Det känns som att allt skiter sig när jag är sjuk. Jag har ingen ork i kroppen, ingen förmåga att tänka klart och ingen energi att bry mig om saker. Inte nog med att jag inte kan träna när jag är sjuk. Jag orkar inte tänka på vad jag äter heller, så det får dubbel effekt på min vikt. Men framförallt får det extremt negativ effekt på vår lilla lägenhet, och det är hemskt!

Idag har jag börjat gråta varje gång jag går från sängen till soffan eller vidare till köket. Min gigantiska resväska som jag hade med mig hem i förrgår ligger nämligen i vägen, så att man måste ta ett jobbigt jättekliv över den för att komma förbi. Den ligger där för att jag fysiskt inte orkar packa upp den och för att jag psykiskt inte orkar bry mig om att packa upp den. Den ligger där för att det inte finns någon annan plats i vår lilla lägenhet där den kan ligga innan man packar upp den. Den ligger där för att jag gick direkt till sängen med kläderna på i fredags när jag kom hem med väskan klockan 17 och sov till kl 10 igår förmiddag, med bara ett litet uppehåll för att borsta tänderna och titta på en film med Totte på natten där mitt i. Den ligger där och gör mig förtvivlad, men jag orkar inget annat än att gråta när jag tänker på den.

Hela lägenheten är dessutom full med disk som borde diskas, mat som borde slängas, skräp som borde tömmas, saker som borde flyttas och ett badrum som luktar skit hur mycket vi än rengör och byter handdukar. Jag orkar inte ta tag i något av det här, och då blir inget av det gjort. Det bara byggs på tills jag inte vill se lägenheten längre.

För första gången känner jag på riktigt att jag skulle vilja jobba borta i veckan, bara så att jag slipper se all den här skiten. Men då ska jag förstås jobba i Göteborg för en gångs skull, så jag kommer inte ifrån det här lilla helvetet heller. Jag behöver paus från hemmet när jag är sjuk, inte paus från jobbet. Allting känns så hopplöst. Den här lägenheten är så liten att den egentligen aldrig går att trivas riktigt bra i, inte ens när den är perfekt städad. Men ser den då dessutom ut som ett bombnedslag så vet man inte vad man ska ta sig till. Jag vet inte om jag kommer att orka fixa till den här skiten när jag blir frisk ens. Hoppas!

"Dom här stackars barnen, alltså. Det blir inget mer måleri för dom."

Andreas Carlsson i Idoljuryn

när en målare från ett barnsjukhus sjunger så bra att han går till slutaudition

Restaurangen vi har preliminärbokat för bröllopsfesten mailade sina menyer för 2011 till mig igår. Inte en siffra (eller bokstav heller för den delen) stämmer överens med 2010 års priser. Självklart misstänkte vi att priserna kunde höjas lite, men inte såhär mycket.

Förutom att en vanlig trerätters gick från mellan 500 och 700 kr till ett fast pris på 895 kr per person, så verkar menyerna vara mer orubbliga nu också. Det står visserligen att man kan diskutera med kocken, men det verkar inte lika öppet som förut då det uttryckligen stod att man fick kombinera rätterna som man vill. Att det kostar 895 kr precis oavsett vad man väljer för mat gör ju också att det blir omöjligt för oss att spara in pengar på maten som vi hade tänkt göra eftersom maten inte har så stor betydelse för oss.

Plötsligt har det även dykt upp vinpaket istället för kostnad per flaska. Om det inte går att köpa halva vinpaket så innebär det här plötsligt att vi måste kosta på välkomstmousserande, två glas förrättsvin, två glas huvudrättsvin, ett glas efterrättsvin och avec till varje person. Vi tänkte väl egentligen bara ha välkomstmousserande och två glas vin till huvudrätten. Sedan tänkte vi att folk får köpa själva om de vill ha mer dricka till maten. Men, som sagt, om det inte går att köpa halva vinpaket så blir det till att betala 470 kr till per person.

För oss är det här inte hållbart. Vi måste kunna välja bort saker för att få ner priset. Annars har vi inte råd med det här stället alls. Och personligen skär jag hellre ner på mat och vin än på klänning, fotograf, frisör, hotellrum, DJ, lekar eller dekorationer. Så då är det ju typiskt att det bara är just mat- och vinkostnaden som jag inte kan påverka, som det ser ut nu. Vi kan inte ens påverka den genom att bjuda färre gäster, för restaurangen har en gräns för hur få man får vara, och den gränsen går precis vid så många vi tänkte vara.

