Alla inlägg under september 2010

Av Erica - 19 september 2010 23:05


Fingrar som fryser trots vantar. Väska som hittade ner till perrongen trots trasig rulltrappa. Tåg som inte kommer förrän om en och en halv timme, trots att jag skulle ha åkt för en halvtimme sedan. Super Mario som spelas trots lågt batteri på DSi. Erica som är glad trots alla problem.

Av Erica - 18 september 2010 22:33


De har byggt balkonger till våningarna ovanför oss nu. Eller de har byggt golven till balkongerna i alla fall. Nu är det bara en våning till som ska på huset, sedan har det den höjd det ska ha. Då kanske de börjar bygga på väggar och sådant sen.



Vår lägenhet har det inte hänt så mycket med. Fortfarande inga ytterväggar och fortfarande nästan inga innerväggar. Men det ligger en hög med plankor där inne. Undrar vad de ska göra med den.

  


Av Erica - 17 september 2010 14:17


Nu på lunchen valde jag mellan att äta upp godiset jag köpte igår men knappt har rört eller att springa min vanliga runda på 2,5 km. Jag valde att springa. Det känns som ett bra val!

Av Erica - 16 september 2010 15:23


Jag frågade min syster, tillika brudtärna och festplanerare, om vi kan träffas och gå igenom bröllopsbudgeten i oktober. Jag tyckte nog att ”oktober” var ett tillräckligt vitt begrepp för att vi skulle kunna hitta någon timme att träffas, men hon verkar inte lika övertygad om det.


Problemet med att träffas är inte att vi bor i helt olika städer, för mitt jobb tar mig till Uppsala nästan varje vardag i hela oktober. Problemet är inte heller att jag är för upptagen med alla bröllopsbestyr en brud kan vara upptagen med. Problemet är att hon är så upptagen att jag i princip bara har två dagar att välja på, i hela oktober. Och om jag då skulle råka vara upptagen endast dessa två dagar i oktober så blir det inget möte.


Det konstigaste är att det inte ens verkar vara att hon är vare sig brudtärna eller festplanerare som gör att hon är så upptagen. Hon är upptagen med något så själviskt som sitt eget liv. (För mer information om Dilemmas upptagna liv, se länken till höger.) Ska inte allas liv kretsa kring mig, bruden, ett helt år nu, tills vi har kommit hem från smekmånaden och skickat tackkort? Eller?


Hur ska min brudtärna ha tid att planera en perfekt, hemlig, möhippa åt mig om hon är upptagen med egna saker? Hur ska min festfixare ha tid att korrekturläsa texten till inbjudningskorten? Hur ska min syster ha tid att hitta på roliga frågesporter till bröllopsgästerna? Hon är ju upptagen med egna fritidsintressen hela tiden.


Till råga på allt har hon haft mage att rekommendera att jag ska läsa en bok som skapar väldigt dålig stämning här hemma. Så fort jag nämner något som står i boken för Totte så bryter helvetet lös. Inte direkt något som skapar kärleksfull bröllopsstämning mellan oss. Det är nästan så att jag undrar om hon ville att jag skulle läsa den för att hon skulle slippa ifrån sitt uppdrag som brudtärna. Att hon hoppas att boken ska leda till bruten förlovning. Ondskefullt!


För er som inte hör ironin i min röst så berättar jag uttryckligen för er att det som står här ovan är ren smörja! En så hemsk bridezilla har jag inte blivit än. Självklart ska min syster ägna sin tid åt sina egna fritidsintressen. Att hjälpa till med festplaneringen är något som jag bara är tacksam om hon har tid med alls. Och att vara min brudtärna är ju framförallt en hederstitel som visar för alla andra gäster vem som är min närmaste vän genom vått och torrt. Det är inget hon måste förbereda om hon inte vill. Hon behöver bara finnas där för mig, framme vid altaret, under vigseln.


