Det är inte att baka som är det jobbiga. Det gör jag gärna helt spontant bara för att jag kommer på att jag vill. Det jobbiga är att handla ingredienser innan, om det behövs något speciellt, och framförallt att diska upp efter sig. Det kan ge ångest.

Men kladdmuffins behöver man inga speciella ingredienser till, och Totte har redan hoppat över att diska både igår och idag, så han kan inte klaga om jag också struntar i det. Plus att det är ett senare problem. Nu ska jag njuta av mina muffins medan de fortfarande är varma och goda!

De stora detaljerna kring bröllopet börjar falla på plats. Vi har datum bestämt, kyrka bokad, två festlokaler preliminärbokade och prisförslag på två hotell. Men det är extremt frustrerande att allt beror på allt annat hela tiden, så att man aldrig kan spika en sak i taget. Vilket hotell vi ska använda oss av beror till exempel på vilken festlokal vi väljer och vilken festlokal vi ska välja beror bland annat på vilket hotell vi tycker är bäst. Suck!

Vi har kommit så långt att jag har förstått att det inte existerar några bygdegårdar, eller andra tomma lokaler där man kan fixa allt själv, i Göteborg. Det är synd tycker jag, för jag har alltid föreställt mig att jag har min bröllopsfest i en bygdegård, så som man har när man är en kärleksfull människa som tycker att det är viktigare att alla ens kompisar och släktingar får plats än hur exklusiv maten är. Men det är tydligen inget alternativ, så det har jag gett upp.

Visst finns det fördelar med att ha festen på en restaurang. Vi slipper fixa med maten och allt vad det innebär. Jag tycker ju mest att maten är något som ska finnas där, men annars är jag inte så intresserad av den och jag tycker absolut inte att den är huvudinslaget på festen. Så även om restaurangen säkert inte delar min uppfattning, så är det skönt att bara lämna över den biten på dem.

Tyvärr känner jag stor frustration kring den stora nackdelen med att ha festen på en restaurang: Att allt blir så mycket krångligare när man inte får fixa allt själv. Många väljer säkert att ha festen på en restaurang för att de tycker att det blir enklare då. Restaurangen fixar allt, och man själv behöver inte tänka på något. Men det är ju det som är problemet. Jag vill inte att restaurangen ska fixa allt. Jag vägrar att släppa ifrån mig sådana saker som att tillverka bordsdekorationer och anordna musikquiz till restaurangen. Det är vårt bröllop. Då är det våra egna idéer som ska lysa igenom, inte restaurangens!

Men när jag inte personligen får ställa i ordning stolarna inför den stora dagen (vilket jag gärna hade gjort själv) så är det svårt för mig att en månad i förväg göra en fin skylt över borden och bordsplaceringen, utan att oroa mig för att restaurangen ställer borden lite annorlunda. Jag vet ju att de inte tycker att den detaljen är så viktig som jag tycker att den är. Oftast är det ingen som tycker att detaljer är så viktiga som jag tycker att de är. Och det gör inte mig någonting om jag bara får göra allt själv, så att jag vet att det blir som jag vill ha det. Men när man blandar in en restaurang kan man inte välja att göra allt själv, så då måste man försöka samarbeta och då blir allt mycket krångligare!

Restaurangen förstår säkert inte hur man kan tycka att allt annat med den här festen är mycket viktigare än själva maten. Mat är ju deras specialitet. De tycker säkert att exklusiv mat är det enda som behövs för en lyckad kväll. Och de förstår nog inte heller att det försvårar för mig att de gör saker så att jag slipper. De tror säkert att de är snälla när de dukar med sina linneservetter. Men det blir bara extrajobb för mig som måste gå och plocka bort dem för att lägga dit mina servetter med egentillverkade servettringar.

På något sätt ska jag lyckas få det här att bli bra. Men jag håller inte med om att det blir enklare att ha festen på en restaurang. Det blir så sjukt mycket krångligare. Jag blir enormt frustrerad varje gång jag kommer på en idé som jag vill utföra och så måste jag hejda mig och tänka ”men det beror ju på hur restaurangen gör med det där” och då kan jag inte låta bli att tänka: ”Om jag hade en bygdegård kunde jag bestämma själv, i denna sekund, att jag gör så med den grejen så att det passar min nya idé. Vad mycket enklare det hade varit!”