Yoga visade sig vara gratis för mig som bor på vandrarhemmet, så jag bytte om till de enda myskläder jag hade med mig och anmälde mig till Yoga-klassen med öppet sinne. Det visade sig vara en härligt bra idé.

Det märktes på min kropp att jag inte har tränat på länge, speciellt när vi vred och vände oss i konstiga ställningar som man absolut inte råkar använda sig av i vardagsmotion. Men det var skönt att sträcka ut och stärka min kropp lite, på ett mysigt sätt.

Rummet var fullt av brinnande värmeljus i olika hållare gjorda av färgglatt glas. Rökelsen doftade stämningsfullt och musiken var lugnande. Allt det där är mysigt, men sedan är jag inte lika allvarlig som yogaläraren var angående den viktiga betydelsen av allt sådant.

Enligt läraren var det superviktigt att göra alla övningar 3, 5, 7, 9 eller 14 gånger. Och valde man 9, som jag gjorde, på den första övningen, så var man tvungen att göra 9 gånger på alla andra övningar också. Typiskt att alla andra övningar var mycket mer komplicerade och fysiskt ansträngande än den första. Hade jag vetat det hade jag kanske valt 5 istället, eller i alla fall 7.

Hur som helst så var det jätteskönt att träna igenom kroppen i ganska lugn takt, och när vi övergick till avslappning och meditation var jag så slut att jag inte kunde låta bli att slappna av. Perfekt!

”Du går på en äng och ser ett träd i horisonten.” sa läraren till oss när den tysta meditationen var över och vi skulle slappna av ett tag till. ”Du ser att det sitter någon under trädet.” sa hon. Då såg jag att det satt någon oigenkännlig figur där. Men nästan direkt, när jag kom lite närmare trädet, så såg jag att det var Totte som satt där. Precis efter det sa yoga-läraren ”Det är bara du själv som bestämmer vem du möter under trädet.”. Alltså var det faktiskt Totte. Jag fick bestämma själv, och min själ valde åt mig innan jag ens visste att jag fick bestämma. Det kändes konstigt och bra. Det var inte så att jag tänkte efter ”Hm, vem ska jag låtsas sitter under trädet. Det vore trevligt om det var Totte.” utan jag bara såg att det var han när jag närmade mig trädet.

Efter yogan var jag lugn och harmonisk. Jag bara duschade och gick och lade mig. Det kändes som att jag skulle förstöra stämningen om jag tittade på TV eller ringde och pratade med Totte i telefon, så jag bara skickade ett godnatt-MMS och somnade. Härligt! Underbart!

För andra gången den här veckan sitter jag nu på jobbet och väntar på att få ett telefonsamtal. Jag är färdig med alla andra arbetsuppgifter för dagen och skulle kunna ha gått ”hem” om det inte var för det där telefonsamtalet.

I tisdags, när det hände första gången, väntade jag så länge jag orkade, sedan gick jag ”hem” till mitt rum på vandrarhemmet och fortsatte vänta. Även om jag satt i sängen och tittade på TV var det inte alls samma sak som att vara ledig. Jag ville inte byta om till myskläder, för personen som skulle ringa skulle göra det när han var utanför och sedan skulle jag gå ut och få en sak av honom. Jag kunde inte gå till Hemköp och handla som jag tänkte göra efter jobbet, för jag var ju tvungen att vara på plats när han ringde. Och jag kunde inte låta tankarna vandra iväg hur jag ville och släppa arbetsdagen. Alltså satt jag och ”jobbade” fram tills klockan var halv sex, fast jag kunde ha slutat fyra. Vid halv sex ringde jag upp honom och fick veta att han inte kommer, så vi tog det nästa dag istället. Snacka om bortkastad tid.

Den här gången är det en annan person som ska ringa. Han lovade igår förmiddag att han skulle höra av sig senast på torsdag, vilket är idag. Jag sitter och funderar på om han har missbedömt dagarna, för han sa ”senast på torsdag” och inte ”senast imorgon” när jag pratade med honom igår. Hursomhelst så vill jag hålla mig väl med honom och inte ringa och tjata om det nu faktiskt är så att han fortfarande har för avsikt att ringa idag. Men om han har glömt, eller medvetet vill skjuta upp det till imorgon (som var fallet i tisdags) så vill jag veta det nu, och inte behöva sitta och ”jobba” fast jag kan vara ledig resten av eftermiddagen.

Ringa eller inte ringa? Det är frågan. Om jag ringer nu, och det på något sätt ger personen en negativ uppfattning om mig, kanske han säger nej till det jag vill att han ska ringa och säga ja till. Och då får jag jätteproblem imorgon på jobbet, så det vill jag ju inte. Han får mycket hellre ringa mig tidigt imorgon och säga ja (fast han har lovat att ringa idag) än att ringa eller bli uppringd idag och säga nej. Men å andra sidan kan det bli tajt om tid för honom att fixa så att han kan säga ja om han har glömt det och jag inte ringer och påminner honom förrän imorgon. Jag vet inte hur jag ska göra. Det här suger!