Nyss antecknade jag ett viktigt datum i jobbkalendern. Ett projekt drar igång på riktigt då, så det gäller att vara inställd på att jobba. När jag hade antecknat det slog det mig att jag kommer att vara gift när det händer, för det är nämligen onsdagen veckan efter bröllopet.

Det här kändes väldigt konstigt av två olika anledningar. Det ena är att jag inte har hunnit tänka så mycket på att jag faktiskt kommer att vara gift, efter bröllopet, för jag har haft fullt upp att planera själva bröllopet. Som tur är så var jag helt på det klara med det här att vara gift när jag sa ”ja” till Tottes frieri, så det är inte första gången jag tänker på det. Det är bara första gången på länge, som jag tänker på det. Det viktigaste har hela tiden, från början, varit att få vara en familj och vara gifta med varandra i resten av livet. Men när vi väl hade bestämt det, så ville jag passa på att ha en riktigt bra fest också, och sedan dess har det mest varit den jag har tänkt på. Att vara gift har jag ju hela livet på mig att tänka på sedan.

Den andra anledningen till att det kändes konstigt var att jag på något sätt har glömt bort att det ens existerar datum efter den 11:e juni i år. Inte nog med att jag inte har tänkt på att jag kommer att vara gift efter det datumet; jag har inte ens tänkt på att jag kommer att finnas till efter det datumet. Eller rättare sagt så har jag inte tänkt på att det datumet någonsin kommer att passeras. Det blir väl så när man har längtat till, planerat för och sett fram emot ett visst datum i ett och ett halvt år. Man glömmer bort att det finns ett liv efteråt också.

Båda dessa insikter fick mig att må väldigt bra. Det är absolut inte så att det slog mig med fasa att jag kommer att vara gift sedan, och det känns inte alls dåligt att jag ska fortsätta vara mig själv, jobba på och finnas till även efter bröllopet. Det känns till och med som att jag ser fram emot det lite. Det är fortfarande kul att planera och fixa inför bröllopet, men på något sätt kan jag redan nu inse att jag kommer att vara trött på det när bröllopsdagen väl är över. Jag kommer nog att sakna det lite grann, men mest kommer jag nog att tycka att det är skönt att ha tid med annat, att vara gift till exempel. Det kommer att bli jättebra det här!