Förkylningen har tagit över mig, men jag jobbar ändå. Hemma har inte min man gått och lagt sig tillsammans med mig på flera månader. Han säger att det är en effekt av pappaledigheten, men jag vet nog att han kan spela dataspel sent även när han ska upp och jobba dagen efter. Mina kläder sitter inte som man skulle önska, vilket beror både på kläderna och på min kropp som har fött barn. Vi har fortfarande inte ens råd att köpa ett köksbord, och de möbler vi har är fulla med stök för att jag inte hinner städa medan Totte har all tid i världen att stöka ner.

Då, mitt upp i allt elände, kom jag på att jag är lycklig. Jag har länge tänkt att jag skulle vara lycklig om jag hade ett kontorsjobb i Göteborg. Ända sedan jag jobbade på ICA för fyra år sedan har jag tänkt så. Och nu plötsligt har jag ett kontorsjobb i Göteborg. Jag har inte tänkt på det förrän nu, för det hände så succesivt. Först jobbade jag lite hemifrån, sedan fick jag ett skrivbord att sitta vid när jag inte var i Falun, och nu är jag överflyttad från Falun till Göteborg helt på papper också. Det är nog där det smög sig på. Jag satt kvar vid mitt nya skrivbord i Göteborg och visste inte riktigt när de flyttade över mig på det där papperet. Det visade sig vara första september. Så nu är jag här, i Göteborg, med ett kontorsjobb. Jag är lycklig!

Det bästa är att jag verkligen är lycklig också. Jag är inte alltid glad, men jag är lycklig. Självklart kan man vara lite nere när man är förkyld, har mycket på jobbet, saknar sin man på nätterna, är tjock och pank. Men det är ju bara detaljer. I stora drag är ju allt bra. Jag sover hemma på nätterna, jag åker till jobbet och jobbar med trevliga kollegor på dagarna och när arbetsdagen är slut åker jag hem till man och barn och äter middag. Det är så bra det bara kan bli.

Men vad fort jag glömde ändå. Vad fort jag glömde hur jobbigt det är att sova på hotellrum, jobba hemifrån eller jobba kvällar och helger. Vad fort jag började se det som en självklarhet att äta middag med Totte varje dag. Vad fort jag blev så lycklig att jag började hänga upp mig på detaljerna. Och vad fort jag flyttade fram mitt mål och min bild av vad lycka är. Nu tror jag att jag ska bli lycklig när vi bor i villa. Men med en titt i backspegeln vet jag att jag är lycklig nu. Möjligen blir jag ännu lyckligare när vi hittar en villa.