Direktlänk till inlägg 22 juli 2009

Inte en medium

Av Erica - 22 juli 2009 07:34

När jag har shoppat den senaste tiden har jag haft lite problem med vilken storlek jag är. Så långt vet jag att jag inte är en medium längre. Men det har ändå varit svårt. På NK hade de amerikanska storlekar på cocktailklänningarna, och sådant har jag inte alls koll på. Men jag insåg att jag inte kom i en 14. När jag shoppade igår blev jag en aning förvirrad och pendlade mellan deppighet och glädjeskutt.

På Manhattan fick jag inte på mig en enda klänning i princip. I hela affären hade de bara en enda klänning i storlek XL. Jag provade den. Det gick inte att stänga dragkedjan. Men av någon anledning provade jag ett gäng klänningar i storlek L också. Det var samma där, med alla förutom en. Jag fick igen den, men det såg inte jättevackert ut. Så jag kommer i L, men inte XL. Fast jag kommer bara i L ibland.

Inne på Carlings hittade vi en söt hoodtröja. Den var definitivt till för tjejer och lite figursydd under brösten. Jag provade storlek S utanpå mitt linne, och jag höll på att drunkna i tyg. Jag provade den inte i XS, men jag är säker på att den hade passat bättre. Frågan är om inte den också hade varit för stor. Så jag får inte på mig en klänning i XL, men jag kan ha en hoodtröja i XS. Intressant. Jag vet att det inte går att förklara genom att säga att det är min feta rumpa som är problemet, för det var mest vid brösten som klänningarna inte passade. Jag fick på mig alla över rumpan.

När vi kom till Rio visste jag varken ut eller in. Jag kände inte för att upprepa misslyckandet på Manhattan där jag inte fick på mig en enda klänning när jag väl kom in i provhytten, så jag roffade mest åt mig klänningar i storlek XL. Till skillnad från på Manhattan så fanns faktiskt nästan varenda klänning i storlek XL på Rio. Av någon anledning tog jag med mig en L också till provhytten. Alla klänningar gick att stänga. Det är glädjande. Även om klänningarna gick att stänga för att klänningarna var större än de på Manhattan och inte för att jag var mindre än när jag var på Manhattan så fick jag ändå en liten självförtroendekick. Ingen av klänningarna var direkt för stora, men de var absolut inte för små. Den klänning som visade sig se bäst ut var dessutom den i storlek L. Så jag köpte den.

I en affär full med klänningar där ingen finns i större storlek än L får jag inte på mig en enda. När jag äntligen hittar en affär full med klänningar i storlek XL slutar det alltså med att jag köper en i storlek L. Det är en djungel. Jag vet fortfarande inte om jag är en storlek L eller något annat. Om man slår ihop alla provade klänningar och lägger till den för stora hoodtröjan i storlek S kanske jag blir en M i ändå. Eller i alla fall en L. Men det garanterar tydligen inte att man får på sig L. I alla fall inte på Manhattan.

Egentligen vill jag inte vara en L. Det betyder att jag har ätit för mycket och tränat för lite. Jag vill vara en medium. Men just nu, när jag har semester, så bryr jag mig faktiskt inte om vilken storlek jag är. Det kunde vara kul att veta bara, så att jag inte behöver stå i provhytten och se fettet svämma över och brösten klämmas ihop tills de vill ploppa ut. Det är mycket roligare att prova kläder som passar, oavsett vilken storlek de är. Jag är mycket snyggare i en XL där inget spänner och trycker än i en M där jag ser ut som en stoppad korv, även om jag skulle få på mig den. Och jag är mycket snyggare i en XS på Carlings än en XL på Manhattan. Fast allra snyggast är jag i en L från Rio.

Sakerna

Dela

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...