För länge har jag levt i väntan på att mitt liv ska börja när jag får ett nytt jobb. Men det kanske aldrig kommer att hända. Jag har tröttnat på att vänta. Det värsta med min situation just nu är inte att jag inte har ett annat jobb, utan att jag sätter mitt liv på paus i väntan på ett annat jobb. Så nu tänker jag inte vänta längre. Mitt liv är nu och jag skiter i hur det kanske förändrar sig imorgon. Jag tänker sätta alla mina planer till verket nu på en gång, trots att jag ”bara” jobbar på ICA.

Först ut i planeringen är att byta bank. Jag och Totte har sagt hur länge som helst att vi ska byta så att vi har samma bank och kan ha ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Men jag har helt tiden velat vänta. Vänta på det där jobbet jag aldrig får och den där månadslönen som aldrig kommer, så att jag skulle kunna göra en ordentlig budget. Nu är det färdigväntat! Här ska bytas bank. Jag får göra en budget efter min nuvarande situation. Det är i alla fall bättre än att, som nu, ha en budget som utgår ifrån den hyra jag hade där jag bodde innan jag flyttade ihop med Totte. Det var ju inte meningen att jag skulle ha kvar den gamla budgeten i ett helt år efter att jag flyttat, bara tills jag fick ett jobb. Men nu har det gått ett år och jag ordnar hellre upp budgeten nu och får ett jobb imorgon så att jag måste göra om budgeten igen, än lever med en irrelevant budget i ett år till.

Sedan tänker jag köpa en ny lägenhet tillsammans med Totte. Jag skiter i om det blir svårt att få lån när jag inte jobbar regelbundet. Jag skiter i att vi kanske precis har flyttat till en tvåa när jag får jobb och vi har råd att bo i en trea. Vi får väl flytta igen om vi vill. Jag tänker inte vänta på något längre. Nästa gång Totte och jag får chansen att flytta så flyttar vi. Så det så.

Längre fram i livet tänker jag inte heller vänta på något. Inte på något jobb som aldrig kommer, i alla fall. När Totte och jag vill gifta oss så gifter vi oss, även om vi inte har råd. Och när vi vill skaffa barn så skaffar vi barn, även om jag inte kan ge dem någon stabil ekonomisk tillvaro med månadslön. Jag har klarat mig hittills även om jag aldrig vet i förväg hur mycket jag kommer att få jobba. Vi kommer nog att lyckas klara oss på något sätt då med. Inget har någonsin stoppat mig från att göra vad jag vill förut. Varför ska jag börja med att låta något jobb, som jag inte ens har, stoppa mig nu?

Mitt liv är nu, så det är nu jag tänker leva det. Man vet aldrig hur det utvecklar sig i framtiden, hur mycket man än planerar. Man kan lika gärna hela tiden göra det som känns bäst just nu. Och just nu känns det bäst att byta bank och leta lägenhet. Så nu tänker jag göra det. Och inget kan stoppa mig. Framförallt inte ett jobb som jag inte har!