Alla inlägg under januari 2010

Av Erica - 10 januari 2010 14:45


Den enorma högen med post är äntligen borta! En sten har lättat från mitt hjärta. All post som har kommit de senaste fyra månaderna, medan jag har varit och jobbat på olika orter, är nu genomgången och slängd eller insorterad i pärm. Det känns jätteskönt!


Det bästa är ändå att jag inte var tvungen att göra det själv. Totte var med och tog sin del av ansvaret. Tidigare har han levt efter mottot ”Släng!” eller mottot ”Gör det där du, Erica, för du gör det mycket bättre än mig!”. Han har rätt i att jag är den av oss två som gör det bättre, om någon av oss ska göra det själv. Men för det första beror det delvis på att jag har övat. Han kan nog bli tillräckligt bra, han också, om han försöker. Och för det andra så blir det hela gjort allra bäst om vi sätter oss ner och gör det tillsammans, så att jag är bättre är ingen ursäkt för att han inte ska hjälpa till.


Nu satt vi ner och gick igenom all jobbig post tillsammans. Om inte annat så var det skönt att Totte var med så att man kunde få lite medhåll när man klagade över att det var så mycket gratistidningar som bara dyker upp från ingenstans. Det var även roligt att göra någonting tillsammans, istället för att han sitter vid datorn, okontaktbar, medan jag sköter mitt. Om det är såhär trevligt att gå igenom post har jag inget emot att göra det oftare.


Mycket skulle slängas, men då och då dök det upp en ICA Bonuscheck som inte hade gått ut än, eller ett papper från banken som kan vara bra att ha kvar tills man har deklarerat. En del tidningar verkade faktiskt intressanta också, så de sparade vi i en hög som man kan slöbläddra igenom när man inte har något bättre för sig.


Skönast av allt var nog att inse att jag har lärt mig lika mycket av Totte som han har lärt sig av mig. Jag vill inte längre spara varenda litet papper som kommer med posten och sätta in det i bokstavsordning efter ankomstdatum i fjorton olika pärmar (som jag nästintill gjorde förut). Det känns inte längre viktigt att veta exakt var jag har varje papper som jag fick för fyra år sedan och inte har haft en anledning att misstänka att jag någonsin vill titta på igen, bara för att det skulle kunna hända något oväntat som gör att jag helst vill titta på papperet igen.


Livet är för kort för att ägna det åt att sätta in post i pärmar, skulle man kunna påstå. Men jag håller med min favoritförfattare Marian Keyes: ”Livet är för långt för att …”. Visserligen skrev hon om att hålla sina naglar i perfekt skick, men jag tycker att det går att dra en parallell. Livet är inte för kort, utan alldeles för långt för att orka hålla igång ett perfekt sorteringssystem, där all irrelevant post sparas. Livet är en hel evighet. Jag orkar inte hålla på med att sortera post i en hel evighet! Så Totte och jag möts på mitten. Totte har lärt sig att spara det viktiga och jag har lärt mig att slänga det oviktiga!

Av Erica - 9 januari 2010 18:45


Oxfilé är alltid dyr, men idag när Totte och jag var och handlade blev det dyrare än vi hade trott. Kvittot visade inte alls samma kilopris som hyllkanten gjorde. Men vi kan ha tittat snett. Jag vet inte. Hur som helst så gick vi hem, glada för att vi just har köpt vår första oxfilé tillsammans.


Nu ska Totte och jag ha en lyxig middag, bara för att. Det ska bli gott, mysigt och lyxigt dyrt. Så kan det gå.

Av Erica - 8 januari 2010 15:30


Min fascination av första klass är som bortblåst. Efter tågbyte hamnade jag på andra sidan av mittgången. På den sidan finns två platser bredvid varandra, precis som på vanliga, sketna andra klass. Visserligen är sätena bredare än i andra klass, men hur breda sätena än är så känner jag inte personen som sitter bredvid mig.


Nu ser jag ingen vits med att åka första klass alls. Jag kan inte ogenerad smaska på mitt resegodis, inköpt endast för detta tillfälle. Jag kan inte sova utan att det finns risk för att personen innanför mig väcker mig för att hon vill komma förbi. Jag kan inte lämna saker på det nedfällda bordet när jag går på toa, utan att vara rädd att hon ska flytta på sakerna för att komma förbi. Och ärligt talat så är jag ganska nervös för att hon läser det jag skriver nu, för hur jag än vrider och vänder på mig kan jag inte använda datorn utan att någon ser vad jag gör.


Dessutom är det i princip fullbokat så det där lugnet som fanns på förra tåget har uteblivit här, även om tonåringarna och barnen fortfarande håller sig borta.


Egentligen är det nog inte första klass jag tycker är underbart. Egentligen är det tåg som är långt ifrån fullbokade och säten utan plats bredvid jag tycker är underbart. Och jag har faktiskt suttit på plats utan plats bredvid i andra klass flera gånger. I vissa tåg finns det ett sådant säte per vagn, alldeles vid änden av vagnen. Om jag lyckas få den platsen, och vagnen i övrigt inte innehåller så många människor så skulle jag nog njuta minst lika mycket som på förra tågets första klass, och mycket mer än här.

