Det slog mig idag att jag faktiskt aldrig ens har sett en blöja på nära håll. Ja, sedan jag själv slutade använda dem alltså. Hur är det meningen att jag ska kunna ta hand om en bebis och byta blöja på den när jag inte ens vet hur en blöja ser ut? Jag har flera gånger sedan jag blev gravid tänkt på att jag inte känner några bebisar och att varken Totte eller jag har några syskonbarn, så vi är ju lite ovana med bebisar. Men idag när jag kom på att jag inte ens vet hur en blöja ser ut tänkte jag: "Så det är på den nivån det är. Katastrof!".

Jag var helt enkelt tvungen att köpa en förpackning blöjor och veckla ut en för att se hur den såg ut. Det som förvånade mig mest var att den inte var helt vit. Den hade ett hjärta på rumpan och en kanin på framsidan. Sedan var jag inte beredd på att det skulle vara så rejäla resår runt benen heller. Men det är väl skönare så. Egentligen var det inte så svårt att lista ut hur man skulle sätta på blöjan, men jag känner ändå att det är ett stort tecken på hur oerfaren jag är bara av att jag blev förvånad över hjärtat och kaninen. Hade jag inte vetat det förrän bebisen var född hade jag säkert känt mig som en dålig mamma, även om det ju inte spelar någon roll alls. Nu känns det lite bättre. Jag har varit duktig och förberett mig. När jag sätter på den första blöjan på mitt barn är det inte första gången jag ser en blöja, och jag vet att den kan ha kaniner på sig.

Undrar hur många andra miljoner saker som inte alls är som jag har tänkt mig när det gäller bebisen! Allt kanske har kaniner jag inte är beredd på. Inte för att det är sämre på något sätt eller försätter mig i en situation jag inte kan lösa. Men det kan ändå kännas väldigt jobbigt om man upptäcker varje dag att saker och ting inte är som man har trott. Till slut kanske man blir orolig att det är något viktigt man har missat.