Förut kunde jag nästan inte svara någonting när folk frågade vad jag hade gjort en viss dag, eller vad jag ska göra. Det har känts som att jag har varit väldigt upptagen med saker som är viktiga för mig. Men jag inser ju själv att det inte låter lika viktigt i andras öron om jag säger att jag måste blogga, eller att jag har suttit och surfat på företags hemsidor hela dagen. Att jag sorterar saker från källaren vågar jag knappt ens nämna, för det verkar ingen annan än jag tycka vara viktigt alls. Men jag har haft mycket att göra och mycket av det jag har gjort har varit viktigt för mig. Speciellt det som har haft med jobbsökande att göra. Men jag kan förstå om andra inte har tyckt att jag är så viktig. Och i ärlighetens namn så har det ju blivit en del sovmorgnar till klockan 11, och en hel del TV-tittande, sedan jag blev färdig jurist också.

Nu för tiden har jag inte bara viktiga saker att göra, utan jag låter viktig också. Sedan en och en halv vecka tillbaka behöver jag inte försöka komma på det viktigaste jag har gjort en dag, för att kunna ha något att svara på frågan: ”Jaha, varför har inte du haft tid att ligga ute i solen idag när det är så fint väder?”. Nu är det snarare så att jag har för många viktiga saker att berätta om. Jag måste försöka komma på något roligt jag har unnat mig så att jag inte låter alltför viktig.

Idag när jag berättade för några på jobbet att jag skulle åka till Göteborg efter lunch bara sprutade det viktighet ur munnen på mig, när de ställde följdfrågor. Alla antog att jag skulle vara borta resten av veckan, eller i alla fall hela dagen imorgon. Men viktig som jag är, så dyker jag självklart upp på jobbet i Uppsala igen redan imorgon efter lunch. Sedan undrade de vad jag skulle till Göteborg och göra så kort tid. Då var jag tvungen att berätta att jag är viktig och tar ansvar för bostadsrättsföreningen som jag i praktiken inte ens bor i just nu, och är revisor och ska gå på kurs för revisorer. Till sist frågade en om jag skulle vara effektiv på tåget och då fick jag ju lov att avslöja att jag pluggar Företagsekonomi på distans och ska utnyttja tiden på tåget till att plugga, för att jag är så viktig.

Men till skillnad från sådana jobbiga, viktiga personer som alltid är upptagna och inte har tid för sina medmänniskor, är jag en väldigt omtänksam, viktig person. Jag föreslog på jobbet att vi skulle ta lunch klockan 12.00 – 13.00 idag, istället för 11.00 – 12.00 som vi hade tänkt. För om vi tar lunch klockan 12.00 så kan jag jobba ändå fram tills jag måste gå till tåget som åker 12.09 (Jag jobbar jättenära tågstationen.) De tittade frågande på mig och undrade varför jag inte ville ha lunch på min arbetstid. Om jag jobbar halvdag idag till klockan 12.00 så är det väl bättre för mig om lunchen ingår. Det hade jag inte ens funderat på. Jag äter gärna på tåget. Jag tyckte bara att de andra på jobbet skulle utnyttja mig så länge som möjligt på förmiddagen idag, nu när jag inte är där på eftermiddagen. Trots att jag är upptagen har jag alltså tid att tänka på andra.

Dessutom skulle jag aldrig säga nej om någon av mina närmaste bad mig om en tjänst som jag kan utföra på valfri tid. Ber de mig att göra något när jag måste vara på jobbet är det en sak. Då måste jag säga nej. Men är det något jag kan göra valfri tid på dagen spelar det ingen roll hur länge jag jobbar över den dagen, hur många revisorkurser jag har på kvällen eller hur mycket Företagsekonomi jag borde plugga. Jag ser till att hinna med det de ber mig om också ändå. Om de ber mig om något rimligt alltså. Som när mamma ber mig att baka något gott som hon kan bjuda på på jobbet. Eller när Totte ber mig att ringa och prata med honom ett tag, bara för att vi saknar varandra.

Det känns bra att verka viktig, så länge jag kommer ihåg att tänka på andra och inte stressa. Mig själv måste jag tänka på också, men det är hittills inte något problem. Jag mår så otroligt mycket bättre nu när jag är viktig. Det är fantastiskt mycket bättre att missa det enda TV-programmet på hela veckan som man verkligen ville se, för att man har fullt upp med viktiga saker, än att sitta och glo på TV en hel dag, på program man knappt är intresserad av, och undra om det är det livet går ut på, för att det viktigaste man gjorde på hela dagen var att byta till rätt kanal när veckans roligaste program började sändas.