Vilket underskattat nöje det är att sova middag med bebis. Jag sov middag med Neo idag och det var helt underbart! Man har ju förstått tidigare att det är bra att passa på och få lite sömn när bebisen sover, men det har alltid låtit som ett nödvändigt ont, aldrig som ett nöje.

När Neo var yngre och somnade i mitt knä när jag satt i soffan brukade jag tycka att han var mysig, men att jag egentligen satt obekvämt och hellre kollade på TV än att sova själv. När han blev äldre ville jag hellre hinna med att fixa saker i hemmet så jag såg till att han somnade ensam i vår säng eller på soffan.

Idag försökte jag varken kolla på TV eller fixa nödvändiga saker. Jag satt inte obekvämt heller utan såg till att ligga bekvämt och hålla om Neo mysigt. Vilken befrielse det var att bara få sova! Och vad underbar och mysig Neo är när han ligger och gosar in sig i armvecket!

Jag tror att det här får bli en stående punkt på schemat under min föräldraledighet, att sova middag med bebis. TV:n kan jag strunta i. Den tillför ingenting som betyder något här i livet! Åtminstone inte jämfört med en livs levande underbar liten älsklingsbebis. Fixandet får jag göra om jag har tid senare. Det går säkert mycket fortare att göra det senare, när jag har fått fylla på krafterna med en lugn stund av kärlek, lycka, ro och närvaro! Jag har hittat meningen med livet!