Direktlänk till inlägg 7 oktober 2009

I rule!

Av Erica - 7 oktober 2009 19:45

”Vill du använda min dator eller ska jag koppla ur den ur projektorn så att du kan använda din dator?” frågade min chef mig igår, när mötet i Umeå precis skulle börja. ”Do I want to do what?” tänkte jag och blev lite orolig för en sekund, i och med att jag trodde att jag skulle vara en deltagare på det här mötet, precis som alla andra. Jag visste inte att det var jag som skulle hålla i mötet.

Men det gäller att vara proffsig och hålla humöret uppe, så jag sa att jag kunde använda chefens dator, och tänkte frenetiskt på vad jag skulle kunna inleda mötet med, medan jag rotade efter USB-minnet i handväskan. I och med att jag inte visste vad som förväntades av mig och jag är asdålig på att prata oförberett satte jag igång en Power Point som jag tidigare hade fått i uppgift av chefen att göra till ett annat ändamål.

Ingen verkade tycka att det var konstigt. Bildspelet hade ganska mycket med det mötet handlade om att göra, även om det var skrivet från ett annat perspektiv. Framförallt tror jag att alla uppfattade det som att jag gjorde rätt för att jag bara satte igång helt självsäkert, som att jag hade vetat om att det var det här jag skulle göra i flera dagar. Jag lyckades strunta i att vara nervös. Det var ju faktiskt ingen som hade bett mig att göra något speciellt, så jag kan ju inte göra fel om jag bara gör någonting. Det kändes jättebra!

När jag väl hade kommit igång och prata så blev jag mer och mer säker. Sedan hade folk frågor och det kom igång en del diskussioner som gjorde att alla fick vara delaktiga. Därefter flöt mötet på bra. Med mig och en kille från ett annat företag som huvudpersoner. Det var honom jag trodde att jag var där för att lyssna på. Men även när han stod där framme var det ganska mycket jag som fick hjälpa till, ställa rätt frågor och till och med på hans begäran visa de andra hur vissa saker gick till.

Till och med när vi fikade var jag duktig och trevlig. Annars brukar jag vara sämst på att småprata med folk jag knappt känner. Nu verkade personerna redan ha fått förtroende för mig genom mitt självsäkra sätt att visa min Power Point, så nu spelade det inte någon roll vad sa för konstiga saker i fikarummet. Det framstod bara som att jag hade personlighet.

Så här i efterhand förstår jag inte hur de skulle kunna ha utfört det här mötet utan mig. Det var nämligen inte tänkt att jag skulle ha följt med från början. Men jag gled ju i princip in och räddade dagen. Jag försöker inte alls skryta på något sätt. Jag säger bara som det är. När man är så bra som jag var igår får man berätta för andra hur bra man är och njuta av sin egen proffsighet.

För först gången sedan jag jobbade som cirkustränare känner jag att jag vet vad jag gör, kan min sak, har jättebra egna idéer, frihet att utföra saker på eget bevåg, ansvar för det jag gör och är mer insatt än min chef på just det område jag har hand om. Det är inte dåligt det. Om jag inte får förlängd anställning efter sista oktober känner jag helt ärligt att det är företaget som drar det kortaste strået. Ifall chefen skulle kalla in mig på löneförhandling nu skulle jag kunna titta honom i ögonen och berätta varför jag tycker att jag ska ha högre lön. Det är annat än de juristjobbsintervjuer där jag har suttit och utstrålat ”anställ inte mig för jag vet inte vad jag håller på med”.

Ta inte ner mig på jorden! Jag vill vara kvar i mitt lyckorus. Tyvärr är det ju inte viktiga möten i Umeå varje dag på jobbet, så jag får försöka att inte känns mig besviken nu när jag bara ska göra mina vanliga uppgifter igen. Men varför skulle jag känna mig besviken? Jag är ju sjukt bra på mina vanliga arbetsuppgifter också. Ända skillnaden är att jag vet att jag tror på mig själv nu och inte skulle bli nervös och känna mig rädd om jag fick mer ansvar på jobbet. Jag skulle känna mig bra och glad, precis som jag gör nu.

Karriären

Dela

Dilemma

16 oktober 2009 23:26

Bra gjort! Tur att dom har dej!

http://dilemma.bloggplatsen.se

Paradox

Kommentarer (0)

Av Erica - 7 juni 2023 15:34

När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...