Allas liv ska inte kretsa kring mig i ett år. Jag är glad om mitt eget liv kretsar kring mig, och Tottes liv också, lika mycket som mitt kretsar kring honom. I övrigt ska inga liv kretsa kring oss, utan vi är bara glada när någon känner att den har tid och lust att hjälpa till. Vi tar ingenting för givet, men vi är tacksamma för hjälp vi får, från vilket håll den än kommer. Av geografiska skäl har min blivande svärmor hjälpt oss mycket mer med festlokal än vad min syster har. Vi tackar henne för det, men det är fortfarande min syster som är brudtärna och festplanerare!


Vad gäller boken så är den inte lika konspiratorisk som jag fick det att låta. Det är snarare så att jag absolut får skylla mig själv om jag diskuterar dess innehåll med Totte. Den handlar om hur olika man kan tänka och agera när det gäller vardagssysslor, och det hjälper ju inte för att stilla husfriden, att jag och författaren gaddar ihop oss mot Totte (och författarens man) nästan hela tiden, så att Totte inte får någon riktig chans att förklara sig. Jag tror att sådana här böcker bättre diskuteras med likasinnade kvinnor. Min syster till exempel, om hon någonsin har tid att träffas.

Av Erica - 16 september 2010 12:53


Totte, jag och hans föräldrar var och tittade på två lokaler till bröllopsfesten igår. Situationen kändes hopplös efter att den lokalen vi har preliminärbokad sedan tidigare chockhöjde sina priser. Men min blivande svärmor har hjälpt oss så helhjärtat att jag nu känner mig lättad, rörd och överlycklig på samma gång.


Båda lokalerna var något så underbart som kök där man kunde få ett kuvertpris för maten, men där man får fixa alkohol själv och ta med sig och få det serverat av personalen på plats. På det här sättet blir det mycket billigare än en restaurang, men mycket smidigare än en helt tom lokal utan kök. Vi får alltså det bästa av två världar.


När vi hade tittat på den första lokalen och fått sitta ner med en kunnig, trevlig person som svarade på alla våra frågor och visade att han var villig att göra allt för att vi (eller snarare jag, för han märkte direkt att jag är en bridezilla, utan att bli rädd för mig) skulle få som vi vill, var vi jättenöjda. Tottes pappa tyckte inte ens att vi skulle åka till den andra lokalen och titta, men det gjorde vi ändå.


Den andra lokalen var också bra. Det kändes ett tag som att det skulle bli väldigt svårt att välja. Men efter att det första intrycket av den gigantiska skärmen för filmvisning på väggen vid scenen hade lagt sig, och den euforiska lyckan över att vara i ett så stort rum att man kunde springa och göra indianhopp fritt runt omkring sig var överspelad, var vi fortfarande mest förälskade i den första lokalen vi hade tittat på. Den är mindre, men det är bara mysigt. Den är mer rätt storlek för de antal gäster vi tänker ha. Dessutom blir den första lokalen billigare totalt, men jag vill betona att jag tycker bättre om den även om de hade kostat exakt lika mycket.


Vi ska få tillgång till lokalen på fredagskvällen, så att vi hinner dekorera borden och lokalen som vi vill. Det är separata rum för middagssittning och dansgolv. Världens största balkong breder ut sig utanför med utgång från båda rummen, och även om det kommer att regna på vår bröllopsdag så får man känslan av att kunna gå ut när som helst bara för att den finns där. Det är riktigt nära kyrkan, även om det inte är gångavstånd i finkläder och högklackat. Vi ska få smaka på maten i förväg och får hjälp av kocken att ändra menyn precis som vi vill ha den. Det ingår stolsöverdrag, men inte blomsterarrangemang. Allting är helt underbart!


Det verkar nästan som att någon har gått in i mitt huvud och sett efter vad jag vill ordna med själv och vad jag vill slippa tänka på, och sedan sett till att den här lokalen helt enkelt inte har möjlighet att hjälpa till med det jag vill fixa själv, men helst vill ta hand om allt jag vill slippa. Den är perfekt med andra ord! Det är inget slott. Det är en lokal som blir precis sådär lagom mysigt, hembakat perfekt som vi gör den till!


Sedan vill jag helst slippa tänka på att mat och vin fortfarande tar upp en väldigt stor del av vår bröllopsbudget och att det förmodligen kommer att sluta med att bröllopet blir dyrare än vi hade tänkt oss från början ändå. Den här lokalen är i alla fall bara hälften så dyr för samma saker som den vi har preliminärbokad, med skillnaden att den här är bättre för att man får fixa själv och få exakt det man vill ha. Det är finare utsikt också tycker jag, skogstjej som jag är. Dyrt blir det tydligen hur man än gör, men nu kommer det att bli riktigt bra också!

Av Erica - 15 september 2010 10:38


Jag skulle precis skriva ”REDOVISA” för hand och började med att skriva ”PE” innan jag upptäckte att första bokstaven var fel och gjorde om den till ett R. Jag vill tro att det är för att jag tänker på grekiska nu för tiden och den grekiska bokstaven för R-ljudet ser ut som ett P. Men jag tror att jag egentligen bara gjorde en liten miss.

Av Erica - 14 september 2010 23:07


Det här är mitt nya knark:



Totte och jag går en grekiskakurs på distans. Vi ska lära oss grekiska innan smekmånaden. Men jag har egentligen velat plugga grekiska länge, så det här kändes bara som ett bra tillfälle att passa på och verkligen göra det.


Hittills har vi inte hunnit lära oss så mycket mer än det grekiska alfabetet, men jag är redan helt fast. Det är inte alltid jag känner att jag har tid att plugga, men när jag väl sätter mig med läroboken så kan jag knappt lägga ifrån mig den.

Av Erica - 14 september 2010 22:34


Möblerna kom inte överens med mig och jag kom inte överens med möblerna, så jag tog tag i sakerna och möblerade om. Förut kändes det som att jag var instängd i ett fängelse när jag satt i den här lägenheten. Speciellt när jag var sjuk och allting bara blev en enda röra. Men nu känns det mycket, mycket bättre, trots att jag inte är riktigt frisk än.


Nu kan man ha persiennerna uppe samtidigt som man tittar på TV. Det kunde man inte förut för ljuset speglade sig så hemskt i TV:n att man inte såg någonting alls, till och med när det var molnigt ute. Men nu står TV:n vid en annan vägg och det går bra att ha solen lysandes in i rummet och skapa en öppen känsla samtidigt som man ser TV-bilden bra. Förutom en liten stund på kvällen när solen står lågt, men det kan jag leva med.


Man kan också gå till sängen nu utan att fastna i gardinen, rispa upp hälsenan på den lösa brädan under sängen eller vara tvungen att backa tillbaka om man gick dit bara för att hämta en sak på nattduksbordet. Det är fortfarande en ganska smal väg bredvid sängen, men den smala vägen är längs soffan nu istället för längs väggen med fönstret. Man kan alltså slå ut med armarna hur mycket man vill nu, vilket man inte kunde förut. Det är bra om man håller på att ramla på den smala vägen. Förut hade man inget annat val än att falla ner i sängen om man tappade balansen.


Några andra småsaker är också bättre med den här möbleringen. Vi behöver inte ha en matta i dörröppningen som döljer sladdarna där, för vi har dragit dem på ett annat vis. Man ser inte datorskärmen från soffan, så man behöver inte stänga av den när man tittar på film för att slippa störas av att man ser filmen på två ställen samtidigt. Min dator är lättare för mig att komma åt. Det är lättare att byta kanal på TV:n för att boxen står bättre till. Och papperskorgen vid sängen är lättare att tömma.


Men det bästa av allt är att jag har lyckats möblera så att min resväska inte ligger i vägen och behöver klivas över när jag inte har packat upp den. Det enda som händer är att det är svårare för mig att komma in i min byrå, men det gör inget för när jag inte har packat upp har jag ändå de flesta kläder jag vill använda i resväskan istället. Det är perfekt! När jag reser såhär mycket så är det nästan nödvändigt att ha en plats i hemmet som är resväskans plats. Det räcker inte att den ryms i källaren när den är uppackad.


Jag är helnöjd med möbleringen, men fortfarande missnöjd med lägenheten. Det finns ju gränser för hur bra det kan bli när man bor två personer i en etta. Och det finns en anledning till att vi har köpt en trea att flytta till nästa år. Såhär blev resultatet:


Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15 16 17 18 19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards