Direktlänk till inlägg 9 mars 2011
Äntligen har jag makt över mitt eget liv igen. Inbjudningskorten till bröllopet är färdiga. Det känns som att jag inte har kunnat göra någonting annat, eller ens tänka på någonting annat, än inbjudningskorten i en månad nu. Veckan from hell blev snarare tre veckor from hell. Jag har nästan suttit med de där korten dygnet runt och varit tvungen att säga ”nej” till Totte varje gång han vill göra något. Dessutom har jag varit tvungen att säga ”Jag vet inte och jag har inte tid att tänka ut vad jag vill.” när han har frågat om han ska göra något. Det har känts som att min oförmåga att ägna mig åt någonting annat har förlamat både honom och mig. Konstigt, för när han inte ägnar sig åt något annat än dataspel dygnet runt, så förlamar det inte mig från att till exempel diska eller möblera om.
Med tanke på att jag har haft veckor from hell, så har de ändå varit riktigt trevliga. Det enda negativa har varit stressen över att inte ha tid att göra någonting annat. Det jag faktiskt har gjort har jag inte på något sätt vantrivts med. Jag älskar att sitta och pyssla. Egentligen har det här varit några av de bästa veckorna i mitt liv. Det har varit underbart att få klippa, klistra, skapa, anpassa och färdigställa. Jag har till och med tillåtit mig själv att verkligen göra allting så perfekt som jag vill göra det. Nog för att jag egentligen inte har haft tid, men ska man göra något perfekt så är det väl ändå inbjudningskorten till sitt eget bröllop. De gör man ju bara en gång. Det har varit underbart att sitta och tillverka dem, och det har varit hemskt att inte kunna göra någonting annat.
Nu när jag ändå är klar så känns det som att jag har kommit tillbaka till vekligheten. Redan när jag höll på med att lägga de sista korten i kuverten, så började jag automatiskt låta mig själv börja tänka på andra saker. Jag planerade morgondagen lite, och tänkte att det nog är dags att måla om de extremt försummade naglarna. Jag har tid att blogga igen, och tid att läsa andras bloggar igen. Det känns som att komma tillbaka till livet.
Tyvärr får jag inte överdriva min frihet nu, för dessa veckor med inbjudningskortstillverkande har lett till att jag ligger efter med en hel del andra saker. Det blir med andra ord hårt jobb och väldigt lite slappande de kommande veckorna också. Men det ska ändå bli skönt, för då kommer jag ändå att kunna bocka av saker vart efter jag blir klar med dem. Inbjudningskorten har varit som en enda stor post som det inte har hänt någonting med förrän det var helt klart, och gick att bocka av, igår.
Ikväll ska vi tvätta för första gången på mer än en månad. Sedan gäller det för mig att ta tag i mitt revisorsjobb i bostadsrättsföreningen. Därefter måste jag försöka komma ikapp med grekiskapluggandet. Jag vet inte ens om det kommer att gå. Jag ligger så mycket efter med grekiskan att jag seriöst misstänker att jag inte kommer att klara av att lära mig allt till tentan. Men jag ska göra ett försök. Om jag hinner lära mig hälften så klarar jag inte tentan, men jag har i alla fall kvar kunskapen som jag väl har lärt mig. Kanske hinner jag till omtentan. Vi får se. Bara jag inte lägger allt krut jag har på det, för det finns oändligt mycket saker kvar att fixa med bröllopet också. Det är verkligen dags att beställa tårta och boka hotellrum. Dessutom måste jag hålla bröllopshemsidan uppdaterad från och med nu, eftersom folk snart får sina inbjudningskort och surfar in där. Livet är tillbaka, så även alla miljoner olika saker jag måste göra.
När barnen har flyttat hemifrån kommer jag att ha mycket mer tid till att skruva åt trappgrinden, tvätta kläder åt sex personer, fylla i papper till förskolan, städa undan leksaker och lyssna på oändliga berättelser som mina skatter vill dela med s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 |
||||||
|