När jag var liten ville jag inte alls bli sådan, men nu är mamma min idol. Jag är stolt över att ha blivit mer som henne.

Om sanningen ska fram så brukar Totte och jag gå hem först av alla från fester ganska ofta redan nu, fast vi inte ens har barn än. Det är inte helt omöjligt att det kommer att fortsätta vara så när vi skaffar barn. Och när det gäller Liseberg så är åkattraktionerna inte lika spännande som de var för tio år sedan, men det är fortfarande kul. Det finns risk för att mitt intresse kommer att avta och kanske till och med försvinna. Hemska tanke!

Det är orättvist av mig att bestämma nu vem jag ska vara i framtiden. Jag kan inte bestämma nu att jag ska stanna längre på fester i framtiden, när jag har barn. Det är möjligt att jag tycker nu att det är tråkigt att andra människor som har barn lämnar festen tidigt. Jag kanske tycker att de är lite tråkiga. Men det är ju ur min synvinkel, en barnlös persons synvinkel, som jag tycker det. När jag får barn är det inte troligt att jag tycker som jag tycker nu. Om jag stålsätter mig nu för att inte förändras när jag får barn kommer jag bara att hamna i en omöjlig situation. Om jag går hem tidigt från festen har jag blivit sådan som jag svurit att jag aldrig skulle bli. Om jag stannar kvar på festen länge gör jag förmodligen tvärtemot vad jag känner för att göra då. Det finns ingen vits med att tvinga sig själv att göra något som man tycker att man borde tycka är roligt om man faktiskt inte tycker att det är roligt.

Förändring är en del av livet. Både yttre omständigheter som förändras och inre värderingar som förändras kommer att göra att man inte är samma person i framtiden som man är nu. Men det behöver inte vara en dålig sak. Förhoppningsvis kommer man hela tiden själv känna att man förändras till det bättre. Det kommer alltid att finnas andra människor, som befinner sig i andra situationer än man själv gör, som tycker att man har blivit tråkigare. Men om man kan stå för att man har förändrats och faktiskt gör som man själv tycker är bäst så vinner man själv i längden.

Man ska akta sig för att bestämma sig redan nu för hur man vill vara i framtiden. Det viktigaste är att man alltid gör som man själv vill just nu. När jag blir stor kommer jag inte att bli tråkig. Men vad det innebär att vara tråkig kommer nog att förändras för mig. Jag ska gå hem först från alla fester och läsa godnattsagor för mina barn. Jag ska hålla Totte i handen och pussa honom varsamt på hans skrynkliga kind när vi är så gamla att det gör ont att öppna munnen. Jag ska spela på lyckohjulen, vakta barnens väskor och äta glass på Liseberg när det inte längre kittlar i magen av att hänga upp och ner. Jag ska titta på repriser av gamla goda TV-serier som Heroes, Dexter, CSI och True Blood när de nya serierna bara handlar om nymodigheter som jag inte förstår mig på. Jag ska helt enkelt förändras, och aldrig någonsin bli tråkig.