Nu är det bekräftat; jag kan inte gå upp innan klockan åtta på morgonen utan att snooza, hur länge jag än har sovit. Igår kväll slocknade jag som en stock redan vid halv sju, utan att ens ha borstat tänderna. Jag tänkte bara sova en liten stund, och sedan packa resväskan och borsta tänderna. Men när jag vaknade vid halv nio var jag fortfarande jättetrött, så jag ställde väckarklockan på halv 6 och somnade om.

Klockan 3 vaknade jag och var kissnödig. Då passade jag på att stänga av datorn och byta om till nattlinne också. Sedan gick det inte lika bra att somna om, även om jag fortfarande var trött. Det bekräftar min tanke att jag aldrig kan somna när jag har gått och lagt mig, men gärna vid andra tillfällen. Sova med kläderna på är den bästa sömnen.

Vid klockan 4 sov jag en orolig sömn, men när jag vaknade av att klockan ringde var det omöjligt att hålla sig vaken, så jag somnade om direkt efter att jag tryckt på snooze. Helt otroligt tycker jag. Ska man behöva ta ett kvällsjobb för att någonsin kunna gå upp och känna sig pigg?

Skönt var det i alla fall att få sova så länge. De första timmarna var bäst. Och när jag väl hade lyckats pallra mig upp vid klockan 6, så kändes det i alla fall inte lika hemskt som i vanliga fall, när klockan ringer 6 och jag kommer upp strax innan halv 7. Då brukar jag dessutom ha så bråttom att det blir hemskt på grund av det också. Men mest är det för att jag är trött, och nu var jag inte riktigt lika trött när jag väl kommit upp. Fast tesen är ändå bekräftad; det är inte meningen att jag ska kunna vara pigg klockan 6 på morgonen, hur tidigt jag än har gått och lagt mig.