Se så fina påsksaker vi ska ha i påsk! Pyntat och fint ska det bli hemma hos mina föräldrar. I Göteborg ska vi nog inte pynta något alls. Totte och jag ska inte vara hemma alls i påsk. Vi ska vara i Uppsala från skärtorsdagen till annandag påsk.

Coop har en länk på sin hemsida, där man ska kunna klicka för att komma till en ansökan om Coop MedMera Konto. Man ansöker om Coop MedMera Konto ifall man vill kunna ladda sitt MedMera kort med pengar och sedan betala med kortet i MedMera-butiker. Den här länken är helt omöjlig.

Om man fyller i sina uppgifter och trycker på ”Gå vidare” kommer det upp en sida där man får välja att lägga till en kredit på kortet. Ifall man inte fyller i hur mycket kredit man vill ha så går det inte att trycka på knappen ”Beställ” längst ner på sidan. Man ser att knappen finns där, men den blir inte ifylld och klickbar förrän man fyller i att man vill ha minst 1000 kronor kredit. Jag testade att fylla i att jag ville ha 0 kronor i kredit, men det gick den inte på. Inte 1 krona heller.

När man fyller i att man vill ha 1000 kronor i kredit, och trycker på ”Beställ” så skrivs en ansökan ut, med de uppgifter man har angett på hemsidan. För att sedan ansöka så måste man skriva under ansökan i verkligheten och skicka in den med posten.

Det är extremt irriterande att man inte bara kan få skriva ut en blank ansökan och fylla i den hur man vill, för hand. Eller för den delen få se på datorskärmen, hur ansökan ser ut, och fylla i rutor på datorn, precis så som de ser ut när man sedan skriver ut. Då hade man kunnat välja utan kredit, för på ansökan finns det ett sådant kryss, och raden för hur mycket kredit man vill ha ska lämnas tom i detta fall står det i ansökan. Det här stod det inget om på datorn.

För att göra det hela ännu mer komiskt så är rutan ikryssad på min utskrivna ansökan, att jag inte vill ha någon kredit. Men raden för hur mycket kredit jag vill ha är ändå ifylld med de 1000 kronor jag var tvungen att fylla i för att kunna skriva ut ansökan. Undrar om den kombinationen ens är tillåten.

Ännu sämre service fick jag när jag ringde kundtjänst som, först och främst, självklart precis hade stängt för dagen, när jag ville ringa igår klockan 17.07 Sedan meddelade en röst att alla linjer var upptagna, idag när jag ringde, och att jag var välkommen att försöka igen senare. Jag hade föredragit en telefonkö, även om den hade varit en timme lång. Då hade jag kunnat jobba under tiden. På det här viset var jag tvungen att ringa upp, om och om igen.

Till slut kom jag fram och kundtjänst konstaterade att det tydligen inte gick att ansöka om Coop MedMera Konto utan kredit på hemsidan. Nej, tydligen inte. Jag var välkommen att gå in på en Coop-butik och hämta en ansökan. Så så får det bli, efter en och en halv dags strulande, och frustration, med hemsidan och kundtjänsten. Jag hoppas för allt i världen att ansökan jag hämtar i butiken är blank, så att jag får fylla i den precis hur jag vill, det vill säga utan kredit!

”Du kommer alltid med så svåra frågor.” brukar en viss person på jobbet säga när jag ringer. Och jag håller med. Systemet är inte egentligen utvecklat för att applicera på den verksamhet jag håller på med. Och ingen på det här företaget har tidigare jobbat med just det jag gör. Så det är inte så konstigt att mina problem blir av en helt annan karaktär än personen i telefonen är van vid. Men hjälpsam och positiv som personen är, så kommer vi alltid fram till något bra till slut ändå.

”Det är ju alltid så lätta saker när du ringer.” sa en annan person på jobbet idag, när jag ringde. Och jag håller med. När jag ringer den här personen är det lätta frågor jag kommer med. För det jag frågar den här personen är sådant som gäller samma för nästan alla på företaget, så jag är säker på att personen har hört alla mina frågor många gånger tidigare, av andra personer. Men lika glada är vi för det. Jag får tydliga och klara svar, förklarade för mig på ett positivt och glatt sätt.

Tack till dessa två personer för att ni så ofta hjälper mig i telefon, oavsett om det är besvärliga eller superlätta frågor jag kommer med!

Livet har fått en mening igen. Solen är äntligen här. Inte för att livet inte har haft någon mening under vintern. Jag har ju mitt jobb som har gjort det otroligt mycket roligare att ta sig igenom den här vintern än förra. Och så har jag Totte, som gör mitt liv värt att leva varje sekund.

Men jag har inte direkt gått omkring och njutit av att släpa resväskor i snödrivorna. Att gå upp innan solen går upp på morgonen, är inte heller riktigt min grej. Så nog har det varit hemskt att det är vinter den här vintern också.

Så idag när solen lyste på mitt möss- och halsduksinramade ansikte blev jag glad som en vårblomma. Jag hade glömt bort hur underbart det känns när solen lyser på en. Det jag kommer ihåg är att sol är bra och vinter är dåligt. Men jag kom inte riktigt ihåg varför jag tycker så, vad det är som är så bra med solen. Jag lyckas alltid glömma bort hur den underbara känslan känns.

Nu när solen värmer min själ kan jag inte bara tänka mig att vistas utomhus. Jag till och med vill vara utomhus. Det är nästan så att det inte ens gör någonting att mina händer blev kalla som istappar. Det var värt det för att få sol. Jag trodde att det kanske var värmen som var det underbara med solen, men det är det inte. Det är solen i sig. Den ger mig mening och energi. Den gör mig positiv och engagerad. Den gör mig glad. Solen är här. Solen är underbar.

Vi har varit och besökt platsen där vår lägenhet ska finnas och kunna flyttas in i, om ett och ett halvt år. Det är en byggplats nu. De har redan grävt ut för att göra grunden.

Första kortet nedan är på håll, så att man ska kunna se hela husets bredd (men inte höjd, för det ska bli sex vågningar). Det andra kortet är taget så att vi tror att vårt köksfönster är med på bilden, när det blir byggt.

Nu ska vi ta bilder från dessa två vinklar en gång i månaden, och se hur vårt hem byggs upp. Vi är inspirerade av Dilemma, som tar kort på ett träd varje månad. Skillnaden här är att det är en process som blir färdig till slut, medan trädet mer är en året runt grej som ständigt ändras med årstiderna.

Det ska bli spännande att se vid vilken tidpunkt det faktiskt kommer att stå ett hus där, och inte bara vara en grop, som nu. Förhoppningsvis hinner det bli ett hus innan vi ska flytta in i alla fall.

Såhär trevlig så Daimen ut när jag öppnade förpackningen. Totte har varit snäll och köpt Daim till mig. Det var ett tag sedan jag fick äta något lördagsgodis, men nu skulle jag få. Och så är den alldeles prickig. Ser inte gott ut.

Vid närmare undersökningar upptäckte jag att bäst före datumet var passerat också, så jag vågar absolut inte äta den. Vi kanske går tillbaka med den till kiosken. Men jag tror inte att vi vill ha någon nya därifrån. Ska nog köpa en på Konsum och äta ikväll till melodifestivalen.

Plötsligt gick det inte att skjuta in vår låda med påslakan under sängen längre. Jag försökte och försökte, men det tog tvärstopp. Jag tittade för att se om någon annan låda var i vägen, men det verkade inte så.

Efter ett tag upptäckte jag problemet. En bräda under sängen har lossnat på ena sidan och hänger ner. Den har skrämmande spikar i sig också. Det var inte bra. Vår säng håller på att falla isär. Men den får helt enkelt lov att hålla ihop i ett och ett halvt år till, för vi har inte plats med någon större säng förrän vi flyttar. Och det känns dumt att köpa en ny säng som inte är större, för när vi flyttar har vi plats med en större, och vi vill ha en större.

Såhär hemskt såg det ut när jag tittade under sängen:

Jag får ursäkta den löjliga ramen. Bilden är tagen med Tottes mobilkamera. Hans mobil har börjat flippa ur totalt, vilket gör att man inte kan välja bort ram på kameran. Som tur är beställde han en ny mobil ungefär en vecka innan hans nuvarande började krångla, så snart har han sin nya, förhoppningsvis fungerande, mobil.

Vår digitalkamera är helt full på bilder, och jag har inte fått tummen ur och säkerhetskopierat alla de bilderna, vilket jag vill göra innan jag tömmer kameran helt. Så därför kunde jag inte använda den nu, att ta bilden med.

Sist men inte minst så har inte min mobilkamera någon blixt, så den kunde jag inte heller använda. Det är väldigt mörkt under sängen och det blir extremt dåliga bilder på min mobilkamera så fort det är lite dämpat ljus. Så ni får helt enkelt nöja er med en bild med en löjlig ram. Man ser vad det föreställer i alla fall.

Final Fantasy XIII har kommit. Äntligen, enligt Totte. Tyvärr, enligt mig. Men en sak får jag hålla med om. Det är riktigt bra grafik. Speciellt jämfört med de första Final Fantasy. Som Totte så fint uttryckte det:

”Det är typ lika många pixlar i hennes öga, som det var på hela spelet förut.”