Det gick lättare att cykla över den hemska bron än jag mindes det som. Jag har inte cyklat in till stan sedan i höstas tror jag, och då var bron skitjobbig. Men nu var den bara jobbig.

Kan det vara så att allt mitt gående upp för trappor istället för att ta hissen har gett mig bättre kondition? Eller är det bara så att jag var beredd på att bron skulle vara så fruktansvärt hemsk att ingenting skulle kunna vara så hemskt som mina förväntningar, och jag därför tyckte att den var mindre hemsk? Jag hoppas på det första.

Min rumpa blev lika öm som varje gång jag inte har cyklat på länge i alla fall. Men det går över efter tre cykelturer ungefär. Det ska jag nog lyckas med rätt så snabbt. Jag ska vara i Göteborg i minst en månad nu. Och fint väder är det också. Lika bra att cykla överallt!

Hotellet ägde mig igen. Den här gången trodde jag verkligen att jag skulle få se om tvålen man får när man kommer räcker hela veckan. Så jag gömde tvålarna jag fick omsorgsfullt varje dag, och lämnade tvålen jag använde skinande fin, så att de skulle tro att jag hade tagit en ny. Men det hjälpte inte. På torsdagseftermiddagen när jag kom ”hem” från jobbet hade de slängt min fina tvål och lagt dit en ny i förpackning.

De ställde inte fram lika många schampoflaskor som förra gången i alla fall. Här ser ni den fina lilla samlingen av allt jag fick från söndag till fredag (förutom den bortkastade tvålen):