Direktlänk till inlägg 5 januari 2010
Trött och slarvig tvättar jag mitt ansikte som jag brukar göra varje kväll. Jag tänker inte på hur jag gör, för jag är så van vid rutinen. Ingenting är speciellt. Allting är bara som en vanlig dag i mitt liv.
Så plötsligt får jag syn på ringen på mitt finger. Ringen som jag har vägrat ta av mig sedan den underbara dag då den hamnade på mitt finger (annat än för att se efter så att det verkligen står ”Totte” i den så att jag inte har råkat förlova mig med någon annan, mycket sämre, kille). När jag ser ringen blir jag glad. Inte bara för att jag tänker på Totte, och alltid blir glad när jag tänker på Totte, utan mest för att jag lyckades tvätta ansiktet utan att tänka på ringen.
När jag precis hade börjat ha ringen var jag superförsiktig med den och försökte tvätta ansiktet utan att det skulle komma någon form av rengöring, ansiktsvatten eller helst ens vanligt kranvatten på ringen. Det var förstås omöjligt och gjorde ansiktstvättningen ganska komplicerad. Ganska snabbt insåg att jag inte kan leva resten av mitt liv superförsiktigt bara för att jag har en ring, och då började jag tvätta mig normalt igen. Men det var ändå annorlunda. För när jag gjorde som jag brukar kändes ringen kantig och hård mot ansiktet, där bara mitt mjuka finger brukar svepa. Jag var rädd att jag skulle börja hata ringen för att den var obekväm och ställde till det för mig.
Men så idag insåg jag att jag inte tycker att den är obekväm längre. Jag tänkte inte ens på att jag kände ringen mot ansiktet. Ringen är nu officiellt en del av mig och allting är som det ska vara.
Det går att dra en liten parallell till själva förlovningen. Det är inte bara ringen som sitter där och känns helt naturlig nu. Även förlovningen är helt naturlig och en del av mitt liv. Det tycker jag är skönt. Visst var det kul att ”nyss ha förlovat sig” och berätta om det hit och dit, få förlovningspresenter och visa upp ringen. Men det jag egentligen vill ha är ju bara ett underbart liv med Totte. Jag är inte förlovad för att få uppmärksamhet. Jag är förlovad för att det känns bra varje dag i min och Tottes vanliga vardag. Ibland märker jag inte ens av förlovningen, när jag tvättar ansiktet och ska gå och lägga mig. Men jag vet att den är där. Och det är den som gör att mitt vanliga liv, varje dag, är ännu bättre än tidigare, allt tack vare Totte.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 |
19 | 20 |
21 | 22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 | 27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||
|