Varför skulle det här försöket att skaffa jobb gå annorlunda än något av alla andra försök? Jag pratade med chefen idag, angående att jobba som kassaledare. Han sa att det var bra att jag berättade att jag är intresserad, men att han inte kan säga mer än så just nu. Jag hade hoppats på klarare besked, men jag förstår att han inte kan säga mer. Så nu händer … ingenting. Och jag vet inte när jag ska ge upp och sluta hoppas på att det ska hända något mer i det här ärendet. Som vanligt.

Efter att jag hade jobbat till klockan 22.00 ikväll så cyklade jag hem och bakade en nougattårta och en kolapaj. Valdis hjälpte till lite också, men det tog många timmar ändå. De ser ut att ha blivit riktigt goda. När jag har bakat resten av det jag tänker baka kan vi fira Tottes födelsedag riktigt ordentligt.

Valdemar kunde inte låta bli att lägga tassen i kolapajen för att ta sig lite att smaka. Det värsta är att smeten är så kletig innan man har haft pajen i kylskåpet, så han lyckades inte riktigt slicka rent hela tassen. Jag kanske får bada honom eller i alla fall hjälpa honom att tvätta händerna. Det kommer han inte att tycka om, men så går det när man inte kan hålla tassarna borta.

"Det känns som att hon borde dö första gången man klyver henne med svärdet."