När jag stod och väntade på bussen, helt uttråkad, tog jag en gratistidning i hopp om att den kunde liva upp det hela lite. Den var ganska tråkig, tyvärr, men jag läste vidare.

Efter att ha läst några sidor kom jag på mig själv med att stå och studera snöflingorna som singlade ner och landade på tidningen. För första gången sedan jag började vänta på bussen kände jag mig lite engagerad i något, och det var kul. De små snöflingorna såg verkligen ut som man ritar snöflingor, fast mycket, mycket mindre. Alla hade sex uddar som stomme, och jag undrade om man inte kunde hitta två som var exakt likadana ändå. Fast det sägs att det är omöjligt. Om det inte finns två likadana snöflingor, så finns det nog inte två likadana av någonting egentligen.

Intresserad av snöflingorna, som jag var, hade jag glömt bort vad jag läste om. Men när jag kom på det kunde jag inte låta bli att le. Artikeln handlade om att ungdomar, under 30 år, är ointresserade av landstingspolitik. Tror jag det. Jag är så ointresserad att jag tycker att det är roligare att titta på snö, än att läsa om landstingets yngsta politiker, 31 år.

Min hand börjar ta skada av allt hålslagande och allt häftande jag gör på jobbet. Därför tyckte jag att jag var värd en ny hålslag som klarar mer än 30 papper och en ny häftapparat som klarar mer än 50 papper.

Beställda och levererade! Det är skönt när man har fria händer att själv avgöra vad man behöver på jobbet, och sedan bara köpa in det för företagets pengar. Men det är ju frihet under ansvar. Jag behöver ju faktiskt dessa saker för att inte få en arbetsskada i handen.