Av Erica - 8 januari 2010 14:30


Lugnet sänker sig över mig så fort jag går in i första klass på tåget. Inga stressande människor som skriker och knuffas. Inga jobbiga tonåringar. Inga gulliga barn som kan vara rätt jobbiga också. Och framförallt inga andras väskor på bagageplatsen och ingen som sitter på platsen bredvid mig. Och jag vet att det kommer att förbli så, för det finns nämligen ingen plats bredvid mig.


Efter allt tågåkande jag har sysslat med i jobbet de senaste månaderna, kan man lugnt säga att det har blivit vardag för mig att åka tåg. I vanliga fall åker jag andra klass, kämpar med väskorna och trängs bland de andra resenärerna, inkluderande tonåringar och barn. Det jobbigaste är att inte veta i förväg om man kommer att kunna ta fram datorn och jobba på tåget eller inte. Det är högst beroende av vem man får på platsen bredvid sig, och även om man sitter innerst eller ytterst.


Nu när jag åker första klass behöver jag inte bekymra mig över något av det där. Jag kan bara njuta av tågresan och av lugnet. Skulle jag vilja jobba, så är det inga problem heller. Jag sitter både innerst och ytterst. Datorn skapar inga problem. Det här är vardagslyx i sin bästa form. Jag vill alltid åka första klass. Tyvärr får jag bara göra det när det, som idag, råkar kosta mindre att åka första klass än andra klass.

Av Erica - 7 januari 2010 19:15


Buss X och buss YZ kom till hållplatsen, precis efter varandra, när jag stod där och väntade på buss XYZ. Får man lägga ihop bussar? Får man knyta ihop dem med ett rep, påpeka att de nu heter XYZ och tvinga dem att åka till buss XYZ:s destination?

Av Erica - 6 januari 2010 15:15


36

 

Jag har inte räknat dem, men jag är övertygad om att det är en rimlig uppskattning av hur många gånger jag har nyst idag. Näsan rinner, halsen svider och huvudet dunkar. Jag mår skit. Tur att man inte behöver jobba idag oavsett. Hoppas att jag mår bättre imorgon!

Av Erica - 5 januari 2010 22:00


Trött och slarvig tvättar jag mitt ansikte som jag brukar göra varje kväll. Jag tänker inte på hur jag gör, för jag är så van vid rutinen. Ingenting är speciellt. Allting är bara som en vanlig dag i mitt liv.


Så plötsligt får jag syn på ringen på mitt finger. Ringen som jag har vägrat ta av mig sedan den underbara dag då den hamnade på mitt finger (annat än för att se efter så att det verkligen står ”Totte” i den så att jag inte har råkat förlova mig med någon annan, mycket sämre, kille). När jag ser ringen blir jag glad. Inte bara för att jag tänker på Totte, och alltid blir glad när jag tänker på Totte, utan mest för att jag lyckades tvätta ansiktet utan att tänka på ringen.


När jag precis hade börjat ha ringen var jag superförsiktig med den och försökte tvätta ansiktet utan att det skulle komma någon form av rengöring, ansiktsvatten eller helst ens vanligt kranvatten på ringen. Det var förstås omöjligt och gjorde ansiktstvättningen ganska komplicerad. Ganska snabbt insåg att jag inte kan leva resten av mitt liv superförsiktigt bara för att jag har en ring, och då började jag tvätta mig normalt igen. Men det var ändå annorlunda. För när jag gjorde som jag brukar kändes ringen kantig och hård mot ansiktet, där bara mitt mjuka finger brukar svepa. Jag var rädd att jag skulle börja hata ringen för att den var obekväm och ställde till det för mig.


Men så idag insåg jag att jag inte tycker att den är obekväm längre. Jag tänkte inte ens på att jag kände ringen mot ansiktet. Ringen är nu officiellt en del av mig och allting är som det ska vara.


Det går att dra en liten parallell till själva förlovningen. Det är inte bara ringen som sitter där och känns helt naturlig nu. Även förlovningen är helt naturlig och en del av mitt liv. Det tycker jag är skönt. Visst var det kul att ”nyss ha förlovat sig” och berätta om det hit och dit, få förlovningspresenter och visa upp ringen. Men det jag egentligen vill ha är ju bara ett underbart liv med Totte. Jag är inte förlovad för att få uppmärksamhet. Jag är förlovad för att det känns bra varje dag i min och Tottes vanliga vardag. Ibland märker jag inte ens av förlovningen, när jag tvättar ansiktet och ska gå och lägga mig. Men jag vet att den är där. Och det är den som gör att mitt vanliga liv, varje dag, är ännu bättre än tidigare, allt tack vare Totte.

Av Erica - 5 januari 2010 17:30


Det går inte att köpa en lagom mängd halstabletter. Antingen har man för få, eller så har man för många halstabletter. Oftast har man för få och för många samtidigt. De mängder med halstabletter man har är nämligen oftast så gamla att de bara är att slänga när man väl behöver dem.


När jag får ont i halsen behöver jag ca åtta stycken halstabletter inom loppet av tre dagar. Sedan behöver jag inga fler. Av dessa åtta vill jag att ca tre ska vara starka och ca fem ska vara svaga, lindrande. Det blir alltså oftast så att jag köper en hel påse Vicks Blue Extra Starka och en hel förpackning Vicks Honey eller Vicks Apple.


Efter tre dagar har jag gjort av med ca åtta stycken halstabletter och har ca 32 halstabletter kvar, som hinner gå ut innan jag får ont i halsen nästa gång. Det är bara så det är, och det finns inget att göra åt saken. Slöseri!

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30 31
<<< Januari 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards