Vi har en liten låtsasfågel på en pinne som sitter nedstucken i jorden i en av våra blomkrukor. Den känner av när det är dags att vattna blomman och kvittrar då med jämna mellanrum tills den har fått det vatten den behöver.

Fågeln är jättebra, för jag skulle förmodligen aldrig vattna våra blommor om jag inte blev påmind. Dessutom är det ju trevligt med lite fågelkvitter istället för att t ex få en utskällning från Totte som säger att jag måste vattna blommorna.

Någonstans på vägen har det dock gått snett. Jag vet inte hur många gånger vi har vaknat av att den där fågeln har kvittrat så att öronen blöder. Den är ljuskänslig, så den kvittrar inte när det är mörk natt, men vi har oftast inte persiennerna neddragna i köket där han sitter, och vi har inga dörrar mellan köket och sängen. Så när solen går upp kl 5 eller något, så börjar den kvittra, fast Totte och jag vill sova till minst kl 11 (på helger). Det är hemskt!

Så nu idag, när jag klev ur duschen och hörde fågelkvitter, var min första tanke: ”Åh nej, jag orkar inte vattna blommorna!”. Men sedan lyssnade jag lite noggrannare och då hörde jag att det var en riktig fågel som kvittrade utanför det öppna fönstret. Den krävde inte alls något arbete av mig. Den ville bara berätta att våren har kommit.

Det är underbart vad fint fågelkvitter kan vara när det är på riktigt. Synd bara att låtsasfågeln har förstört mig lite, så att min första tanke blir negativ. Dags att lära sig att vattna blommorna utan påminnelser, kanske!

Se så fint jag har målat mina naglar!