Hela alltihop det här har lett till att jag är tillbaka på ruta ett och vill leta efter lokaler där mat inte ingår igen. Efter att ha sett priset på hur dyrt det kan bli på restaurang, så verkar en risig lokal där man måste fixa allting själv ännu mer lockande än den var innan. Och då ska man veta att jag ju redan från början helst av allt ville ha en tom lokal och inte en restaurang.

Någonstans i allt det här med lokaler gick bröllopet från ett medeldyrt bröllop där jag får fixa allt själv, precis som jag vill, och där vi kan spara in pengar på maten, som vi ändå inte har något emot om den inte är så himla gourmetaktig, till ett svindyrt bröllop där jag är rädd att jag inte får vara med och fixa så mycket som jag vill och där vi tvingas att ha förstaklassig mat. Det är precis så som vi inte vill ha det. Det måste ju vara helt orimligt att betala fruktansvärt mycket mer pengar för att få något som man bara är hälften så nöjd med! Även om det man är hälften så nöjd med egentligen är av högre kvalité.

Dummast av allt är att de få lokaler vi har tittat på som inte är restauranger, rymmer bara hälften av gästerna vi vill bjuda, medan restaurangen kräver att vi är minst så många. Om vi hyr en lokal och gör egen mat kan vi alltså få ner priset per person så mycket att vi skulle kunna bjuda ännu fler gäster, men då måste vi bjuda färre gäster för att säkerhetsföreskrifterna kräver det. Om vi däremot har bröllopet på restaurangen så skulle vi kanske ha råd om vi bestämmer oss för att bara bjuda våra närmaste, men då får vi inte vara där för då är vi för få. Jag hatar det här! Trolla fram en bygdegård mitt i Göteborg!

Klockan 9.00 skulle jag presentera en sak för personerna som sitter i rummet precis invid ”mitt” rum. Jag har fått ett riktigt bra rum som kontor på den här orten den här veckan. Det är egentligen ett mindre konferensrum, men för mig som har så extremt mycket papper och häften och pärmar, så är det alldeles lagom att ha som kontor. Inte alls för stort. Igår använde jag alla fyra borden samtidigt. Jag har datorn på ett bord, pärmarna på ett, diverse papper i strategiska högar på ett tredje bord och satt och jobbade med en del papper vid det fjärde bordet.

När klockan började närma sig 9.00 var jag fullständigt beredd att gå in till rummet bredvid, men jag ville inte gå in för tidigt, för jag är helt värdelös på att kallprata. Alltså ville jag inte gå in förrän det var dags att dra igång. Det tar dessutom bara en sekund att gå till rummet bredvid, så jag behöver ju inte gå i förväg för att vara säker på att hinna i tid. Så jag tittade på klockan och stötte på ett problem.

Problemet var att mitt armbandsur och klockan på datorn gick hela fyra minuter olika. För säkerhets skull tittade jag på mobilen för att se vilken klocka som gick rätt, men den gick inte som någon av de andra, utan däremellan. Min jobbmobil skulle få avgöra det hela, men tror ni inte att den gjorde anspråk på den sista lediga minuten mellan armbandsuret och datorn.

Klockan var alltså 8.56, 8.57, 8.58 och 8.59 samtidigt, när jag satt och funderade på vilken klocka jag skulle gå efter för att avgöra att klockan var 9.00 Jag vågade inte vänta på den sista, så jag gissade på en av de i mitten. Men när jag kom in i rummet bredvid visade klockan på väggen där inne att den var två minuter i nio i alla fall. Den klockan gick alltså ännu en minut annorlunda än alla mina klockor. Typiskt!

Som vanligt lyckas inte Totte hålla sig från att berätta hemligheter. Så 23 dagar innan min födelsedag fick jag den här superbästa presenten:

Idag började han igen prata om att han hade köpt present till mig och ville berätta vad det var. Men nu får det vara nog. Nu vill jag inte veta något mer om vad jag får, förrän det på riktigt är dags att fira min födelsedag!

Fast jag är ändå glad att jag fick mitt Super Mario i förväg, för jag ska vara hemifrån mycket nu, och då är det kul att ha något att göra. Tack Totte för en jättebra present!

Vår dusch har haft en trasig golvbrunnssil alldeles för länge nu. Egentligen var inte den gamla trasig, utan bara skräddarsydd för röret från tvättmaskinen som vi hade förut. Efter att vi slängde ut tvättmaskinen och duschkabinen var det dock både fult och snubbelriskabelt att ha ett stort hål på ena sidan, så det var dags att köpa en ny. Hade jag vetat att det bara var att gå och köpa en (den enda storlek som fanns) på Clas Ohlsson, så hade jag gjort det för länge sedan. Det straffar sig att vara lat!