Alla inlägg under juni 2009

Av Erica - 25 juni 2009 13:31



För ovanlighetens skull hade jag ägnat lite tid åt att fixa håret och hade det i en utsläppt frisyr. Vinden blåste rätt så bra när jag kom ut, vilket i vanliga fall brukar vara en katastrof när man har utsläppt hår. Men den här gången hade jag vinden på min sida. Den blåste i ansiktet på mig hela vägen till spårvagnen, så att håret bara svallade lite snyggt bakåt. Sedan hade jag passande nog motvind hela vägen från spårvagnen och dit jag skulle också. Så när jag kom fram låg håret precis lika snyggt som när jag fixade det, trots vinden. Det är inte ofta man har sådan tur.


Av Erica - 24 juni 2009 23:42



Återigen glömde jag att äta något på hela dagen, innan det var dags att åka till jobbet. Värst vad det ska vara svårt att komma ihåg sådana enkla saker. Jag skyller på brist på rutiner som vanligt. Jag gick inte riktigt upp idag, utan gled mer ur sängen direkt till soffan med datorn i knäet. Sedan klädde jag på mig och sådant lite gradvis i små pauser från mitt datoranvändande. Jag blev aldrig hungrig. Inte ens när jag tittade på klockan och såg att jag skulle åka till jobbet snart var jag hungrig. Men det var då jag kom på att jag inte hade ätit något, och att jag inte skulle hinna äta något heller.


Det händer alldeles för ofta att jag glömmer bort att jag ska äta när jag är ensam hemma vid lunchtid. Vad som nu är lunchtid när man går upp klockan 11.00 och börjar jobba klockan 17.00 På något sätt känns det som att jag inte borde tvinga mig själv att göra i ordning lunch om jag inte är hungrig. Fast om jag glömmer bort att äta blir jag ju desto hungrigare på jobbet, och det är ju inte bra.


När jag är hemma har jag möjlighet att laga mat när som helst, men då glömmer jag bort det för att jag inte är hungrig. När jag sedan är på jobbet har jag tio minuter på mig att äta något, vid en tidpunkt som jag inte själv bestämmer och då är jag jättehungrig för att jag inte har ätit på hela dagen. Det är som en ond cirkel. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Det är så tråkigt att tvinga sig själv av äta lunch hemma, ensam, när man inte är hungrig. Jag får skaffa ett kontorstidsjobb.


Av Erica - 23 juni 2009 14:06



Mu har fått sin tvättlapp bortopererad. Här visar han stolt upp hur fin hans rumpa är utan den enorma lappen. Den var så stor att det såg ut som att han hade brudklänning med släp på sig.


Valdemar blev lite avundsjuk, så jag fick operera bort hans lapp också, trots att den inte alls var lika mycket i vägen. Och då blev Nin avundsjuk, så jag opererade bort hans lapp också. Alla glada, alla nöjda. Det var väldigt skönt att Mu fick bort sin lapp.


Av Erica - 22 juni 2009 23:03



Det var en kollega som sa till mig idag att jag inte borde anstränga mitt finger när jag jobbar om jag käkar penicillin. Nej, det borde jag kanske inte, men hur vet jag om jag anstränger det då? Det känns inget speciellt i fingret nu när jag har vant mig att slå in PLU-nummer utan att böja det. Och det gör absolut inte ont.


Jag är så dålig på att avgöra om jag är för sjuk för att jobba eller inte. Om läkaren som skrev ut penicillinet åt mig hade sagt något om att jag inte ska anstränga fingret så kanske jag hade tänkt på det när jag jobbar. Men nu sa han inget och då vet jag inte hur jag ska göra.


Egentligen tyckte jag att det var mycket jobbigare att jobba idag för att jag var hungrig än för att jag har skadat mitt finger. Men jag kan ju inte gå hem från jobbet för att jag är hungrig. Så är det när jag är förkyld också. Jag vet inte om jag är så förkyld att jag känner mig yr och borde gå hem eller om jag bara är lite förkyld och borde kunna jobba, men känner mig yr för att jag är så hungrig.


