Största delen av min tid tillbringar jag på olika orter nu när jag har det här jobbet. Det är Nyköping ena veckan, Örebro andra och Gävle tredje. Varje helg får jag åka hem till Göteborg, så att jag får en halv fredag, hela lördagen och en halv söndag, men annars är jag inte så mycket i Göteborg. Ibland stannar jag dessutom i Uppsala över helgen, om jag har jobbat där, för då har jag tillfälle att umgås mer med mina föräldrar och syskon.

Med allt detta flängande fram och tillbaka har jag märkt att det är svårt att vårda förhållandet med mina kompisar. Det var det redan innan jag började flänga, för de flesta av mina kompisar bor i Uppsala och jag bor i Göteborg. Men jag började skaffa mig några kompisar i Göteborg som jag har försummat helt sedan jag började jobba såhär.

Jag tycker väldigt mycket om de kompisar jag har. Vi har historia tillsammans och vet att vi passar bra ihop. Trots det känner jag att jag skulle vilja ha en ny kompis, en bästis, som jag kan träffa varje dag om jag vill. Det skulle vara perfekt om jag fick vara i Göteborg hela tiden och blev kompis med någon granne som jag kunde gå över till på eftermiddagen och kanske bara snacka skit en stund, gå och träna med, eller följa Idol på TV med.

Totte är underbar, men ibland skulle jag vilja ha någon att klaga på honom för. Min syster är väldigt bra på sådant. Hon har en egen kille att klaga på, och hon brukar förstå mig även om hon inte alltid håller med eller har samma problem själv. Men hon bor ju inte i Göteborg. Så jag behöver en bästis i Göteborg som kan lyssna på allt jag vill prata om också.

Sist men inte minst vill jag ha en bästis som tänker på mig det första hon gör när det händer något i hennes liv. Det skulle vara roligt att vara den som någon vänder sig till och vill klaga på sin kille eller gå på bio och se en tjejfilm. Totte tänker på mig först när han vill göra något som vi båda tycker om, men han tänker på sina killkompisar när han vill spela tråkiga onlinespel, så jag vill ha tjejkompisar att göra tjejgrejer med, när han är upptagen med sina killkompisar.

Det värsta är att det inte hjälper att gå fram till första bästa granne och fråga om hon vill vara bästis med mig. För det första skulle hon tro att jag var sinnessjuk då och inte alls vilja vara kompis. För det andra har de flesta utom jag redan kompisar, så om de blir kompis med mig också så har de ändå någon annan som är deras bästis. Och för det tredje så räcker det inte att jag hittar någon som har alla egenskaper jag tycker verkar bra, som att träna på gym, klaga på sin kille och gilla Desperate Housewives. Man måste fortfarande ha magisk personkemi om man ska kunna bli bästisar, och det är inte lätt att hitta!

Men jag tror ändå att nyckeln till att ens kunna börja försöka få en bästis är att stanna på samma ort längre tidsperioder. För om man tvingar sig själv att umgås med någon flera gånger i veckan så har man plötsligt skapat historia tillsammans och kan bygga sin vänskap på minnena av vad man nyss har gjort.