"Varför hör du aldrig av dig?" undrade jag nu när jag har tagit Neo och stuckit till Uppsala för att stanna en vecka. "Men jag läser ju bloggen!" svarade Totte då och berättade att han vet allt som Neo och jag har hittat på redan, så han behöver inte höra av sig.

Att jag inte har en aning om vad Totte har haft för sig tyckte han inte var någon anledning till att höra av sig. Han svarar ju (korthugget) på mina sms när jag skickar frågor, så det får räcka. Totte har ingen blogg och är inte jätteaktiv på Facebook, så jag kan inte veta vad han gör om han inte berättar det för mig. Min andra blogg som handlar om Neo skriver jag i flera gånger om dagen nu när jag är ledig och i Uppsala. Framförallt lägger jag upp bilder. Jag kan förstå att Totte tycker sig ha fått en tillräckligt bra bild av vad jag och Neo har haft för oss. Men jag kan inte förstå hur det får honom att inte vilja höra av sig!

Hur kul är det att vara gift med en blogg? Jag tycker ju att han ska smsa och fråga hur vi har haft det bara för att visa för oss att han bryr sig om oss, även om han redan vet vad vi har gjort. Om något så borde han höra av sig mer eftersom han vet vilka roliga grejer han kan ringa och ställa frågor om! Och dessutom vill jag att han ska vilja berätta för oss vad han har gjort. Som vanligt är han nöjd när han sitter på all information. Det är inte viktigt för honom att jag också vet allr.

Men det kan inte räcka att läsa på en blogg vad ens make har gjort i veckan. Man måste vilja få ut mer av sin relation. Mer mänsklig kontakt och känsla av samhörighet, omtänksamhet och förståelse. Att få veta vad ens make har gjort är inte ens halva anledningen till att man brukar fråga ens make vad den har gjort! Kärleken kan inte florera fritt via ett sådant envägsforum som en blogg är. Det minsta han kan göra är väl att kommentera inläggen i så fall!