Jag vill att en läkare automatiskt kollar igenom mig och säger åt mig om jag ska åka till jobbet eller inte varje gång det är dags att åka till jobbet. Då skulle jag slippa känna efter hur jag mår och få dåligt samvete om jag inte kan jobba. Då är det min kropp som, utan att jag kan rå för det, är sjuk och läkaren som, utan att jag kan rå för det, tvingar mig att stanna hemma från jobbet. Och säger läkaren att jag ska jobba så är det inget att fundera över, utan då är det bara att åka till jobbet och ge allt.


I det här fallet tror jag dock inte att det är några problem att jobba. Jag har ju inte ont i fingret eller någonting, och det svullnar inte upp mer. Så länge det inte känns något tänker jag jobba på och hoppas att penicillinet verkar i alla fall.


Av Erica - 21 juni 2009 23:49



Idag sålde jag en färsk ingefära som var formad som Musse Pigg. Den såg rolig ut. Jag undrar om kunden som köpte den också hade upptäckt likheten.


Av Erica - 21 juni 2009 23:11



Förut trodde jag att det bara var positivt att jag kan jobba lika bra med vänster hand som med höger hand när jag sitter i kassan. När jag sitter i en kassa där varorna kommer från vänster så tar jag emot alla varor med vänster hand och slår in alla PLU-koder på tangentbordet med höger hand. Och när jag sitter i en kassa vänd åt andra hållet gör jag tvärtom.


Idag satt jag i en kassa som var tvärtom. Alltså i en kassa där jag slår in alla PLU-koder med vänster hand. Det gick inte så bra i början eftersom mitt vänstra pekfinger fortfarande varken går att böja eller sträcka ordentligt. Jag försökte undvika att använda pekfingret, men det gick så långsamt. I vanliga fall använder jag tre fingrar när jag slår in PLU-koder. Utan pekfingret gick det bara att använda två. Lillfingret är för svagt och bångstyrigt och tummen är fel vinklad.


Många andra kassörskor använder höger hand för att slå in PLU-koder även när de sitter i en omvänd kassa. Jag testade det ett tag, men det känns helt fel. Det tar tusen gånger längre tid eftersom tangentbordet är mycket närmare vänster hand och för att varorna kommer in från höger, så om man använder höger hand till att slå in PLU-koder så måste man först ta emot varan med höger hand och sedan slå in koden, medan vänsterhanden inte gör någonting. Om man inte tar emot varan med vänster hand förstås, men då måste man nog sträcka sig långt och så sitter man där med korsade armar och försöker arbeta. Det låter inte som någon höjdare. Jag förstår inte hur de gör.


Efter att jag hade jobbat ett tag insåg jag i alla fall att jag kunde använda pekfingret till att slå in PLU-koder ändå. Jag kan inte böja och sträcka fingret för att nå den knapp jag vill nå, men jag kan spänna fingret så att det är helt still och sedan kan jag flytta hela handen så att pekfingret hamnar på den knapp jag vill åt. När jag kom på det gick det genast mycket fortare att jobba igen. Mot slutet av arbetspasset glömde jag till och med bort att det var något fel på mitt finger. Det är bra att det inte gör ont när jag använder det, utan bara är svårt att böja. Det hade varit mycket värre om det gjorde ont också. Men lyckligtvis har det inte gjort ont alls sedan dagen efter jag stack mig.


Av Erica - 20 juni 2009 18:32



Receptet till tårtan var tills igår obeprövat och det hade inga bilder, så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Efter att chokladtryffeln hade fått stå i kylen i de rekommenderade tre timmarna tyckte jag att den fortfarande såg ganska rinnig ut, så jag ställde den i frysen ett tag.


