Hela vintern längtar man efter att det ska bli sommar så att man kan åka och bada. Man kommer ihåg det som en underbar upplevelse där vattnet är lagom svalt för att kyla ner kroppen efter att den värmts upp i solen. Man minns bara glada leenden, sköna simtag och roligt plaskande.

När det väl kommer till kritan är det inte alltid så underbart som man minns det. Så fort man sätter foten i det iskalla vattnet minns man en annan bild av badandet. Den bild där det tar tjugo minuter bara att ta sig ner i vattnet, för att det är så kallt att man måste vänja en centimeter av kroppen i taget medan man lååångsamt går ut mot djupare vatten. En bild där solen bara tittat fram bakom molnen fem minuter samma morgon, så att kroppen inte på något sätt är uppvärmd och behöver svalkas, ens i lagom svalt vatten.

Den bilden är det enda man kan tänka på under de plågsamma tjugo minuter man tar sig längre och längre ut i vattnet. Man känner så väl igen känslan när det iskalla vattnet precis når upp över bikiniunderdelen och med ett bedövande grepp nuddar magen. När man till slut tar simtaget ut i vattnet och täcker de sista kvadratcentimetrarna av sin hud med den knappt plusgradiga ondskan tänker man: ”Varför gör jag det här?”. Och man kan inte förstå hur vattnet någonsin skulle kunna kännas skönt mot kroppen.

Tio minuter senare har kroppen som genom ett under anpassat sig för den hemska temperaturen och det börjar kännas ganska bra. Ännu lite senare är temperaturen inte ens en faktor längre och man har helt glömt bort hur hemskt det var. Någon kroppsdel kanske har domnat bort av kylan, men det är hur som helst inget man tänker på längre. Så man simmar runt, plaskar och har kul trots allt.

Hjärntvätten är av det effektivaste slaget. Redan nästa dag vill man bada igen. Redan nästa dag har man glömt bort vilken tortyr det är. Man tror att man vet, men det gör man inte. Man tänker: ”Det var lite kallt igår innan man kom i ordentligt, men så farligt var det inte.”. Fast det var visst så farligt. Solen har fortfarande inte tittat fram mer än fem minuter, så man behöver egentligen inte svalka sig nu heller. Men det är ju sommar. Då ska man bada. Det är det här vi har sett fram emot hela vintern. Varför?