Rädsla griper tag i mitt bröst, när jag tittar i almanackan och inser att det nästan bara är en månad kvar till bröllopet. Jag är inte rädd för att gifta mig. Nej, utan jag är rädd att jag inte ska hinna fixa allt som jag så gärna vill fixa, men inte måste fixa, såsom att sy en egen handväska som matchar klänningen. Dessutom är jag rädd för att allt ska bli tråkigt när bröllopet väl är över. Inte tråkigt att vara gift med Totte; det är nog superkul! Men det kanske blir tråkigt för mig att inte ständigt ha hundrafyrtioelva saker att göra hela tiden. Mest tråkigt att inte få hitta på små söta idéer att få förverkliga.

På ett sätt inser jag att det är omöjligt, per definition, att hinna med allt jag vill göra till bröllopet. Hur mycket jag vill göra bestäms nämligen av hur lång tid det är kvar, och jag siktar alltid aningen högre än vad som är möjligt. Jag kommer självklart på nya saker hela tiden, så det skulle ju aldrig gå att vara klar. Ifall det var praktiskt möjligt och i övrigt önskvärt att flytta fram bröllopet hela tiden, tills den dag då jag kände att jag har planerat och fixat allt perfekt, så skulle vi nog aldrig gifta oss. Med oändligt med tid så skulle jag hitta på saker att fixa i en oändlighet plus ett!

Trots denna omöjlighet att bli färdig med allt så kan jag inte låta bli att hitta på fler idéer. Det vet jag, så det är ingen idé att försöka ändra på. Men jag känner ändå att det är dags att börja prioritera lite. Kanske några av de första idéerna jag hade, men inte har fixat än, går att skippa nu för att jag har kommit på så många andra idéer som ligger mig varmare om hjärtat. Och kanske några av de nya idéerna i och för sig är väldigt bra, men totalt orimliga att genomföra när man kommer på dem så sent. Jag ska nog satsa på att få de ”viktigaste” sakerna klara först och sedan får jag välja ut vilka saker jag verkligen vill göra och vara nöjd om jag hinner med dem.

Inget som är kvar att göra är egentligen riktigt viktigt, men jag tycker i alla fall att det är viktigare att få klart placeringskorten, så att folk kan veta var de ska sitta, än att sy en matchande handväska som jag ändå tänker tvinga någon annan att bära och inte vilja hålla koll på under festen. Om bröllopet var imorgon skulle det inte bli katastrof. Vi skulle ha allt som absolut behövs (förutsatt att alla saker vi har bokat, men inte behöver lyfta ett finger själva för att fixa, var bokade till imorgon och inte till juni). Så jag vet redan att det kommer att bli en bra dag och en fin fest, med våra egna temafärger. Ändå är det tusen saker kvar att fixa om jag ska få alla små detaljer precis som jag vill ha dem.

Risken att jag skulle bli uttråkad när bröllopet är över är nog inte så stor, när jag tänker efter. Jag kommer till att börja med ha fullt upp med att fixa inför smekmånaden. Och sedan är det ju en del beställningar av framkallade bröllopsfoton att fixa med också. Efter det flyttar vi in i vår nya lägenhet och har nog inte tid att vara ett dugg uttråkade förrän vi har gjort i ordning allting hemma. Efter det kanske det kan bli lite tråkigt, men på något sätt är jag helt övertygad om att vi kommer att få något annat kastat i knäet på oss, även om vi inte letar. Och skulle det vara lugnt ett tag efter allt detta fixande, så skulle det nog bara vara skönt. Ett litet tag, i alla fall.

Men med allt detta att göra efter bröllopet är jag ändå rädd att jag kommer att sakna just den sortens fixande som jag får göra nu. Att med hyfsat stor budget få fixa supergulliga puttenuttsaker som ca 70 pers inte har något annat val än att titta på. Jag kan väl alltid stansa ut ett rosa pappershjärta om jag vill, men det ger liksom inte samma slags nöjdhetskänsla att göra ett enda och visa det för Totte som sitter upptagen vid datorn, som att göra jättemånga som jag sätter fast på inbjudningskort och skickar ut till 90 bjudna gäster. Men varför inte, när jag tänker efter? Det finns inte en enda detalj på hela bröllopet som jag egentligen gör för gästernas skull. Allting jag gör, gör jag bara för att jag själv tycker om det. Förutom en del saker som jag gör bara för att Totte tycker om det, men resten av gästerna får tycka vad de vill. Vi har ju inte rosa och grönt färgtema för att gästerna gillar dessa färger. Jag har ingen aning om vad de gillar för färger. Vi har grönt och rosa färgtema för att jag och Totte gillar dessa färger. Jag ska nog fortsätta göra supergulliga saker även efter bröllopet och sedan bara visa dem för mig själv!