Man ska vara försiktig med att ställa saker i frysen när de enligt receptet ska stå i kylen. Om man har otur fryser en del av smeten medan andra delar fortfarande är för varma. Det har hänt mig förut. Det kan gå fortare än man tror i frysen. Men den här gången gick det bra. Den var fortfarande inte helt fast efter att den hade fått stå i frysen i 20 minuter. Så jag ställde den i kylskåpet igen tills det var dags att bygga ihop tårtan.


Chokladtryffeln såg väldigt trögflytande ut när det var dags att bygga ihop tårtan, så jag trodde inte att det skulle vara någon fara. Men det visade sig ganska snabbt när jag bredde ut chokladtryffel på marängbottnen att den inte tänkte hålla sig inom ramarna för tårtan. Den rann ut över hela marängbottnen och sedan fortsatte den att rinna ner från marängbottnen och ut på tallriken. Efter ett lager hallongrädde, en till marängbotten och ännu ett lager hallongrädde visste chokladtryffeln inga gränser. Den rann utanför tallriken och ner på bänken, och den tog med sig lite hallongrädde också.


Helt ärligt talat förstår jag inte hur det är meningen att tårtan ska hålla ihop om man gör den som det står i det receptet. Om jag hade varit hemma och haft tillgång till alla mina bakredskap hade det kanske gått bättre. Jag hade kunnat spritsa ut en kant grädde runt marängbottnen och bara hällt chokladtryffel i mitten. Sedan hade det nog varit en bra idé att vispa grädden hårt istället för löst som det står i receptet. Det är klart att tårtan kommer att rinna isär om man börjar bre på rinnande saker på en botten utan kant. Jag var faktiskt skeptisk redan från början.


Förutom att den såg hemsk ut och var helt omöjlig att skära upp i fina bitar så var den ändå helt okej. Det var en lagom god midsommartårta med klassiska inslag som grädde och jordgubbar. Men jag tror inte att jag kommer att göra den igen. Om inte annat så var det en nödlösning av mig att använda ett recept som innehåller färdiga marängbottnar. När jag bakar så vill jag göra det från grunden. Hade jag gjort egna maränger kanske jag hade kunnat göra dem med kant också så att det hade blivit bättre. Men nu när vi inte ens var hemma kändes det lagom med en lättbakad, liten fusktårta.


Av Erica - 20 juni 2009 18:04



Midsommarfirandet har sett olika ut för mig från år till år, så jag har inte så många traditioner jag alltid följer. Men en sak kräver jag och det är att få se en midsommarstång. Den behöver inte vara avancerad, stor eller vacker. Jag vill inte nödvändigtvis dansa runt den heller. Faktum är att det känns ganska löjligt att dansa runt den, så jag står helst över. Men jag vill se den. Åtminstone få en glimt av den.


I år hade jag turen att få se två midsommarstänger. Den första cyklade jag och Totte till mitt på dagen. Det var ett ordentligt midsommarfirande med fiskedamm, lotterier och en scen. Det var fullt med barnfamiljer där, men det var inget dansande kring midsommarstången den korta stund vi stannade. Lika bra det, för jag vill ju inte dansa. Fast det hade varit mysigt att få se små, söta barn dansa.


Den andra midsommarstången råkade vi hitta när vi gick hem från midsommarfesten vi varit på under kvällen. Det var en liten, söt midsommarstång som helt otippat stod i gräset intill gång- och cykelbanan vi gick hem på. Vi tror inte att någon såg oss då, så vi dansade lite runt den midsommarstången. Det är inte lika löjligt när man är ensamma.


När Totte och jag får barn kanske vi ska komma på några egna midsommartraditioner, så att det känns mer som ett riktigt firande. Men en sak är säkert. Det blir inga midsomrar utan midsommarstänger med barnen. Minst en stång per midsommar i alla fall. Och när barnen är med, då ska jag dansa. Det får se hur löjligt ut det vill. Töntiga mamma ska dansa kring midsommarstången.


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< Juni 2009 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards