Alla inlägg under januari 2011

112

Av Erica - 15 januari 2011 21:20


Plötsligt kunde jag inte andas idag när Totte jag var ute och gick. Jag försökte dra in luft, men det var tvärstopp. Det kändes ungefär som det första andetaget man försöker ta efter att man har svalt fel när man dricker vatten, fast utan något vatten att hosta upp. Dessutom fortsatte det vara omöjligt att andas, så jag visste inte vad jag skulle göra. Jag försökte hosta, men det gick inte så bra det heller först.


Totte ringde 112 medan jag tog av mig halsduken och knäppte upp jackan. ”Min flickvän kan inte andas.” hörde jag honom säga medan jag tvingade mig själv att inte få panik. När jag försökte ta ett stort andetag för att få in luft genom munnen insåg jag att jag kommer att dö om jag fortsätter så här. Jag vet ju att min ansträngningsastma bara kommer när jag är ledsen och upprörd. Det sämsta jag kan göra är alltså att få panik. Inte för att det här var någon astma (det var mycket värre) men det skulle ju inte hjälpa att få astma också.


Så till slut försökte jag istället ta ett pyttelitet andetag med näsan, och det gick faktiskt. Totte var nära att be om ursäkt till 112 och lägga på, men jag skakade på huvudet. Jag kunde ju fortfarande inte andas genom munnen, och bara pyttesmå andetag genom näsan. Det försökte jag signalera till Totte, men han förstod inte. Fast han förstod ju att det fortfarande inte var bra, för jag kunde inte prata.


Lagom till att Totte fick en sjukvårdare att prata med i telefonen, så fick jag tillbaka förmågan att i alla fall andas ut genom munnen och således också prata, eller snarare väsa fram några ord i taget. Jag hostade och harklade mig, men jag vet inte om det egentligen hjälpte. Efter ett tag kunde jag ta djupa andetag med näsan, men det kändes som astma när jag andades in genom munnen, när det väl gick att andas in genom munnen överhuvudtaget. Vid det laget kände jag i alla fall att jag skulle överleva det här om det bara inte blir värre. Jag får väl andas med näsan resten av mitt liv.


Nu när jag faktiskt kunde prata lämnade Totte över telefonen till mig. Sjukvårdaren undrade om det gick att andas som vanligt nu, men det tyckte jag inte att det gick. Lite som astma ungefär. Sedan frågade hon om jag är allergisk mot något, men det är jag ju inte. Jag var ganska skärrad vid det laget så när hon frågade igen om jag kunde andas som vanligt svarade jag att jag nog kunde det, men att jag bara känner mig rädd fortfarande. Hon undrade om jag ville åka till sjukhuset, men det kändes onödigt nu när jag kunde andas igen, tyckte jag. Hon tyckte att jag skulle ringa 112 igen om det hände igen, men att jag annars kunde gå till vårdcentralen på måndag för att se vad det kan ha berott på och om det finns någon risk att det händer igen.


Efter händelsen går jag omkring och tänker på hur jag andas hela tiden. Jag är nästan rädd för att svälja bara för att jag kanske sväljer fel. Men jag vet ju inte om jag svalde fel när det hände. Jag tror att jag precis skulle säga något till Totte och andades in för att börja prata, och då gick det inte att andas in plötsligt. Men jag upplevde det aldrig som att det fanns något i vägen i luftstrupen. Fast det borde ju ha varit något, till exempel slem eller saliv. Jag har haft slemhosta till och från i flera veckor, men just idag innan händelsen har jag inte hostat någonting. Efteråt däremot har jag hostat en del. Om inte annat hostar jag för att jag blir rädd varje gång det finns lite slem i halsen, så jag hostar hellre upp det än riskerar att inte kunna andas igen.


Om jag tänker på hur hemsk händelsen var, jämfört med andra saker man kan råka ut för, så är jag lite kluven. Det är klart att det är jobbigt att inte kunna andas, men det gjorde inte direkt ont. Och jag fick ju i mig lite syre igen innan jag var i närheten att svimma eller så. Sedan när jag kunde andas bra med näsan så var det ju inte någon skillnad jämfört att välja att andas med näsan frivilligt. Det enda jag verkligen inte skulle vilja uppleva igen är egentligen rädslan. Om jag visste att jag skulle gå igenom samma sak igen och att det skulle gå exakt likadant denna gång, så att jag visste att jag skulle få tillbaka luften innan det blir farligt, då skulle jag inte vara rädd. Då skulle jag kunna tänka mig att gå igenom samma sak igen. Men det kommer man ju aldrig att kunna veta. Alltså så skulle jag bli lika rädd igen om det hände igen. Därför skulle jag hellre vilja uppleva att till exempel slå i knäet i skrivbordet igen (vilket jag gör lite nu och då på jobbet) även om det gör fruktansvärt ont, än att råka ut för det här igen.

Av Erica - 14 januari 2011 14:40


Många har sitt körkort intill bankkortet i sin plånbok. Det är smidigt eftersom man ofta lämnar fram dessa kort tillsammans när man handlar i affärer som inte har pinkodsdosa. Jag däremot har mitt körkort i samma kortfack som mitt SJ Priokort. Det är nämligen tillsammans med det jag oftast visar upp mitt körkort. Faktum är att Priokortet slår bankkortet med hästlängder!


Var i plånboken har du ditt körkort/legitimation? Svara på frågan till höger! Om du svarar ”Ensamt i en fönsterficka” så kanske du har märkt att det inte är så smidigt som man tror. Affärerna använder ju sig nästan alltid av streckkoden på baksidan, så trots att det syns att det är du, så måste du ändå ta ut och sträcka fram körkortet när du ska betala.

Av Erica - 13 januari 2011 13:15


Gångstigarna är så breda när det är vinter. Det är skönt, men ändå konstigt, att det går lättare att ta sig fram på vintern än på sommaren. Fast det beror ju bara på att de plogar upp mer än bara gångstigen. De plogar förmodligen upp halva gräset också, även om det inte går att se var gränsen mellan stig och gräs går, nu när det är snö.



Den här stigen är så smal att det är jobbigt att mötas, två gående personer. Nu är den så bred att en personbil skulle få plats utan problem. Jag tycker att det är konstigt att de har prioriterat att ploga upp den här lilla stigen så ordentligt. Den är inte ens en riktig gångbana, utan just bara en stig, i vanliga fall. Men jag är glad att det har plogat den, för jag går här två gånger om dagen den här veckan.


På vintern är det svart eller vitt när det gäller gångstigar. Antingen är de plogade, och då är de hur breda som helst, eller så är de inte plogade, och då får man allt vackert pulsa i snön och knappt komma framåt. På sommaren är det mer en gråskala. Stigarna är olika breda, men alla är befintliga. Inga är så breda som de plogade stigarna är nu, men alla är lättare att ta sig fram på än en oplogad stig full med snö. Jag längtar efter sommaren!

Av Erica - 12 januari 2011 23:34


Jag funderar på att sluta med datorer. De är så himla tidskrävande. Ibland tar det ju längre tid att installera ett program och lära sig hur det fungerar, än tiden man faktiskt använder skiten sedan. Datorer är underbara när man får göra bara precis det man vill, men jag börjar tvivla på att det är värt all den tid man lägger på att sitta framför datorn och bara förbereda, ändra inställningar och säkerhetskopiera. Suck!

Av Erica - 12 januari 2011 11:54


I natt lyckades jag sova. Hela sju timmar faktiskt. Fast jag vaknade 02:36 och tittade på klockan, så lite oroligt sov jag. Men det otroliga var att jag somnade inom en halvtimme från att jag lade mig i sängen. Det är ju att somna när jag går och lägger mig som brukar vara det svåra. Men nu slog jag bara på TV:n, lade huvudet på kudden och somnade så fort det blev reklam.


Det var nog många saker som bidrog till att jag kunde somna i natt, men jag tror att det faktum att jag inte försökte somna var en av de viktigaste sakerna. Jag vet ju hur det brukar vara, så jag struntade i att försöka sova och lade mig bara och tittade på TV istället. Att jag somnade under reklamen var nog mest för att jag hade tänkt titta vidare på programmet.


En annan stor anledning till att jag lyckades somna var nog att jag inte hade pratat i telefon med Totte jättelänge om något som engagerar mig jättemycket, precis innan jag skulle sova. Ofta är jag så uppspelt när vi lägger på att jag inte kan sova av den anledningen. Jag kanske ligger och tänker vidare på något vi har planerat inför bröllopet, eller funderar på varför inte Totte tycker att det är lika viktigt som jag tycker att utföra någon vardagssyssla som han just har berättat för mig att han har struntat i.


Egentligen brukar det vara när jag precis har pratat med Totte som jag känner att jag har som mest energi att göra saker. Jag känner för att genast skriva en lång lista på bordsdekorationer som ska införskaffas till bröllopet, eller att genast gå upp och ta tag i den där disken som Totte struntade i. Ofta har jag som mest lust och även energi att träna precis när jag har gått och lagt mig och pratat med Totte. Även om vi inte uttryckligen har pratat om vikt så är det alltid när jag pratar med Totte som jag som mest vill vara frisk och snygg. Med all denna energi, både i hjärnan och i kroppen, är det svårt att tvinga sig själv att sova.


Att jag var fruktansvärt trött hela eftermiddagen spelade nog inte så jättestor roll i att jag kunde sova. Jag brukar ofta vara trött innan jag går och lägger mig, men kan ändå inte sova sedan. Det är väl för att jag blir pigg av att tvätta ansiktet och prata med Totte, som jag alltid gör precis innan jag lägger mig. Men det är klart att det spelade lite roll. Om jag hade varit superpigg hade jag nog inte kunnat sova hur sövande saker jag än tog mig för innan jag lade mig. Fast jag tror ändå att till exempel temperaturen i rummet hade mer betydelse. Jag hade sänkt värmen på elementet. På dagen var det för kallt och jag frös. Men så fort jag hade lagt mig i sängen och börjat generera värme under täcket blev det alldeles lagom. Annars brukar jag ha mysigt varmt på dagen, och sedan börja svettas under täcket efter tio minuter på kvällen, och då är det för sent att sänka elementet för att somna i tid.


En bra följd av att jag lyckades sova i natt var att jag lyckades hålla mig vaken på tåget till jobbet i morse. Det kändes inte alls som att jag ville sova. Så jag läste Kalimeras öluffarguide istället. Den är jättebra om man ska öluffa i Grekland för första gången, vilket jag och Totte ska göra på vår smekmånad i sommar. Om jag har tur känner jag inte för att somna på tåget på väg hem från jobbet i eftermiddag heller. Det vore bra, för då kan jag jobba på tåget och kanske till och med känna för att gå till ICA på vägen hem, inte bara tvinga dit mig för att jag måste.

Av Erica - 10 januari 2011 22:20


Hur kommer det sig att det är så fruktansvärt svårt att sova när man får sova, och så fruktansvärt omöjligt att hålla sig vaken när man inte får sova?


Av Erica - 9 januari 2011 22:05


Allvaret har börjat igen. Tidigare idag tog jag tåget bort från Totte och den trygga verkligheten i Göteborg. Imorgon börjar jobbet på riktigt. Jag jobbade några mellandagar och jag jobbade måndag, tisdag den här veckan, men jag har inte jobbat med skarpt läge på tre veckor nu. Därför känner jag mig lite nervös inför morgondagen.


Dessutom är det lite oklart om det är tänkt att jag ska göra mitt jobb som jag brukar eller inte, för det har varit en del möten om det. Fast jag har inte fått vara med på eller höra resultatet från det sista mötet, så jag kan ju inte göra på något annat sätt än det vanliga, antar jag. Möjligen ska jag jobba olika beroende på vilken ort jag är på. Det känns inte bra att jag inte riktigt vet.


På tåget läste jag igenom några gamla sms som jag hade kvar i mobilen. De vittnade om panikångest, arbetsdagar fram till kl 21 och omöjlighet att sova utan Totte. Då började jag förstå vad den oidentifierade känslan jag har haft i magen de senaste två dygnen beror på. För trots att jag vet att jag har glömt bort hur hemskt det är att vara utan Totte, så har jag inte riktigt kunnat föreställa mig att det skulle vara så hemskt. Men när jag läser texten som jag själv har skrivit till Totte, med helt ocensurerade känslor, då förstår jag att det verkligen är hemskare än jag nu tror.


Magkänslan hade inte glömt. Magkänslan kom ihåg att det skulle bli ett helvete så fort jag måste sova utan Totte fler än två dygn i sträck. Magkänslan kom ihåg att det är mycket värre att bo hemma hos mina föräldrar när man jobbar hela tiden och måste åka därifrån på helgen när det börjar bli roligt, än vad det var att bo hos mina föräldrar när alla var lediga och firade jul. Magkänslan vet att jag kommer att bli frustrerad när jag inte kan vika inbjudningskort på kvällen om jag har någon timme över, för att jag inte har de fina papperen med mig. Magkänslan vet att jag kommer att bli stressad och känna mig hjälplös när jag vill diskutera gästlistan med Totte, men han sitter vid datorn och bara lyssnar ytterst halvhjärtat på vad jag säger i telefonen. Och jag tror att magkänslan misstänker att min vilja att äta nyttigt igen, nu när helgerna är över, enbart kommer att leda till en känsla av värdelöshet och inte alls till nyttigare mat, för det har jag inte tid med.


Så trots att jag lämnade Göteborg med gott humör, helt inställd på att göra det bästa av situationen och bara med en liten oidentifierad känsla i magen, så anlände jag till Uppsala med en fullt utblommad oro att det kommer att bli en precis lika jobbig vår som det var höst. Och det känns ännu jobbigare så här nära bröllopet. Vad underbart det skulle vara om jag kunde ta ledigt hela våren och bara jobba med att få bröllopet klart och träna varje dag så att min kropp var klar för bröllopet. Önsketänkande. Men tänk vad underbart det skulle vara att få jobba från kontoret i Göteborg hela våren och kunna ägna varje kväll åt att fixa med bröllopet eller gå på step up. Det är väl ändå inte helt orimligt begärt? Hoppas, hoppas!

Av Erica - 9 januari 2011 12:26


Mitt i natten kunde Totte och jag inte sova för att vi blev besatta av att ta reda på vad roten ur 0,5 är. Knäppt! Vi var bara tvungna att få veta vad roten ur 0,5 är. Efter mycket gissande och diskuterande tog vi fram en miniräknare. Den hade i och för sig inte roten ur-funktion, men vi kunde kolla upp våra gissningar. Då visade det sig att våra gissningar var ganska nära, men inte riktigt rätt. Vi kom också fram till att man inte kan uttrycka roten ur 0,5 i något exakt tal.

Presentation

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29 30
31
<<< Januari 2011 >>>

Omröstning

Ni som har egna bloggar: Vilken månad har ni mest besökare?
 Januari
 Februari
 Mars
 April
 Maj
 Juni
 Juli
 Augusti
 September
 Oktober
 November
 December

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards