Alla inlägg under januari 2010

Av Erica - 19 januari 2010 19:15


Nu var det länge sedan jag löste ett edelpussel, men igår gjorde jag ett. Det var roligare än jag kom ihåg. Jag måste se till att göra fler.


Av Erica - 16 januari 2010 19:00


Vi har gjort fint på byrån som står mitt i vårt rum. Nu är rummet alltid fullt av kärlek.


Av Erica - 16 januari 2010 16:30


Totte blev så avundsjuk när vi läste våra horoskop i Amelia idag, att han var tvungen att ändra i mitt. Det stod att jag skulle flörta med stenbocken. Han ändrade till ”kräftan”, för han ville att jag bara skulle flörta med honom.


Av Erica - 15 januari 2010 20:15


När jag kom hem idag väntade Maddi på mig i sängen. Han var jättesöt som vanligt, och ville kramas. Men efter ett tag märkte jag att han hade gömt något under kudden. Det visade sig vara en överraskning till mig, en god överraskning.


Av Erica - 14 januari 2010 20:45


Idag har jag haft min blogg i ett helt år. Det känns nästan overkligt, både att tänka att jag har haft den så länge, och att tänka att det någonsin fanns en tid då jag inte hade den.


Hittills har jag bloggat varje dag. Jag har inte alltid haft möjlighet att lägga upp allt på bloggen samma dag, men det finns minst ett blogginlägg för varje datum ett helt år tillbaka nu. Bloggmässigt har det varit ett underbart år, men det har ibland känts lite som ett måste att blogga varje dag. När jag får för mig att jag ska göra något så ger jag mig den på att inte misslyckas, även om jag egentligen inte längre vill lyckas. Därför har jag ett blogginlägg för varje dag i ett år tillbaka nu. Men jag kommer inte att fortsätta så. Jag kommer att blogga när jag känner för det i fortsättningen. Aldrig för att jag ”måste” för att jag inte har något blogginlägg för den dagen.


Det här betyder förhoppningsvis inte att jag kommer att blogga speciellt mycket mer sällan än vanligt. Oftast är det något jag har att skriva i alla fall varannan dag, och ofta fler gånger om dagen också. Jag känner bara att det är viktigt för mig att berätta för mig själv att jag inte måste.


Sedan har jag bestämt mig för att inte göra det så komplicerat för mig heller. Jag har bloggat väldigt mycket genom att skriva i Word först och sedan lägga upp inläggen när jag kommer hem. Jag har gjort så när jag har varit ute och rest så mycket med jobbet, för att jag bara har haft jobbdatorn med mig, men vill spara mina blogginlägg på min privata dator innan jag lägger upp dem. Det ska jag sluta med, så nu kommer blogginläggen förhoppningsvis att komma upp direkt när jag skriver dem. Mycket roligare! Men det kan fortfarande bli fördröjningar när jag vill ha med bilder, för jag kan inte ladda över bilder från kameran till jobbdatorn. Det måste jag fortfarande göra hemma.


När jag startade den här bloggen var jag i ett extremt behov av den. Jag var arbetssökande, bodde i ett flyttkaos och var allmänt frustrerad. Dessutom hade jag många tankar i huvudet som handlade om vilken förändrad och bättre person jag blivit sedan jag träffade Totte. Det var verkligen nödvändigt för mig att skriva vissa dagar för att jag överhuvudtaget skulle orka ta mig upp ur sängen.


Senare, när jag fick det jobb jag har nu, gick jag igenom ännu fler förändringar, och jag behövde skriva av mig massor. Men nu när allting har lagt sig är jag en glad människa med andra syften i livet, och med att gå upp på morgonen, än att blogga. Jag behöver alltså inte bloggen lika mycket som förut. Därför behöver jag inte tvinga mig själv att skriva i den för att må bra. Alltså kommer jag bara att skriva för att jag vill i fortsättningen.


Men tro inte att jag kommer att låta bloggen förfalla, eller skriva med minskad entusiasm. De blogginlägg jag faktiskt skriver borde tvärtom bli ännu bättre. Det är större att göra något för att man älskar det, än att göra något för att man känner sig tvungen!

Av Erica - 13 januari 2010 21:15



Jag älskar min nya mobilstrumpa som Totte gav mig i julklapp!!! Baby Ior är jättesöt, och den är rosa och mjuk och mysig. Den lilla håningsburken på mobilsmycket är till och med förlåten för att den inte blinkar när det ringer, som den ska. Den kompenserar trots allt med att blinka då och då när det inte ringer.


Varje dag när jag tittar på mobilstrumpan blir jag glad. Jag blir på bra humör av att den är så rosa och så lekfull. Sedan tänker jag på Totte och kan inte låta bli att le. Den är en superbra julklapp och jag vill att den ska vara min för alltid. Men tyvärr börjar den redan bli smutsig och en tråd har lossnat, så jag kommer nog att vara tvungen att sluta använda den någon gång i framtiden.


Det är tillåtet för mig att vara såhär barnsligt kär i en söt mobilstrumpa, för jag har samlat så otroligt många andra vuxenpoäng på senaste tiden. Att förlova sig och bestämma datum för bröllop går inte av för hackor, och mitt kontorsjobb är inte helt snutet ur näsan heller. Så jag tänker fortsätta lysa upp som en sol varje gång jag ser söta Ior.

Av Erica - 12 januari 2010 19:45


Nu är pusslet som jag och Totte tog med oss till Uppsala färdigt. Visst blev det fint!


Av Erica - 11 januari 2010 15:45


Så trött som jag är på morgnarna är det ovanligt om jag inte somnar på bussen på väg till jobbet. Oftast vaknar jag när bussen stannar vid hållplatsen innan den hållplats jag ska gå av. Men det händer att jag vaknar tidigare också. Jag har aldrig sovit så gott att jag har missat min egen hållplats, och jag brukar inte vara orolig för att jag ska göra det heller.


I morse sov jag ända tills bussen stannade på den hållplats där jag ska gå av. Jag vaknade till och tittade ut genom fönstret. Först kände jag inte igen mig alls, för de håller nämligen på och bygger ett hus vid min hållplats, så jag har inte riktigt sett tidigare hur den byggnaden nu ser ut.


Efter att förvirrat ha tittat mig omkring insåg jag att det var min hållplats jag var på, så då reste jag på mig och följde med strömmen av människor ut från bussen. Ingen skada skedd.


När jag senare berättade för Totte om händelsen tyckte han att jag hade haft tur som vaknade vid min hållplats, så att jag inte åkte för långt. Jag förstår hur han tänker. Om jag aldrig brukade sova på bussen annars, och den här gången hade somnat ändå, så var det ju tur att jag vaknade innan det gick riktigt snett.


Men jag håller inte med om att det var tur att jag vaknade vid min hållplats. Jag tycker att jag hade otur idag, som vaknade vid min hållplats, och inte vid hållplatsen innan, som jag brukar.


När man avgör om någonting varit tur eller otur, vad ska man då jämföra med? Ska man jämföra med vad som skulle kunna hänt om det värsta hände? Eller ska man jämföra med vad som brukar hända i vanliga fall?


Jämfört med vad det värsta som kan hända är, så har vi tur varje dag vi inte får en istapp i huvudet, snubblar på en tröskel eller blir påkörd av en bil när vi går över vägen. Men det är inte så vanligt att man hör folk gå omkring och berätta ”Vet du vilken tur jag hade idag? Jag halkade inte och slog ihjäl mig när jag duschade imorse.”.


Det är mycket vanligare att man hör folk berätta om att de har haft tur eller otur när det har hänt något som är bättre eller sämre än det som i vanliga fall händer. Alltså brukar man jämföra med vad som oftast händer.


När jag sover på bussen vaknar jag oftast på hållplatsen innan min hållplats. Det som hände i morse var sämre än hur det brukar vara, alltså hade jag otur. Totte jämförde nog med vad som oftast brukar hända människor generellt, och det är att om man för ovanlighetens skull har otur och somnar så missar man oftast sin hållplats. Men nu när jag vaknade innan jag hade åkt förbi den hade jag tur. Tur eller otur, allt gick bra till slut i alla fall!

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30 31
<<< Januari 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards