På den här bänken hade det varit helt underbart att sitta och njuta av solen tillsammans med Totte. Att sitta på bänken helt ensam är inte alls lika kul. Kärleken betyder allt. Utan människor att dela sitt liv med är livet inte alls lika underbart.

Totte, jag saknar dig! Jag älskar dig!

Den arbetsplats jag jobbar från den här veckan känns som att den skulle vara ganska rolig att ha som sin arbetsplats. För mig är det inte så roligt, för jag bor ju på vandrarhem och hittar inte ens till kopiatorn. Dessutom känner jag ju inte de andra som jobbar här så bra. Men om man jobbade här dagligen, och bodde på den här orten, så skulle det nog vara ganska idealt.

De som jobbar här fikar tillsammans varje dag samma tid på förmiddagen, och sedan samma tid varje dag på eftermiddagen. Lunchen är också samma tid varje dag, men då händer det att en del åker iväg och äter, medan andra stannar kvar. Den här sortens gemenskap har jag inte på mitt jobb i vanliga fall.

På de flesta orter är det jag och en person till som kommer dit för att göra vårt jobb. Vi har oftast inte tid att ta fikapaus på för- och eftermiddag, men även om vi skulle ha tid så har vi svårt för att få in en sådan rutin när vi aldrig är på samma ställe, och inte vet i förväg hur stressig dagen kommer att bli. Dessutom är vi bara två stycken. Det skulle vara roligt att ha den gemenskapen som uppstår när man är ett helt gäng som fikar ihop varje dag.

Det andra jag tycker är bra är nästan tvärtemot gemenskap. Jag tycker nämligen att det verkar skönt att jobba på ett ställe där man kan välja att åka iväg och äta lunch ensam, utan att man behöver känna att man överger någon. För även om det är roligt med gemenskap så vill man ibland utnyttja sin lunchrast till att göra något alldeles ensam. Då vill man inte känna sig tvungen att umgås med någon. Finns det då ett helt gäng att umgås med, som här, så blir det aldrig problem för de andra om man själv väljer att åka iväg.

När jag jobbar i Uppsala och har bestämt lunchträff med min syster känns det mer än sällan som att jag överger min enda kollega, ifall han har med sig matlåda och trott att jag också ska stanna inne under lunchen. Men han är förstås förstående och tycker absolut att jag ska passa på att träffa min syster när jag är i Uppsala. Värre är det när jag har lust att gå och äta lunch ensam på ett visst ställe, lite snabbt, och sedan hinna med att shoppa lite på lunchen. Då känner jag mig jättetaskig om inte han heller har någon matlåda med sig och frågar mig vad jag tänker äta. Jag vill ju inte säga ”Jag ska äta på det stället, men du får inte följa med.”. Fast ändå vill jag inte säga ”På stället på andra sidan hela stan ska jag äta, om du vill äta med mig så måste du följa med mig ända dit.” och jag vill inte heller svara ”Vi kan äta ihop, där vi brukar äta.” för då vet jag att det blir supersvårt för mig att äta snabbt och hinna iväg och shoppa. Om jag har sagt att vi kan äta tillsammans så kan jag ju inte gå när han hämtar kaffe, bara för att jag hellre shoppar än dricker kaffe. Det skulle vara mycket lättare att ha egna lunchplaner om man var flera kollegor som jobbade på samma ställe, och därför aldrig behövde lämna någon helt ensam.

Fast det är inte enbart antalet kollegor som gör att jag tycker det verkar roligt att jobba här. Det är förstås just dessa kollegors personligheter som får mig att tycka om den här arbetsplatsen också. Dessutom har de en hel del utrustning här som jag skulle behöva när jag jobbar, men som inte finns på flera av de ställen jag åker runt på. Platsen där lokalerna ligger är väldigt fin också. Så jag kan ju drömma om att jobba här, men jag vet att jag inte kommer att tycka om det på riktigt om jag inte flyttar hit permanent, med Totte och allt. Helst vill jag i så fall flytta hit vänner och shoppingcentret Nordstan i Göteborg också. Men det kommer ju inte att hända, så jag behöver inte få upp hoppet.

Det är bättre att tänka på vad jag kan ta med mig från den här arbetsplatsen, för att en eventuell fast arbetsplats i Göteborg ska bli så rolig som möjlig att jobba på i framtiden. Jag ska se till att införa gemensamt fika både för- och eftermiddag till exempel. Extra bra med fikat är att vi nästan bara äter frukt och ibland en macka, så man behöver inte bli tjock bara för att man umgås i fikarummet två gånger om dagen.