Tjejer kan också grilla. I alla fall jag. Det är inte svårt. Det är bara omöjligt att göra det om man inte vet vad som behöver göras. Man kan inte grilla genom att stå i ett hörn och undra var grillen är och sedan inte göra någonting för att den ska börja brinna. Så antingen får man leta tills man hittar grillen, testa att tända den på alla sätt man kan komma på och sedan testa om det blir bra när man lägger på maten. Eller så får man ta reda på hur man gör, som jag gjorde.

Pappa fick ge mig instruktioner i förväg, per telefon. Jag skrev ner dem så att jag kan kolla upp om jag glömmer bort något. Sedan var det bara att sätta igång. Jag hällde kol, bricketter och tändvätska i grillen på precis det avancerade sätt pappa hade sagt. Sedan tände jag på och väntade tills briketterna var helt gråa, helt enligt instruktionerna.

Grillspetten blev perfekta. Jag vet inte varför det alltid brukar vara Totte som grillar annars. Jag är verkligen inte sämre än honom på att grilla. Inte nu när jag har instruktioner. Det har nog varit Totte som har grillat förut för att ingen av oss vet hur man gör. Och när Totte inte vet hur man gör så bara gör han ändå. Han är inte rädd för att pröva sig fram, även om det innebär att maten blir förstörd. Jag däremot vill ha instruktioner att följa när jag inte vet hur man gör. På det sättet kan jag göra saker riktigt bra redan första gången jag gör dem. Problemet är bara att jag oftast inte gör dem alls om det inte ingår en instruktionsbok.

Jag är glad att jag tog tag i saken och ringde pappa och fick en alldeles egen instruktionsbok. Nu kan jag grilla mer och så kan Totte stanna i köket och göra i ordning sallader, bröd och marinader som är helt hans område. När han grillar brukar han få berätta för mig först exakt hur jag ska göra det som behöver göras i köket innan han går ut, bara för att han inte kan vara på två ställen samtidigt. Nu behövs inte det. Han kan fixa all mat precis som han vill i köket, så kan jag fixa grillen och grilla det som behöver grillas. Det är ju perfekt!

För ovanlighetens skull hade jag ägnat lite tid åt att fixa håret och hade det i en utsläppt frisyr. Vinden blåste rätt så bra när jag kom ut, vilket i vanliga fall brukar vara en katastrof när man har utsläppt hår. Men den här gången hade jag vinden på min sida. Den blåste i ansiktet på mig hela vägen till spårvagnen, så att håret bara svallade lite snyggt bakåt. Sedan hade jag passande nog motvind hela vägen från spårvagnen och dit jag skulle också. Så när jag kom fram låg håret precis lika snyggt som när jag fixade det, trots vinden. Det är inte ofta man har sådan tur.