Nu börjar det kännas riktigt bra att vara föräldraledig! Fast riktigt jobbigt också. Ungefär som ett aerobicspass. Man trivs, tycker att det är kul och mår bra, men man måste ge järnet hela tiden och är helt slut efter varje pass.

Det är säkert flera olika saker som gör att det känns så bra nu. En viktig sak är att det var så länge sedan jag jobbade nu att mitt fulla fokus på riktigt ligger på Neo. Jag har inte glömt bort jobbet, men det var så länge sedan jobbet var min verklighet, att jobbet inte känns lika viktigt längre. Neo känns viktig. Gå på sångstund på öppna förskolan känns viktigt. Det är skönt att få tycka att sångstunden är viktig och att livet får en mening när man går på den sångstunden då.

En annan sak som gör det väldigt roligt att vara föräldraledig nu är att Neo är roligare nu. Han busar, skrattar, reagerar och utforskar. Det känns kul att han förstår mer nu och har så stark vilja. Men det är ju jobbigare också. Man måste hela tiden vara med och leka med honom eller kolla honom så att han inte leker med något han inte får.

Jag utesluter inte att solen har med saken att göra också. Allt känns roligare och mer meningsfullt på sommarhalvåret än på vinterhalvåret. Att göra "high five" med Neo när han gungade i vårsolen häromdagen i lekparken, var det absolut roligaste jag har varit med om på länge. Han fick en skrattattack varje gång jag klappade hans hand. Solens strålar mot min kind och barnskratt i mina öron. Full fokus på nuet eftersom det inte finns något annat jag måste göra. Det kan nog inte bli bättre!