Min brudklänning har kommit!!! Jag kan inte med ord beskriva hur glad, förväntansfull, uppspelt och livrädd jag är! Det är helt fantastiskt att den faktiskt blev beställd på riktigt och kom i tid på riktigt, och allt det där som jag i december oroade mig för att jag bara hade drömt.

Det går inte att beskriva känslan av att veta att man snart får prova den utan motsvarighet dyraste klänning man någonsin har köpt! Självklart är jag orolig för att den kanske inte är lika underbar i verkligheten som jag vill att den ska vara. Men mest är jag bara obeskrivligt glad och tycker att det ska bli jätteroligt att äntligen få se den på!

Egentligen är det helt omöjligt att jag inte ska tycka om den. Den är helt underbar och det är den enda brudklänning jag egentligen tyckte var fin överhuvudtaget. Mitt hjärta stannade när jag såg den! Så klänningen kommer jag nog att tycka om. Det värsta är att jag kanske fortfarande inte tycker om mig själv, och då kan helhetsbilden bli lite av en besvikelse. Jag har gått ner ca 5 kg sedan jag beställde den. Helst vill jag gå ner lika mycket till, men det kan bli svårt att hinna tills nästa fredag när jag ska prova den!

På fredag ska den provas, med rätt skor och BH på. Sedan ska den sys upp, förmodligen ganska mycket för jag är ju så kort. Under tiden får jag kämpa på mitt håll med att bli nöjd med hur jag själv ser ut. När bröllopsdagen väl kommer får korsettryggen sköta de sista justeringarna.

Direkt efter jobbet började vi flytta grejer, till tippen, till vårt Shurguardförråd och till Tottes mormor och morfars lägenhet där vi ska bo tills vi får flytta in i vår nya lägenhet i september. Det tar mycket längre tid än man tror att packa ner saker från ett helt kök i flyttkartonger.

Totte trodde att vi skulle vara klara kl 22. Han hade nog inte räknat med att det tog tid alls att packa lådorna. Han trodde att det ”bara är att ta grejerna och åka iväg med dem”. Jag var lite mer realistisk, men trodde ändå att vi skulle kunna hinna klart innan dagen var slut.

Klockan 4 på natten orkade vi inte flytta mer, så då åkte vi hem till det nya stället och sov vår första ”natt” där. En timme och 45 minuter blev det, innan det var dags att gå upp och åka till jobbet.

Man kan tycka att det låter drygt, men vi fick ändå en hel del gjort. Det var definitivt värt det! Och dessutom nödvändigt, för om det nu tog så himla mycket längre tid än vi trodde att det skulle göra, så hade vi inte hunnit färdigt tills det var dags att lämna över nycklarna om vi inte hade hållit på så länge som vi gjorde i natt.

Det finns en som inte håller med. Vid ett tillfälle på sena kvällen var Totte redo att bränna upp alla saker vi äger och har, bara för att slippa packa dem och slippa flytta dem. Det värsta är att han menade allvar också. Han ville åka med allt till tippen, utan att ens kolla igenom grejerna. Det han egentligen ville ha kvar skulle han köpa nytt sedan istället, till exempel hans svindyra kaffemaskin och globalknivar. Att det skulle vara extremt oekonomiskt är bara toppen av isberget av argument jag hade för att stoppa honom från att genomföra den idén. Men inget verkade bita på honom. Han ville fortfarande slänga skiten.

Jag kände mig minst sagt desperat där ett tag. Det är svårt att samarbeta när man har helt olika bilder av vad som är det önskvärda resultatet. Men vi fick upp farten igen till slut. Totte fick helt enkelt inse att grejerna måste packas ihop och köras iväg, oavsett om de ska slängas eller inte. Om vi dessutom ska diskutera huruvida de ska slängas eller inte, tar det bara längre tid att packa ner dem.

Nu ska vi se hur länge vi ska jobba idag och hur mycket vi hinner flytta i eftermiddag, innan vår utflyttningsfest ikväll. Jag hoppas verkligen att vi ska hinna bli helt färdiga, för jag har inte tid att flytta några fler dagar. Lördagen är fullbokad och på söndag åker jag till Uppsala och sedan vidare till Falun, där jag jobbar tills dagen innan vi lämnar över nycklarna. I värsta fall blir det en flyttnatt till ikväll, efter festen.