Varför är det så svårt att leva i nuet? Varför är det så svårt att släppa det som varit och inte oroa sig för vad komma skall? Det är ytterst sällan jag kan rensa huvudet från alla tankar som inte har med här och nu att göra. Nästan alla beslut jag fattar baserar sig på erfarenhet som jag har från förr och planering för vad jag tror blir bäst i framtiden. Det är väldigt sällan jag bara gör det som känns bäst nu.

Hur kan det vara så svårt att bara ta för sig av livet? När jag menar att det är svårt att leva i nuet, menar jag inte bara att jag har svårt för att slappna av och njuta av det som är. Jag menar också att det är svårt att ta tag i livet och göra saker här och nu, ta vara på tillfället, oavsett om det är en härlig sak eller en tråkig sak man gör. Både läsandet av den bra, skönlitterära boken och skickandet av det viktiga mailet till banken, är sådant som jag planerar in att göra senare ikväll. Varför gör jag det inte bara nu?

Jag ska börja äta gröt till frukost … när jag flyttar hem till Göteborg. Jag ska spela ut Braid på PlayStation 3 … när hela lägenheten är städad. Jag ska ut och springa … när jag har slöglott på TV klart. Jag ska åka skridskor … när det blir vinter. Jag ska måla naglarna … när … eller ja, bara sen. Jag ska gå och lägga mig… när allt annat är klart.

Det finns förstås vissa saker som man inte kan göra nu. En del saker måste förberedas eller lågprioriteras. Men många saker kan man faktiskt göra bara nu direkt. Om man inte tänker, planerar, skjuter på, eller låter annat vara viktigare, så kan man göra det man vill göra nu direkt. Oavsett om det är något roligt eller något viktigt. Och man kan njuta av det, för att det är det enda som finns just nu.